/ 26 kommentarer

Svaren har kommit…

Domen efter proverna kom igår. Det var inget jag ville höra men samtidigt något som jag har misstänkt länge. Jag är i ett skov. Det känns konstigt att skriva det för det var så länge sedan. Jag känner mig hjärtekrossad. Förtvivlad. Arg. Ledsen. Frustrerad. Orolig. På samma gång känner jag mig lättad över att jag inte har inbillat mig alltihop. Jag tvivlar oerhört mycket på mig själv och tror alltid att jag kan kämpa mer än vad jag gör, orka mer, sova mindre, köra på hårdare. Att få bekräftat att jag inte bara är en lat person som smiter undan gör mig trots allt lättad. Jag orkar inte för min kropp kämpar för glatta livet just nu. Jag sover mycket för att jag blir alldeles utmattat av att ständigt känna smärta. Jag kan inte koncentrera mig eller fokusera på saker för min energi är utmätt och kroppen vill spara den till det allra nödvändigaste.

Det jobbigaste och tyngsta för mig just nu är att jag behöver hoppa av skolan. Ni om någon vet hur mycket jag har kämpat med skolan och att hinna ikapp för att jag ska slippa hoppa av och börja om. Jag blir så ledsen över att jag behöver jobba dubbelt så hårt för hälften, för nu måste jag trots allt hoppa av i alla fall. Inte för att jag inte kämpat tillräckligt, utan för att min kropp återigen tar kontrollen över mig.

Vad händer med mig nu? Vi ska testa att dubbla dosen på min medicin och se om det hjälper. Annars vet jag faktiskt inte och jag är för trött för att orka tänka efter. Jag kan bara ta en dag i taget. Jag vill inte bli sjukskriven utan jag kommer att jobba med mitt företag samt ev jobba extra med lite annat. Jag är tillräckligt på benen för att kunna hålla igång en del, men det sista jag klarar av är skolan då jag inte kan koncentrera mig på att läsa eller plugga längre än tio minuter vilket alltid händer när jag är i ett skov. Jag kommer hoppa in på den nya sjuksköterskeutbildningen i höst.

Det finns så mycket mer att säga men ändå inte just nu. Jag har vänner som tar hand om mig, familj som stöttar upp och en dotter som hjälper mig att behålla fokus. Jag kommer klara detta. Också.

26 kommentarer
/ 5 kommentarer

Lusekofta och mörka läppar

343Jag har fått dille på lusekoftor. Jag har flera stycken som jag köpt på second hand. Det är något med färgerna och mönstret som verkligen tilltalar mig. Jag gillar att blanda dem med moderna snitt så som chokers och något häftigt läppstift. Jag gillar den kontrasten.345Denna lusekoftan (lusetröjan?) är min favorit med pampiga hästar broderade på framsidan. Jag fyndade den på myrorna i ett helt felfritt skick för 150:- vilket är ett bra pris då en ny går loss på tusenlappen. Den är stickad av 100% ull och håller därför värmen väldigt bra vilket är ett stort plus där jag bor.342Jeansen är från monki och skorna är Nikesneakers. Vad jag längtar tills jag kan damma av alla mina sneakers och börja använda dem ute utan att bli blöt och kall om anklarna. Våren är så välkommen hit. Typ nu.344Läppstiftet är från mac och nyansen heter Cyber och är kanske inget för den klene. Personligen är jag väldigt förtjust och nu passar det ju dessutom löjligt bra ihop med min nya hårfärg.

5 kommentarer
/ 3 kommentarer

En helg i lugnet

IMG_3573I helgen bytte jag ut klackarna mot tjocksockar, jeansen mot undetställ och stylat hår mot inbakade flätor. Vi är hos Emils föräldrar och har det som vanligt riktigt gött. Igår åkte vi totalt 6 mil med skoter och det var så vackert att jag tappade andan. Tre minusgrader, tungt med snö på träden och strålande sol. Det har gjort riktigt gott för den vintertrötta själen. Skoter är ett måste för oss nu när vi flyttar ut på landet. Både jag, Emil och Elle älskar det!

