/ 16 kommentarer

Vad hände egentligen?

Den här hösten har varit skit. Riktigt riktigt skit.

Är inte det ett härligt sätt att börja ett inlägg efter veckors tystnad? Härligt vet jag inte, men det är ärligt. Den här hösten har jag tappat bort min motivation till det mesta. Min hälsa, min utbildning och mitt driv att fortsätta framåt. När jag inte klarade en tröskeltenta för att få fortsätta nästa termin var det lite som spiken i kistan. NU SKITER JAG I DEN HÄR HIMLA SKITUTBILDNINGEN, tänkte jag. Det kändes som att jag bara kämpar och kämpar i motvind. Min sjukdom bromsar mig och hämmar mig till den grad att skolan blir Mount Everest för mig.

Den ofrivillige pausen blev dock räddningen för mig och det känns som att den var uttänkt i detalj av någon. Jag har ändå ingen motivation kvar till att plugga och jag känner att min vision om en framtid som sjuksköterska/stomiterapeut kvävs just nu. Tanken är att jag ska fånga upp utbildningen längre fram när jag känner att jag har kraft och energi till det, men just nu är jag glad över att stänga boken utan att veta när jag ska öppna den igen.

IMG_7534

Jag kommer från och med imorgon kicka igång bloggen och mina sociala medier. Nu äntligen finns tiden. Jag kan föreläsa mer, göra fler sidoprojekt och hålla igång mina sociala medier på ett sätt jag inte kunnat förut. Jag känner att drömmarna börjar komma tillbaka och jag får sakta men säkert mer energi. Anledningen till att jag skriver detta inlägg nu är att jag vill lämna denna hösten bakom mig och i år 2017.

Imorgon är ett nytt år med nya möjligheter och jag hoppas att ni vill följa med mig på resan!

16 kommentarer

Kommentera

  • cilla

    31 december, 2017 kl. 17:34

    Du är inte ensam om att ha haft en skithöst – hela året har varit skit här.. Jag följer dig med spänning nästa år! ❤

  • Sanna

    31 december, 2017 kl. 17:37

    Du är en kämpe och det kommer något bra ur det här. Jag följer din resa och jag hejar på dig ⭐️💛

  • Emelie

    31 december, 2017 kl. 21:12

    Du är så stark och grym bruden! Din kämpaglöd inspirerar. Det finns en tid för allt, låt det komma till dig när du är redo, det kommer aldrig att vara för sent! Massa kramar!

  • Malinmittiprick

    1 januari, 2018 kl. 09:49

    Gott nytt år! ❤️

  • Ewa

    1 januari, 2018 kl. 10:44

    Har saknat dina inlägg. Tråkigt att höra att det varit en jobbig höst, håller tummarna för att det här året ska få bli bättre ❤

  • Marie

    1 januari, 2018 kl. 13:27

    Kära Stina, det vill vi! En stor kram till dig och önskan om ett gott nytt år!

  • Annica Magnusson

    1 januari, 2018 kl. 14:21

    Jag bara önskar att jag kunde komma till dig och överösa dig med kramar! Hoppas verkligen att denna våren/året blir underbart och en ”kick off” för dig. Att du får tillbaka motivationen, för jag vet med mig att du skulle bli en underbar sjuksköterska! *kramar*

  • Ellen Lindberg

    1 januari, 2018 kl. 16:29

    heja dig! ser fram emot 2018 <3

  • Maria H

    5 januari, 2018 kl. 15:21

    Alltså, det är ändå fint att något som är riktigt skit kan bli något riktigt bra. Guds omsorg finns i allt som händer! Lycka till med satsningen, roligt att du är tillbaka på bloggen! Kram och gott nytt år <3