/ 13 kommentarer

Tvärnit igen…

665A9159-2Jag har fått tvärnita igen.

Denna gången blir det förhoppningsvis bara några veckor. Min mage mår sämre och jag har för första gången fått utslag på min underarm. En kan få det av Crohns sjukdom och det är ett tecken på att tarmen inte mår bra, men jag har aldrig fått det innan. Jag är inte helt hundra på att utslagen beror på det då jag inte har någon erfarenhet kring just det symtomet, men jag har kontaktat min läkare och väntar på att han ska ringa upp.

Jag känner mig oerhört trött samt har magvärk och därför kopplar jag ihop utslaget med det. Det är inte eksem utan utslaget sitter under huden, det är inte torrt och det flagnar inte. Utslaget har inte försvunnit på över en månad och växer lite varje dag. Någon med Crohns som har  någon erfarenhet av Erythema nodosum? Hur har det yttrat sig för dig?

Mitt mående har i alla fall lett till att jag fått hoppa av praktiken för att ta igen den senare. Trots att jag bara missat fyra pass hittills är det tillräckligt för att inte kunna ta igen det enligt min kliniska lärare då avdelningen jag är på har ett oerhört tajt schema och inte kan ta emot studenter efter den uttänkta tiden. Men det är nog lika bra för som det ser ut nu skulle jag ändå inte kunna genomföra min praktik den närmsta tiden.

Som alltid när det gäller mitt mående ska ni inte bli förvånade om ni ser mig på stan eller om jag gör någon aktivitet med min familj. Jag kan hålla igång under kortare stunder och smink får mig att se helt frisk ut, men nu vet ni vad som vilar under den ytan.

Förhoppningsvis ger detta med sig under en snar framtid så att jag kan skriva mina tentor  i mars och komma vidare i min utbildning. Det är SÅ frustrerande när viljan och motivationen finns men kroppen lyder inte. Jag har dock förståelse då det varit oerhört tufft de senaste månaderna och min kropp brukar reagera starkt på jobbiga situationer. Just nu gör jag det jag kan för att inte låta frustrationen ta över mig. Självklart får jag bli ledsen, men det blir också lätt destruktivt. Detta är ju mitt liv och om jag ska gräva ner mig i ett hål varje gång jag får en motgång skulle jag aldrig komma upp därifrån.

Bli ledsen. Acceptera. Fortsätt framåt.

13 kommentarer

  • Frank

    24 februari, 2017 kl. 12:02

    Testa akupunktur!

  • Hanna

    24 februari, 2017 kl. 12:22

    ❤️

  • Peter Magnusson

    24 februari, 2017 kl. 16:21

    Åh Stina! Läser det du skrivit och får en tår i ögat. Helena och jag sitter och äter en smörgås efter en jobbvecka. Nu väntar ett skönt sportlov för oss. Vi känner oerhört mycket med dig och vill gärna ge dig en kram ( lite långt bara..). Du finns med i våra böner och vi tänker nu extra mycket på dig denna eftermiddag!
    BAMSE KRAMAR FRÅN PM och HELENA.

  • Emelie

    24 februari, 2017 kl. 16:50

    Jag läser din blogg då och då och det är alltid lika skönt att känna att man inte är ensam. Har inga erfarenheter av utslag men vill ändå lämna en kommentar och säga att du kommer fixa skolan tillslut. Jag är 25 år och har precis blivit klar socionom och börjat arbeta heltid. Det trodde jag aldrig för några år sedan. Man kommer långt på vilja och envishet!! MEN låt inte skolan gå före hälsan. Låt det ta tid och lyssna på kroppen. Hoppas att det vänder för dig snart! ❤

  • kökskranar mässing

    24 februari, 2017 kl. 17:34

    Lycka till!

  • Emma

    24 februari, 2017 kl. 21:53

    Hej Stina. Du är otroligt stark och jag imponeras av dig om och om igen. Du klarar så himla mycket trots att kroppen motarbetar dig. Ville bara komma med ett litet tips. Det kanske inte hjälper just nu när du mår så här dåligt men det hjälper i det långa loppet, det tror jag faktiskt. Jag har nämligen haft det väldigt trassligt men efter barn nr 2 så har jag börjat äta höga doser d-vitamin samt omega 3 och nu har jag mått prima i över ett års tid! Normalt sätt är det ju på vinterhalvåret de flesta sjukdomar, ”vanliga” och kroniska tenderar att slå till. När vi har brist (många av oss här i norr har det, särskilt på vinterhalvåret) på tex d-vitamin. Dessutom hjälper omega 3 och d-vitamin att hålla immunförsvaret på rimliga nivåer (ej för högt/lågt). Så det var mitt tips. För mig har det helt klart gjort underverk, dessutom känner jag mig piggare över lag. Jag håller tummarna för att du ska må bättre snart. Så fort som möjligt. Fortsätt gärna inspirera. Du är fantastisk. Stor kram!

