/ 4 kommentarer

Vårt kök!

Idag är tillräckligt mycket klart av köket för att kunna visa er! Jag är hemskt förtjust i mitt kök som jag sett visionen för i flera flera år. Vi har jobbat MED köket som stod här innan istället för att riva ut allt och bygga nytt. Det kändes både klimatsmart, ekonomiskt och jag ville gärna behålla charmen i huset så mycket som möjligt.

Kaklet fick vi av min syster som hade över från deras badrumsrenovering. Precis sådant kakel som jag ville ha. Till det köpte vi mörk fog för att då till rätt känsla.

Jag är verkligen nöjd med färgen jag valde till våra luckor. Den heter Airy Green från Jotun. Det är den perfekta grågröna, lugna färgen som jag var ute efter. Vi lämnade tryggt in dem hos Maltes Garage och vi är SUPERnöjda. (Ej ett samarbete, bara ett tips!)

Som tur var hade de som bodde här innan bevarat den vackra kryddhyllan ovanför fläkten i teak. Det gör även vi såklart. Det bryter av så fint mot luckornas färg och det vita kaklet.

De här skåpen hittade min syster åt mig på loppis. 50kr styck om jag inte missminner mig. I framtiden vill jag måla dessa i någon fin färg men jag har dock inte bestämt mig för vilken än så jag avvaktar.

Jag var länge på jakt efter en stor tallrikshylla med raka linjer. Det finns jättemånga vackra men de är i regel mer lantligt romantiska eller från en era med mycket krusiduller. Jag blev därför jätteglad när jag tillslut hittade denna barnbokshylla till rimligt pris som funkar utmärkt som tallrikshylla. Jag köpte min här.

Vad är kvar att göra nu då?

• Eluttag vid diskbänken

• Byte av lampa över diskbänken

• Byte av köksblandare

• Måla taket

• Såga ett större hål för en av köksluckorna

• Spika fast lister längs golv och ett fönster

• Skapa nya hyllplan till skafferiet samt måla invändigt.

• Måla fönster

• Måla vitrinskåpen

• Göra kökssoffan djupare

Som ni ser är det en del grejer kvar på listan. Men ändå är det finliret på något sätt och allt har vi köpt hem så det är bara att göra det. Vi har lovat varandra att innan vi börjar med nästa projekt (hallen) ska precis allt i köket vara klart.

4 kommentarer
/ 2 kommentarer

Prata stomi med barnen

Inlägget är i samarbete med Coloplast

Jag är en otroligt stolt ambassadör för Coloplast som gör fantastiska saker för sina användare. Nu senast gav de bort ett gäng mjukiskaniner med stomi alldeles gratis. Syftet men kaninen var att dels agera stöd åt stomiopererade barn, men också för stomiopererade med barn i sin närhet för att underlätta samtal kring ens operation. Nu är kaninerna helt slut och jag är glad att jag hann få mitt ex!

Glädjen var stor när den supermjuka kaninen som Elle kallar Robyn anlände i brevlådan.

För oss har samtalet kring min stomi alltid varit naturligt. När SVT var hemma hos mig för ett gäng år sedan för att filma ett reportage om min operation var Elle tre år. Hon gick frimodigt fram till reporten och sa ”Ursäkta mig, bajsar du med rumpan eller med påse?”. Det var minst sagt roligt att få höra reporten svara ”Ja, jag bajsar med rumpan…”.

Genom att jag får visa Elle hur man byter påse på Kaninen flyter samtalet kring stomin väldigt naturligt och frågor kommer upp. För många barn kan det behövas en leksak eller ett mjukisdjur för att lättare våga fråga. Helt plötsligt handlar det ju om kaninen och inte om personen.

Klart! Så lätt det var. Robyn sover nu med Elle i sängen och för mig som mamma är det väldigt fint att få se Elle med ett gosedjur som liknar mamma <3

Jag hade möte med Coloplast idag som sa att om allt går som det ska, med Corona i åtanke, så kommer förhoppningsvis en andra produktion snart och då säger jag till direkt!

Inlägget är i samarbete med Coloplast

2 kommentarer
/ 4 kommentarer

Hur drabbas jag av Corona?

Jag har fått flera frågor den senaste tiden rörande Corona. Hur mina tankar går, ifall jag är orolig och på vilket sätt jag skulle drabbas om jag fick Corona.

Först och främst ska jag svara på det de flesta undrar över då jag är öppen med att jag är immunsvag på grund av min medicinering. Nej, jag tillhör inte den riskgruppen som drabbas hårdast av Corona. I alla fall inte på den nivån att mitt liv sätts i fara. Mitt team på sjukhuset förklarade för mig att om jag får Corona blir jag mer sjuk och under en längre tid än de flesta andra. Det kan mycket väl hända att jag utvecklar en lunginflammation som skulle behöva behandlas på sjukhus, men då mina lungor är friska och starka skulle jag klara det bra i slutändan ändå. Att ligga på sjukhus är inget främmande för mig och det är därför inget jag fruktar.

