/ 26 kommentarer

Svaren har kommit…

Domen efter proverna kom igår. Det var inget jag ville höra men samtidigt något som jag har misstänkt länge. Jag är i ett skov. Det känns konstigt att skriva det för det var så länge sedan. Jag känner mig hjärtekrossad. Förtvivlad. Arg. Ledsen. Frustrerad. Orolig. På samma gång känner jag mig lättad över att jag inte har inbillat mig alltihop. Jag tvivlar oerhört mycket på mig själv och tror alltid att jag kan kämpa mer än vad jag gör, orka mer, sova mindre, köra på hårdare. Att få bekräftat att jag inte bara är en lat person som smiter undan gör mig trots allt lättad. Jag orkar inte för min kropp kämpar för glatta livet just nu. Jag sover mycket för att jag blir alldeles utmattat av att ständigt känna smärta. Jag kan inte koncentrera mig eller fokusera på saker för min energi är utmätt och kroppen vill spara den till det allra nödvändigaste.

Det jobbigaste och tyngsta för mig just nu är att jag behöver hoppa av skolan. Ni om någon vet hur mycket jag har kämpat med skolan och att hinna ikapp för att jag ska slippa hoppa av och börja om. Jag blir så ledsen över att jag behöver jobba dubbelt så hårt för hälften, för nu måste jag trots allt hoppa av i alla fall. Inte för att jag inte kämpat tillräckligt, utan för att min kropp återigen tar kontrollen över mig.

Vad händer med mig nu? Vi ska testa att dubbla dosen på min medicin och se om det hjälper. Annars vet jag faktiskt inte och jag är för trött för att orka tänka efter. Jag kan bara ta en dag i taget. Jag vill inte bli sjukskriven utan jag kommer att jobba med mitt företag samt ev jobba extra med lite annat. Jag är tillräckligt på benen för att kunna hålla igång en del, men det sista jag klarar av är skolan då jag inte kan koncentrera mig på att läsa eller plugga längre än tio minuter vilket alltid händer när jag är i ett skov. Jag kommer hoppa in på den nya sjuksköterskeutbildningen i höst.

Det finns så mycket mer att säga men ändå inte just nu. Jag har vänner som tar hand om mig, familj som stöttar upp och en dotter som hjälper mig att behålla fokus. Jag kommer klara detta. Också.

26 kommentarer

  • malin

    8 mars, 2017 kl. 10:12

    kära stina vad tråkiga nyheter. delar din sorg och ber för styrka och bättring

  • Ida

    8 mars, 2017 kl. 10:12

    Älskade älskade! Alltid på ditt lag! <3

  • aliciawennstig

    8 mars, 2017 kl. 10:22

    Stina du finns i mina böner! Du kommer klara detta <3

  • Malin

    8 mars, 2017 kl. 10:27

    Jag har sedan ett år tillbaka gått hos homeopat Kari Kokko och sedan dess successivt blivit av med värk i kroppen, ont i magen och diarréer. Jag skulle precis börja medicinera för min Chron på det västländska viset men ville prova detta först som en nödlösning, och det funkar! Skulle aldrig gjort annorlunda. Det kan finnas hjälp på oanade ställen..
    Sköt om dig/ Sjuksköterskan som är tabletträdd ;)

  • Hanna

    8 mars, 2017 kl. 10:29

    Livet är så himla orättvist och det suger. Vill bara skicka lite pepp!

  • Anna Joelsson

    8 mars, 2017 kl. 10:32

    Åh så tråkigt att höra Stina!! Du som kämpat så för att klara studierna. Men du har klarat det förr och kommer att klara det igen – det vet jag ?
    Stor kram och allt gott önskas dig ❤

  • Elsa

    8 mars, 2017 kl. 10:41

    Fy vad orättvist livet är ibland. Tycker du har haft det tillräckligt tufft i livet. Skickar många, varma styrkekramar!<3

  • fredrikapavinden

    8 mars, 2017 kl. 10:54

    <3 <3 <3 Jag känner så igen känslan av att tvivla på sin egna känsla och tro att tröttheten och smärtan är inbillad och lättnaden när en får bekräftat att en faktiskt känner sin kropp. Och samtidigt sorgen över att kroppen styr ens liv och att en måste ta beslut utifrån den. Jag hejar på dig Stina och hoppas, hoppas, hoppas att du mår bättre snart igen. Kram på dig!

