/ 25 kommentarer

Vi måste prata…

Med tanke på allt som hänt i världen på senaste tiden har mycket känslor rörts upp i mig. Saker som jag helt enkelt måste få släppa ut. Jag pratar om förtryck och just i detta inlägget vill jag fokusera på hur jag upplever det att vara kvinna i Sverige idag. Det finns mycket åsikter hit och dit där män försvarar männen som grupp, och istället för att lyssna är det mer upptagna med att argumentera emot människor som kallar sig för feminister. Jag tänkte att vi för en stund ska strunta i statistiken och bara fokusera på mina egna personliga upplevelser. Här finns det nämligen ingenting som går att argumentera bort eller förminska. Detta har jag varit med om och detta är sanning.

246Jag är feminist, därför att:

  1. Jag har blivit tafsad på av killar fler gånger än vad jag någonsin kommer kunna räkna, och när jag protesterat till vuxna lärare har jag fått svaret att jag ska ta det som en komplimang.
  2. Jag fick kommentarer eller snarare direktiv av killar om hur jag skulle klä mig som trettonåring då de ansåg att byxorna som jag hade på mig inte framhävde min rumpa tillräckligt. De ville att jag skulle ha tajta byxor utan fickor så de fick se mina former ordentligt. Tretton år.
  3. Jag får ständigt se hur kvinnliga säljare i teknikaffärer är lediga medan gubbarna köar i långa rader efter de manliga säljarna.
  4. När jag gick i högstadiet spelade jag trummor i ett band. Jag kallades för tjejtrummis och mitt band kallades för tjejband. För killarnas band räckte det med trummis och band…
  5. Överlag får jag ständigt höra av män att det heter tjejpolis, tjejslag, tjejfilm, tjejhumor, tjejbasist and the list goes on and on. För tydligen duger det inte med polis, trummis, band, slag, film, humor eller basist. I alla fall inte när det gäller kvinnor. De riktiga orden är för män och om det är en tjej som sysslar med dessa saker behövs det markeras på ett tydligt sätt.
  6. Jag har blivit daskad i stjärten ett flertal gånger som 11 åring av en vuxen lärare och vid protester fått höra att det bara är för att han tycker att jag är gullig…. När några äldre tjejer senare anmälde honom för sexuella trakasserier fick de höra att de bara ville ha uppmärksamhet.
  7. Jag har blivit sexuellt trakasserad i ett grupprum av tre killar där en av dem tog på sig själv och sa att han inte kunde hjälpa det för jag var ju där. Jag gick snabbt ut därifrån och kände mig illamående och kränkt. När jag senare protesterade till någon vuxen så… eller nä. Jag sa det inte till någon. Jag skämdes för det var ju mitt eget fel.
  8. Jag har ständigt blivit bedömd utifrån mitt kön. Oj vad du är duktig på att spela trummor, för att vara tjej. Vilken bra passning, för att vara tjej. Vad bra du är på att springa, för att vara tjej. Vad rolig du är att vara med, för att vara tjej.
  9. Varje vecka får jag mail från olika män som vill inleda en sexkonversation med mig. Varje vecka.
  10. Jag har fått höra och läsa stora kampanjer om hur viktigt det är för mig som kvinna att inte vistas ute själv och bära pepparspray när det är sent, istället för att få höra kampanjer som fokuserar på att lära killar att inte våldta.
  11. Jag har vänner som blivit våldtagna och berättat det för mig men de vågar inte anmäla det. Allt de ser är att det leder till ännu mer elände för dem själva. Generellt sätt ställer sig folk automatiskt på killens sida framför tjejens då de anser att hon bara vill ha uppmärksamhet. Allvarligt, vem vill frivilligt ha en sådan typ av uppmärksamhet?
  12. Jag får ständigt stå ut med att lyssna på debatter där en diskuterar om kvinnor ska vara ledare eller inte. Otroligt tröttsamt att det ens ska vara en debatt.
  13. Jag fick som fjortonåring höra att ”jag tuggar för länge på betet” av en äldre man när jag umgåtts med killar eftersom att jag tydligen var för söt för att bara kunna ses som en vän. Jag förförde dem. Tydligen.