Är jag orolig? Jag känner ingen oro över att bli smittad eller att någon i min närhet ska bli det då jag har privilegiet att inte ha någon nära anhörig som tillhör riskgruppen som drabbas värst. Läget hade såklart sett helt annorlunda ut för mig om jag hade ett sjukt barn eller äldre föräldrar, men så ser det inte ut för mig just nu och jag är otroligt tacksam för det då jag vet vad det innebär att bli värst drabbad i krissituationer. Trots att jag inte känner oro för de i min närhet följer vi självklart myndigheternas råd för att minska risken för spridning.

Har jag påverkats av Corona? Ja. Väldigt mycket ekonomiskt. Fem föreläsningar har behövt ställas in och för ett litet företag som mitt är det stora summor vi pratar om. Jag hade även en resa till Danmark inbokad för ytterligare ett jobb med en inspelning som fick avbokas. Men när allt kommer omkring klarar vi oss och de finns dem som verkligen förlorat hela sin inkomst för en lång tid framöver på grund av detta viruset. Jag känner mig därför inte nedslagen utan tacksam att min familj inte drabbats värre av detta än så länge. Förhoppningsvis kommer mina föreläsningar komma igång igen när allt detta lagt sig.

I vissa stunder kan jag känna sting av oro inför framtiden när jag tänker på världen i stort och den ekonomiska krisen som ligger runt hörnet på grund av Corona, men det går över snabbt. Inte för att jag är blåst eller dåligt påläst, utan för att jag som person naturligt går mot hoppet. Jag har en enorm tröst i min tro på Gud som ständigt ger mig hopp om livet i stort och ger mig en blick som ser så mycket mer än här och nu.

Ibland fastnar vi i att se hur kriser tar fram egoismen i oss. Vi ser hur mataffärernas hyllor gapar tomma och hur människor tänker mer på sig själva än på oss som ett kollektiv. Jag kan dock inte undgå att se alla gulliga barn som tvättar händerna noga samtidigt som de sjunger imse vimse spindel två gånger för att de inte vill att farmor och farfar ska bli smittade. Jag ser hur grannar som aldrig pratat med varandra helt plötsligt erbjuder sig att handla åt de mest utsatta. Hur familjer sitter ner och planerar att samarbeta för att kunna fortsätta jobba om skolan stänger ner. Hur folk blir kreativa i sina hem för att få tiden i karantän att gå. Eller hur en hel nation samarbetar för att skydda de svaga i samhället.

Självklart ser jag inte allt i rosa skimmer. Jag har under mitt liv råkat ut för väldigt mycket orättvisor och traumatiska upplevelser. Därför säger jag inte detta med en naivitet och ignorans. Självklart ser jag förbättringspotentialen. Jag ser hur dåligt vi prioriterar vårdyrken och jag ser hur oron äter upp människor. Men det känns som att vi förstått något nu. Något som vi borde förstått för länge sedan men som kanske krävde denna krisen för kunna landa i oss ordentligt. Vi behöver varandra!

Hur går era tankar?

4 kommentarer
/ 4 kommentarer

SuperMimmi

Detta är det mest värdefulla vi har i huset. Elles kusinsyster Maj hade en stor Pingvin som hon älskade. Den hette Mimmi då det var Majs försök till att säga pingvin som liten. Varje gång vi kom hem till dem sprang Elle till Majs spjälsäng och ville att vi skulle ta fram Mimmi.

När Elle sedan som ettåring hittar denna pingvin på en Icahylla börjar hon skrika och peka hysteriskt ”TITTA MAMMA, HITTA MIMMI!”. Sedan den dagen har det varit dem två. Mimmi är det första materiella som jag skulle rädda om vårt hus skulle börja brinna. Elle skulle sörja Mimmi som en familjemedlem om hon försvann. Jag blir helt kallsvettig bara jag tänker på det. Det får ALDRIG hända denna pingvin någonting!

Efter att ha läst min Instagramvän Annas inlägg där hon förtvivlat efterlyste sin sons borttappade vän (nu upphittad tack och lov!) för några dagar sedan fick jag äntligen tummen ur och beställde en liten GPS som vi ska stoppa in i Mimmi. Nog för att Mimmi blev SuperMimmi idag med hjälp av ballonger och en mantel, men lite måste vi hjälpa henne på traven när det kommer till att finnas för alltid!

4 kommentarer
/ 0 kommentarer

En lugn onsdag

Detta har varit min arbetsplats idag. Elle är fortfarande hemma från fritids då hon blev sjuk i feber efter sitt Harry Potter-kalas. Idag är hon frisk men vi har hemma henne en extra dag för allas bästa.

Mina tulpaner är också lite trötta och slöa idag. Trots att de börjar slokna och gulna i kanterna efter en veckas trogen tjänst tycker jag att de är som vackrast nu.

Vi tog en väldigt lugn morgon med gos och Harry Potter-film. Jag har jobbat bort en hel del på morgonen och nu ska vi strax åka till en kompis för att leka av oss lite.

Hoppas att ni har ett fint och friskt sportlov!

0 kommentarer