Idag har jag och svärmor varit på en stor marknad och Emil är nu ute och åker skrana med Elle och hennes kusiner på älven. En riktigt skön helg där vi fått samla kraft och tanka lite familj.

Jag är fortfarande sjuk i halsen och går på en ipren och två alvedon mest hela tiden för att vara någorlunda pigg. Men ursprungsläget är ju ändå inte det bästa som ni vet. I veckan ska jag åka in och få ett järndropp och förhoppningsvis får jag svar på några fler prover jag lämnat in. Eventuellt behöver jag göra en MR av tunntarmen för att kolla ifall det finns några förträngningar som orsakar smärtan i magen. Vad vi i så fall skulle göra åt det återstår att se.

Jag lämnar alla tankar på min hälsa för idag och får ta tag i det imorgon. Då ska jag ringa både läkare, studievägledare samt boka in en tid för järndroppet. Det är många stressmoment just nu i mitt liv. Jag längtar tills jag får veta vad som händer med mig den här våren. Just nu känns allt så oklart…

 

3 kommentarer
/ 8 kommentarer

Önskerubrik: Ny i liten by

16244682_1096705643808550_1129098587_oNi är många som vill veta mer om mitt hus och mina tankar om att flytta fem mil från stan. Här kommer ett ganska långt inlägg om mina tankar kring ämnet som ni ska få frossa i. Håll till godo :)

Jag har alltid sett mig som en stadsråtta. Någon som gillar fart och fläkt och att vara där det händer. Jag har alltid bott i stan och identifierat mig med det. Min familj har aldrig sysslat med friluftsliv eller idrott då musik och socialt arbete i kyrkan har tagit all tid. Jag var ett barn som alltid stod och drog fröken i byxbenet på rasten och frågade ”När får vi gå iiiin?”. Hur i hela friden kom jag på att jag skulle flytta ut rejält på landet till en liten by med ca 300 invånare?

Mitt år som sjukskriven och utmattad lärde mig oerhört mycket om mig själv. Min syster Elina är psykolog och lärde mig för ett-två år sedan vad introvert respektive extrovert betydde. Hon sa att vi tre systrar är introverta och jag skrattade rakt ut. Vi är alla tre socialt begåvade och duktiga på att föra oss med en mängd olika typer av människor, HUR kan vi vara introverta? Hon lärde mig att introvert har ingenting med social kompetens att göra utan det handlar om vart du hämtar din styrka. Vart laddar du batterierna? Är det när du är själv -introvert, eller när du är bland massa folk -extrovert. Jag är definitivt introvert. Jag blir trött av stora folksamlingar för att jag ger så oerhört mycket av mig själv för att alla andra ska trivas och för att ingen ska känna sig ensam. Jag är uppväxt med tänket att ingen ska känna sig utanför och att det är viktigt att se alla i sin omgivning. Det är något väldigt fint som jag har fått av att ha blivit uppväxt med kyrkan som en naturlig del av livet. Det har dock lett till att jag efter stora event måste hem och vila för att samla upp min energi igen, och då gärna själv eller tillsammans med mina närmsta vänner där jag känner att jag kan slappna av till 100 %.

Denna insikt om att jag är introvert landade rejält när jag var sjukskriven för utmattning och blev tvungen att lära mig hur jag ska leva mitt liv för att inte hamna där igen. Jag ska inte ge en massa energi som jag inte har. Jag måste prioritera egentid och respektera att jag behöver vara på en lugn plats för att samla kraft. Inte identifiera mig med något jag inte är bara för att jag är uppväxt på ett visst sätt. Jag är vuxen nu och skapar mina egna förutsättningar för den person jag blivit och kommit på att jag är. Därför tror jag att det blir hur bra som helst för mig att få komma ut på landet till lugnet. Vi har ju bott på landet i snart tre år, men byn vi bor i nu ligger bara tio minuter från stan och därför blir det att vi lever stora delar av våra liv i stan ändå. En kan säga att dessa tre år har blivit en uppvärmning inför att bo på landet på riktigt.