  • Anna-Klara

    8 mars, 2017 kl. 11:08

    Tungt Stina. Många kramar i detta töliga besked. Önskar dig ändå glada dagar där solen förhoppningsvis kan lysa lite extra på er. Sol är alltid gött. Kram!

  • Frida

    8 mars, 2017 kl. 11:39

    ❤️❤️❤️

  • Mrs. Weijnblad

    8 mars, 2017 kl. 11:45

    <3

  • fanny s

    8 mars, 2017 kl. 13:15

    Nej fy vad orättvist livet är! Blir så ledsen av detta! Du som har kämpat så med skolan. Men jag förstår att det inte går att plugga om man brottas så mycket med smärta som du gör. Önskar verkligen att du kunde få må bra och ha ork och kraft till att göra det du vill. Stor kram! Ber en bön för dig!

  • Elin

    8 mars, 2017 kl. 13:19

    Sååå tråkigt! ? Tillåt dig att känna dig trött, och bli omhändertagen nu, som du kämpar på! Du kommer nå dina mål och du är värdefull oavsett! Du finns i mina böner!

  • Sanna

    8 mars, 2017 kl. 14:05

    Jag har följt dig ett längre tag och blir alltid berörd av dina texter. Du har kämpat länge nog och alldeles tillräckligt, nu behöver du vila och kärlek ?. Jag hejar på dig!

  • ellenlundis

    8 mars, 2017 kl. 15:36

    Styrkekramar! ❤

  • Maria H

    8 mars, 2017 kl. 16:28

    Kärlek och frid över dig, de dina och er situation! ”vår själ väntar på Herren, han är vår hjälp och vår sköld. I honom gläder sig vårt hjärta, på hans heliga namn förtröstar vi. Låt din nåd vila över oss, Herre, ty vi sätter vårt hopp till dig.” Ps. 33:20-22

  • Linda

    8 mars, 2017 kl. 16:56

    Kramar från en ssk-student till en annan! Vi ses i höst, om du hoppar på T3 då!

  • Malinmittiprick

    8 mars, 2017 kl. 18:27

    Åh. All styrka till dig! Varma hälsningar

  • IBD-ssk

    8 mars, 2017 kl. 20:08

    Krya på dig! Och tack för att du ger en tydlig bild av hur livet med IBD kan vara

  • Agnes

    8 mars, 2017 kl. 23:17

    åh stina <3

  • Ewa

    8 mars, 2017 kl. 23:41

    ❤❤❤❤❤

  • Anna

    9 mars, 2017 kl. 14:24

    Jag hejar på dig! Med din styrka kommer du att klara det här med! Tycker bara att det är så synd att du ska behöva lida! Kram och styrka till dig du är en sådan inspiration!

  • Ellen Lindberg

    9 mars, 2017 kl. 20:25

    Fina, fina du. <3

  • Caroline

    10 mars, 2017 kl. 09:47

    Vad tråkigt att höra! Ta hand om dig, tänk på det som får dig vara glad, men tillåt dig vara ledsen, och jag är helt övertygad om att du en dag står där och hjälper andra i din sits som blivande stomisjuksköterska! Och du kommer inspirera att fortsätta, att inte ge upp <3 Och föreläsa, blogga, kanske skriva bok? Även om det kanske känns lång bort nu, så är jag som sagt övertygad om det! Många kramar!

  • Hanna

    21 mars, 2017 kl. 20:38

    Fy vad ledsamt att höra