  14. När mitt band repade inför en spelning ställde sig det andra bandet, som enbart bestod av killar, nedanför  scenen och tog fram sina instrument och spelade samma låt för att psyka oss samtidigt som de skrattade för att de tyckte att de var mycket bättre. Att ta plats på ett ställe där tjejer inte hör hemma ska tydligen kännas riktigt ordentligt. Hån är en vanlig mekanism vid sådana tillfällen.
  15. En och samma man hörde av sig till mig om och om igen under flera års tid då han ville ha närbilder på mina fötter. En annan man vill ha närbilder på mina händer.
  16. Jag har fått lära mig att täcka min kropp för att inte ”annonsera ut något som inte är till salu”. Min kropp får aldrig bara vara en kropp utan den ska ständigt vara ett statement. Jag själv anser att min kropp är inte till för männen, utan den är till för mig och jag gör vad jag vill med den. Precis som ni män.
  17. Jag blev stannad på vägen som 9åring av en man som erbjöd mig 100 kr och en stor godispåse om jag hoppade upp på hans pakethållare och följde med honom hem.
  18. Jag har blivit lärd att vara rädd för män då de vill mig illa på kvällarna men i nästa andetag beskyllts när jag erkänner mig förtryckt och ofri.
  19. Jag har aldrig blivit uppmuntrad till söka mig till en högt uppsatt position. Vill jag ta mig dit får jag armbåga mig fram och det utan männens hjälp. Varför? Jo, för många män anser att kvinnor måste ta för sig mer om de vill synas. ”Om du vill ta plats är det bara att ta plats” har jag fått höra många gånger. Oj ursäkta, det är bara det att det är lite svårt med din förtryckande fot i mitt ansikte!
  20. Jag har blivit kallad för hora flera gånger. Det enda jag gjort är att jag gått på stan och skött mitt. En av gångerna höll jag Elle i handen och ni vill inte veta vad som tändes i mina ögon då. Lejonmamma är allt jag kan säga. Den dagen jag visar min dotter att jag accepterar att en man kallar mig för hora… den dagen finns inte.
  21. När en kvinnlig programledare eller politiker dyker upp i rutan blir hon påhoppad på grund av hennes utseende. Vilken frisyr hon har eller vilka kläder hon valt. När en man dyker upp kritiseras det som kritiseras bör, med andra ord saker som t.ex. kompetens. Och trots detta blir jag som kvinna hånad av män för att jag lägger ner tid på och bryr mig om mitt utseende. Kommentarer som att jag är en blåst bimbo, ytlig och överspacklad är kommentarer som jag och mina tjejkompisar ofta fått höra.
  22. Jag blir borträknad och ignorerad av killar när frågor om teknik dykt upp fast jag är jätteduktig på tekniska saker. Tjejer kan ju inte teknik, det är ju sedan gammalt…
  23. Jag har blivit klappat på kinden eller på huvudet av män när jag har uttryckt en åsikt eller försökt förklara någonting. Kan ni föreställa er något mer frustrerande?
  24. När jag är klar med min sjuksköterskeutbildning kommer jag få 6% mindre i lön än mina manliga kollegor. Varför? För att jag är kvinna. Och då bör det tilläggas att jämförelsevis har sjuksköterskeyrket en av de bättre lönefördelningarna då kvinnor sammantaget får hela 13% mindre i lön än männen.
  25. Flera gånger i veckan blir jag uttittad, slickad med blicken eller ropad på av män som vill berättat för mig att jag är sexig. Så ovärdigt, ointressant och kränkande. Vid dessa tillfällen vill jag bara krypa ur mitt eget skinn och gömma mig under min stora luva på vinterjackan.
  26. Att jag ens är nervös för att publicera detta inlägg då det alltid ploppar upp upprörda män när jag uttrycker en feministisk åsikt på bloggen. Vid alla andra inlägg är de tysta men när jag blir politisk kommer de fram och försvarar sig istället för att beklaga och uttrycka en vilja att vara med och förändra.

Jag är feminist för att jag har i hela mitt liv blivit förminskad, förnedrad, trakasserad, och förtryckt av män. Detta är ingen statistik utan mina egna upplevelser och dessutom bara ett axplock av dem. Det spelar ingen roll att jag är omringad av fina män i min familj och direkta närhet, sanningen kvarstår ändå.