Självklart finns det orosmoln kring flytten såsom pendling och ovisshet om hur det verkligen kommer kännas att bo så långt från stan, men vi tar det som det kommer. Det finns en tågstation i byn som tar oss till stan på 35 minuter och därför har vi landat i att det inte kommer bli något större problem. Vi känner redan flera stycken som bor i byn, bland annat min bror med familj som bor på samma gata och därför tror vi inte att vi kommer känna oss ensamma. Dessutom bor flera av våra närmsta vänner redan utanför Umeå och avståndet till dem blir därför ungefär lika långt som vi har nu. Något annat som lugnar mig är att vi trots allt kommer jobba endel i stan och därmed inte tappa kontakten helt med stadslivet. Jag kommer dock aldrig att jobba heltid med tanke på min hälsa, men i framtiden kommer jag kanske att jobba tre dagar i veckan i stan vilket känns väldigt lagom.

Emil är uppvuxen ännu längre från stan och är helt med på vad detta kommer innebära. Han känner ingen som helst oro över avståndet utan känner sig glad över att få komma ännu närmre sina föräldrar och det är verkligen jag också! Vi kommer att hamna mitt emellan hans och min familj vilket känns väldigt lyxigt för Elle. Sedan kommer det säkert att ta en liten stund innan ”ny-i-byn-känslan” går över men vi har ingen brådska. Vår magkänsla säger oss att detta beslut är helt rätt och det är det viktigaste. Vi är redo för omställningen och förändringarna som kommer med att bli riktiga lantisar!

När vi bodde i Stockholm och stod inför en flytt upp till Umeå pratade vi med en vän om oron över att lämna det vi under flera år byggt upp i Stockholm. Han sa något som verkligen fastnat hos oss nämligen: ”Ni förlorar ingenting genom att flytta, ni får bara mer!”. Och så är det ju. Vi förlorar inte det vi har i stan för att vi flyttar, utan vi får bara ännu mer genom att flytta till en by och bygga upp vårt liv där!

 

Det var första önskerubriken och jag hoppas ni tycker om konceptet! Jag tänkte skriva fyra till inlägg till era önskerubriker så ni kan fortsätta önska i kommentarsfältet! Puss och kram till er <3

8 kommentarer
/ 15 kommentarer

Sjukstuga och önskeinlägg

Sjukstuga vare här! I slutet på januari hade Elle magsjuka men vi andra klarade oss, och förutom det har vi fått vara relativt friska i år med undantag för lite snorande här och där. Idag är i alla fall både jag och Elle däckade med halsont och feber. Det är väl alltid sådär lyckat när en är sjuk samtidigt som ens barn, men det har gått helt ok. Tack och lov för netflix och svtplay säger jag bara.

Nu har Emil i alla fall kommit hem från jobbet så mamman kan slappna av lite och vila utan att bli avbruten av en femårings gulliga små behov. Han står dessutom och lagar tacos till oss just nu vilket blir dagens höjdpunkt för mig.

Hörni, i höstas fick ni komma med en massa förslag på önskerubriker som ledde till en liten önskerubriks-serie. Jag är sugen på en sådan grej igen. Skriv en önskerubrik så får jag forma inlägg utifrån det. Jag tänker att jag samlar ihop de fem bästa och putsar ut inläggen lite här och där under den närmaste tiden. Vad tror ni om det? En önskerubrik skulle kunna vara ”Mitt jobbigaste minne”,  ”Det bästa med Emil” eller kanske ”Att adoptera..”. Bomba mig nu med förslag! Det hade varit så roligt att få se var ni vill läsa om härnäst!

Kram till er alla! <3

15 kommentarer