  • Hanna

    24 februari, 2017 kl. 23:52

    För mig (som också lever med en kronisk sjukdom om än av ett helt annat slag) så funkar: bryt ihop och kom igen väldigt bra som strategi. Ett tag vågade jag inte riktigt bryta ihop, vågade inte känna efter och var rädd för att fastna där. Nu vet jag att jag behöver det för att samla mig, låta ny energi hitta till mig och sedan ta tag i livet efter de nya förutsättningar (ofta begränsningar) min kropp hela tiden ger mig. Hoppas du kan hitta ett förhållaningssät som funkar för dig och så avslutar jag såklart med att skicka lite pepp!

  • Anna Moberg

    25 februari, 2017 kl. 09:21

    Att hitta din blogg har varit en stor hjälp för mig, har sträckläst dina inlägg och gråtit väldigt mycket. Jag började bli sjuk när jag var 8 år och fick min diagnos när jag var 9. Jag fyller 21 om några månader och har haft inflammation i över ett år för att en läkare tog bort humira på ett väldigt dåligt sätt. Jag bytade sjukhus och sen dess har vi inte fått kontroll på inflammationen, ändtarmen och kanske 30 cm upp i tjocktarmen vill inte försvinna dock…jag testar Stelara just nu, en väldigt ny medicin och jag tror det är min sista chans innan vi måste operera. Att läsa din blogg lugnar mig lite, jag förstår vad jag står inför om det blir operation och hur tufft det kommer bli, men att se dig får mig att känna hopp. Hela mitt liv har varit stoppat i över 1 år, är så trött på toabesök hela tiden, en tarm som blöder, sår i rumpan och en kropp som är väldigt trött, kanske jag hade fått ett nytt liv med operation, känns ibland som jag missat hela mitt liv eftersom jag blev sjuk så tidigt, precis som du. Kan relatera till väldigt mycket av det du skriver om hur det var när man var liten…blev en väldigt lång kommentar, men jag behövde skriva av mig hehe. När det kommer till utslagen har jag aldrig haft dem du beskriver. Har dock en blandning mellan exem/psoriasis på armar, fötter och händer som är lite småjobbiga, förmodligen försvinner dem när tarmen är läkt. Hoppas du blir bättre igen, sluta inte kämpa eller skriva, behöver dina inlägg! Kram anna

  • Hanna

    25 februari, 2017 kl. 09:53

    Åh, vad tråkigt! Hoppas att du snart mår bättre.

  • Lena Hansen

    25 februari, 2017 kl. 12:28

    Hei, Stina! Crohns er virkelig et mysterium. Jeg fikk diagnosen på grunn av erytema nodosum-symptomene for 15 år siden. Da var jeg 18 år. Jeg hadde utypiske symptom på sykdommen ellers, og ikke de vanlige magesymptomene, og det har jeg fortsatt ikke. Kulene dukket opp i underhudsfettet på leggene, og flyttet på seg, skiftet farge og var generelt veldig betent og vonde. Tilslutt hadde jeg problemer med å gå siden de dukket opp under føttene. Fikk også noen på armene. Jeg gikk rundt med dette i 8 måneder, siden legene ikke ville behandle symptomene før jeg fikk en diagnose. Jeg gikk på en lang prednisolonkur, men kulene kom tilbake with vengeance. Jeg fikk da starte med remicade, som jeg fikk 4-5 ganger. Betennelsen forsvant med det samme, jeg tror jeg kunne kjenne det etter et par timer, og det var helt fantastisk! Siden, på 15 år, har jeg bare hatt et par små helt ubetydelige utbrudd som raskt har gått over med korte prednisolonkurer. Jeg tror definitivt stress, og både psykiske og fysiske påkjenninger, var en faktor for at dette skjedde med meg, men jeg vet ikke. Ta vare på deg selv. Håper dette snart går over! Og lykke til med studiene, dette får du til! ?

  • fanny s

    25 februari, 2017 kl. 19:29

    Ååå en stor kram till dig Stina!!!

  • Stina L

    25 februari, 2017 kl. 23:48

    Hej! Har följt dig i något år men inte kommenterat. Vi heter Stina båda två. Vi har Crohns sjukdom. Vi är födda -88. Vi tror på en god Gud. Vi hittade vår livspartner ”tack vare” sjukdomen. Vi är så lika men ändå så olika.

    Önskar dig all bättring. Gud ger de tuffaste utmaningarna till sina starkaste kämpar. För Han vet att de kommer klara det.
    Så kämpa på! Du klarar det!

    Kramar Stina

  • Anna

    26 februari, 2017 kl. 19:48

    Har Crohns men har inte upplevt den typen av hudproblem. Bara eksem i hårbotten, men det har minskat avsevärt efter att jag kör ekologiskt schampoo och noll hårprodukter.
    Däremot känner jag så väl igen känslan när en måste dra i bromsen. Det är något jag efter lite mer än 13 år med sjukdomen fortfarande brottas med. För mig som jobbar är det bilden av mig själv som yrkesmänniska som inte går ihop. Jag har haft svårt att jobba heltid längre perioder de senaste åren, och är en ”duktig flicka” sen way back, så… ja du fattar.
    Vill mest ge dig pepp och säga det självklara, men som jag själv glömmer ibland; du är inte ensam! Och det du gör räcker gott och väl!