Jag har fantastiska män i mitt liv och mycket tack vare dem är jag den jag är idag. Min pappa har alltid blivit upprörd när jag påstått att jag inte duger för att jag är kvinna. Emil lyssnar alltid på mig när det kommer till feministiska debatter för han förstår att jag vet mer om kvinnoförtryck än honom. Fantastiska män finns, men sanningen är att ur ett kollektivt perspektiv har män gjort mig oerhört illa under hela mitt liv. Mig och mina systrar.

Vad jag önskar att männen tog över den här debatten. Att det var männen som höjde sin feministiska röst och slogs för oss kvinnor och våra rättigheter. Vi har gjort det vansinnigt bra hittills men det skulle gå så mycket fortare om de som faktiskt sitter inne på makten skulle sträcka ut en hjälpande hand istället för att sätta sig på tvären och känna sig kränkt över att feminister existerar och höjer rösten mot orättvisor. En skulle ju aldrig anse att det är upp till mörka människor att utplåna rasismen? Eller att det är upp till hbtq-personer att få slut på våldet emot dem? Nej! Det är vi andra som måste hjälpas åt att dra upp dem som blir förtryckta istället för att de förtryckta får dra upp sig själva bäst de vill och kan. I mina ögon gäller det även kvinnor. Mindblowing, eller hur?!

När en öppnat upp sina ögon för det förtryck en lever under går det inte att stänga dem igen. Jag önskar verkligen att fler mäns ögon kunde öppnas så att vi får ett slut på detta. Min dotter är idag fyra år och jag vägrar att acceptera att hon ska gå igenom samma saker som jag. Punkt.

25 kommentarer

  • Rebecka

    17 november, 2016 kl. 12:01

    Så bra skrivet!!! Så viktigt! Tack!

  • Ellen Lindberg

    17 november, 2016 kl. 12:18

    Jag tror att flera av oss som läser detta också prickar in många av punkterna du räknar upp. Och det är det som är så sorgligt, att det här inte hör till ovanligheterna. Det är vardagsmat för oss.

    Och sen vill jag bara säga TACK. Tack för att du delar med dig, för att du skriver och för att du uppmärksammar. Samhället behöver fler som dig. Tack.

  • Elin

    17 november, 2016 kl. 12:42

    Tack!!! Så jätte bra skrivit, fler som du behövs??

  • sandrawagerblog

    17 november, 2016 kl. 12:50

    Tung men otroligt viktig läsning!

  • Maria H

    17 november, 2016 kl. 14:05

    Fy vale. Fy vale för att du ens behöver skriva det här inlägget, att du har varit med om detta och att det pågår i samhället. Tack för att du delar med dig och tack för ett välformulerat inlägg. Heja kvinnor!

  • malin

    17 november, 2016 kl. 14:08

    så välskrivet och prick på. jag blir ledsen när jag läser alla punkter och känner igen mig i allt för många av dem. jag kommer oxå slåss för min dotters rättigheter till att finnas till! hon ska inte behöva gå igenom allt jag fått gå igenom främst under tonåren. nu är det verkligen dags att det blir en ändring på den här världen!

  • fanny s

    17 november, 2016 kl. 15:45

    Usch, mitt hjärta blöder när jag läser om alla hemska saker du (och många andra kvinnor utsätts för). Börjar gråta.

    Själv kan jag inte pricka in en enda punkt, däremot fick jag höra av några killar att jag var tjock och ful och att jag borde ta livet av mig. Ja, och det ledde till en mild ätstörning som visserligen aldrig blev ”allvarlig”, men som sabbade hela min tonårstid. Jag var social och framåt i flera sammanhang, men inte bland killar. Trodde jättelänge att det inte fanns några bra, snälla killar med sunda värderingar pga en hög med drägg på min högstadieskola. Blev nästan paff när jag började gymnasiet och träffade killar som var vettiga. Och i efterhand vet jag att jag fick skit inte för att jag var ful, utan för att jag var duktig i skolan och vågade säga ifrån (ibland, med pytteliten röst).

    Fy vad många år av självdestruktivitet jag har i bagaget, det tog väldigt lång tid att läka. Och det sjukaste är att jag nog var lite avis på tjejerna som blev tafsade på och fick höra att de var sexiga, för det var den enda uppskattningen jag visste att man kunde få som tjej. Ville inte höra att jag var ful, ville höra att jag var fin! Så bedrövligt, bedrövligt sjukt!

  • Lisa

    17 november, 2016 kl. 15:49

    Och lägg till detta att vi DESSUTOM har lärt oss att se andra kvinnor som konkurrenter, snarare än som systrar. Så VÄL RUTET SYSTER!

  • Lillian

    17 november, 2016 kl. 16:21

    Vad tråkigt att du blivit utsatt för allt detta!! Jag hoppas verkligen att många läser det här.

  • Sarah

    17 november, 2016 kl. 19:02

    Wow Stina! Jag vill göra volter, jubla och spela in spice Girls videos! Det här var mitt i prick och jag kan (tyvärr) också bocka av allt (utom att spela trummor, för det suger jag på). Heja dig, tillsammans kan vi förändra!

  • Johanna

    17 november, 2016 kl. 21:14

    Word

  • Elin

    17 november, 2016 kl. 21:19

    ??? så viktigt och bra!!! Är helt med dig och tyvärr så känner jag också igen mig i punkterna, tycker det säger mycket att vi är så många som gör det. Jag har ju en son men jag tycker det nästan känns ännu viktigare vad vi lär honom än att tjejer ska lära sig ”stå upp mot killar” för då säger en ju indirekt att killar inte kan ändra sig eller kan kontrollera sig, vilket är helt befängt! Killar har inga rättigheter att sätta dig över, kränka tjejer, ta på tjejer, utnyttja tjejer. Ingen har rätt att göra så mot någon nånsin! Jag är glad att han har en bra förbild i sin pappa och jag hoppas våran son också ska kämpa för allas rättigheter. ?

  • Karin

    17 november, 2016 kl. 21:38

    TACK för ett sjukt bra inlägg!!! Jag kan också bocka av många av punkterna du beskriver. Senast idag funderade min chef på hur hon skulle kunna utveckla jobbet för en manlig kollega så att han ska välja att stanna kvar på jobbet. Han har 12000kr mer i lön än mig och på vissa punkter har vi samma ansvar. Ska leta jobb hela kvällen ….
    blir så arg på detta och kan ofta inte formulera mig – tack för att du sätter ord på alla mina tankar! Vi kvinnor måste stötta varandra <3

  • Christofer Sjödin

    17 november, 2016 kl. 22:15

    Tack för ett viktigt inlägg! Berättelser som träffar i solar plexus! Alla dessa återkommande kränkningar och förminskning mot kvinnor av män. Detta eviga försvarade och urskuldande av mäns kränkande beteende mot kvinnor. All denna tystnad från oss män, rädda som vi är att tappa position och frysas ut av andra män.
    DET ÄR INTE OKEJ! Jag håller med dig – det är vårt ansvar att se till att det blir en förändring! Handling utlovas!

  • Magdaldna

    17 november, 2016 kl. 22:31

    Du är bara så jävla klok! Word!

  • Henrik Lysell

    18 november, 2016 kl. 00:35

    Starkt skrivet, mycket bra! Jag läxar upp folk när de säger tjejtrummis/-gitarrist/-basist osv. Ryt ifrån!

  • Andreas

    18 november, 2016 kl. 07:06

    Tack! Jag är med på din och alla kvinnors sida. Jag som man har alltid möjligheten att protestera mot skratten i fikarummet, mot de små subtila hintarna etc. Jag har inte bara möjligheten utan en skyldighet. Om mitt bidrag kan hjälpa en kvinna gör jag det! Bra skrivet Stina, styrka till dig!

  • Maja

    18 november, 2016 kl. 10:04

    Heja dig! ??????

  • Hejhejvardag

    18 november, 2016 kl. 10:22

    Sååå viktigt inlägg! Tack! <3

  • Annika

    18 november, 2016 kl. 13:26

    Tack för att du är så stark och att du vågar skriva om detta. Så viktigt att det kommer fram. Vi är nog många som kan skriva under på många av punkterna. Tack än en gång och kram

  • Rebecca

    18 november, 2016 kl. 18:54

    Så jävla bra skrivet!!!! HEJA DIG!

  • Vuguroth

    19 november, 2016 kl. 10:00

    Alltså det kan väl vara bra att du påpekar att saker är fel i den här världen… men det betyder inte att andra inte blir behandlade illa.
    Jag är man, men jag har blivit fruktansvärt illa behandlad och fått gå igenom ruskiga saker. Har fått kämpa mig blodig för att komma till en punkt där man åtminstone har en hyfsad bild av vad som händer i verkligheten, och att man ställer lite krav på rättvisa och sådant[har en standard].
    Jag känner igen mig massor i de olika punkter du tar upp… men det kanske uttrycker sig på olika sätt.
    Jag kanske inte är orolig över att bli antastad, men jag har ändå blivit vanrespekterad och haft ruskigt äckliga erfarenheter eller blivit förtryckt och förvirrad av motsägelser och olika konstigheter.

    Det jag vill säga är att man ska inte bara specialisera och inrikta sig på en viss problemfråga. Finns många behov värda att adressera
    Men det är ju bra att du adresserar och jobbar med det du gör. Problemen är alltså relevanta, men inte exklusiva. Kan vara värt att betänka.

    • Stina Hägglund

      19 november, 2016 kl. 11:19

      Jag beklagar verkligen allt du gått igenom, det låter som att du haft det oerhört tufft. Jag tycker dock att det är viktigt att betänka att min text inte utesluter att andra haft det jobbigt och den säger inte heller att män automatiskt lever lätta liv. Min text fokuserar på ett strukturellt förtryck som snarare är regel än undantag. När någon belyser rasism betyder inte det att vita inte kan ha jobbiga liv. Och bara för att jag belyser ett stort problem betyder inte det att jag är skyldig att i samma andetag lyfta fram alla andra möjliga problem som finns.

      Det jag skriver och pratar om är med andra ord inte på en individnivå utan på gruppnivå. Min man Emil varesig kränker mig eller förtrycker mig. Men män som grupp gör det och jag tror att det är viktigt att män som grupp tar ansvar för det. Att ni tillsammans sätter ner foten och säger att så som kvinnor blir behandlade av män, det är inte ok. Precis som vi vita borde ta tag i rasismen. Jag som vit tar ansvar för att mörkhyade människor blir kränkta och förtryckta och beklagar alltid när jag hör en rysarhistoria. När någon berättar att en vit människa ropat n-ordet efter hen på stan reagerar jag knappast med att säga; ”Jaha, men jag har minsann inte heller haft det så lätt i livet, fast jag är vit”. Det håller liksom inte och gör att vi aldrig kommer någonstans.

      Förstår du hur jag tänker?

  • ellenlundis

    19 november, 2016 kl. 21:36

    Otroligt bra skrivet!

  • Vuguroth

    15 december, 2016 kl. 01:18

    Du poängterar syftet med din post, men missar syftet med min kommentar. Du svarar mig som om jag utmanar vad du skrev?
    Prova en inställning som ”Den här kommentaren kanske är relevant och han kanske förstår. Vad är då syftet med den?”
    Syftet och bidraget med min kommentar är ju att sträva efter sund balans och inspirera till större gärningar. Jag tar upp att jag bemött liknande svårigheter som din post tar upp, men på andra vis. Du påpekar ”Det här är ett återkommande problem som är viktigt att adressera.” Sen ekar jag i jakande ton i kommentarerna ”Ja, och de problemen återkommer också på andra fronter”. När jag försöker säga att det inte är exklusivt, är det jag menar att vi behöver strida på flera fronter.
    Enligt min uppfattning så tar jag inte bort uppmärksamhet från din post eller din stridsfront om jag gör en kommentar med ett bidrag. Jag uppfattar det som om jag höjer krigsmedvetenheten ännu vidare… Att jag har teamwork med vad du säger och går vidare med det…
    Jag vill ju att vi ska kunna jobba tillsammans. Att specialisera sig på kvinnofrågor eller saker kring rasism är ju bra, men vi behöver väl ändå teamwork och att vi sluter oss samman för att bemöta alla viktiga frågor. Men när man försöker ansluta sig så blir man bortstött för att man kommer med sitt bidrag.