/ 0 kommentarer

Microblading/kosmetisk pigmentering

Jag har länge velat testa microblading för mina ögonbryn. Eller kosmetisk pigmentering som det även kallas. Det innehär helt enkelt att en tillsätter pigment i det yttre hudlagret genom ett specialverktyg som skär små tunna streck där ögonbrynet ska förstärkas. Det ser ut som riktiga hårstrån och ger därför ett väldigt naturligt resultat. Jag har dock varit för nervös för att genomföra det då jag är väldigt petig med mina ögonbryn. Visserligen håller en kosmetisk pigmentering inte mer än ett år, men det är mycket pengar (3500kr) och jag vill att det ska bli bra. Jag blev därför väldigt glad när jag hittade Amanda här i Umeå efter månader av research. Detta är INTE ett sponsrat inlägg, jag är bara otroligt nöjd med slutresultatet och vill att fler ska hitta hit som är intresserade av att testa. Amanda har fingertoppskänsla och är extremt noggrann och därför kan jag verkligen rekommendera henne!IMG_7168 2Så här blev resultatet direkt efter första besöket. Vilken skillnad! Amanda tog en hel timme på sig att mäta ut formen på mina bryn och använde sig av en app så att det blev symmetriskt. Innan hon påbörjade själva behandlingen fick jag själv kolla i spegeln för att se om jag var nöjd med det hon mätt ut vilket också kändes väldigt tryggt.

Direkt efter är brynen något mörka och snitten lite väl skarpa men efter 7-10 dagar börjar skorporna lossna och slutresultatet kommer fram som är några nyanser ljusare. Sedan ingår ett återbesök efter en månad för att komplettera första besöket.

Jag ska visa er i veckan hur mina bryn ser ut idag när de är helt läkta men så länge kan jag säga så här: jag är så HIMLA nöjd! Det är vansinnigt skönt att bara vakna och se fräsch ut direkt. Jag hade fina ögonbryn innan men de var så pass ljusa att jag såg sjuk ut om jag inte fyllde i dem. Speciellt eftersom att jag har så pass blek hy. Nu är mitt ansikte inramat dygnet runt och för mig var det värt varenda krona! Jag sminkar fortfarande mina ögonbryn ibland om jag vill ha ett mer heltäckande resultat men för det mesta låte jag dem vara nu.

Och gjorde det ont? Nja, jag hade nog förväntat mig värre faktiskt. Det är ju inte skönt direkt men det var verkligen uthärdligt och jag kommer definitivt fortsätta göra det i framtiden.

0 kommentarer
/ 2 kommentarer

Snart lyfter vi!!

img_6529Jag kan inte fatta att dagen jag längtat efter i fyra månader är alldeles runt hörnet nu. På tisdag flyger jag och Ida ner till Stockholm för att dagen efter sätta oss på ett flyg som tar oss ner till Kap Verde… SÅ SJUKT! Jag reser utomlands väldigt sällan och är därför mer peppad än vad jag tror att ni förstår. Det kniper lite i hjärtat när jag tänker på att åka ifrån Elle i en hel vecka då vi aldrig varit ifrån varandra så pass länge, men jag vet att hon kommer ha det minst lika bra utan mig med sin pappa. Jag behöver verkligen det här och ska försöka att tänka lite på mig själv under denna veckan.

Jag är ganska lugn inför själva resan och är trygg med att allt kommer falla på plats med det praktiska. Däremot kan jag känna en viss oro inför möjligheten att bli matförgiftad. Jag äter ju inte kött vilket drar ner risken oerhört, men det är ju en helt annan bakterieflora där nere. Ni vet  ju att jag behöver hjälp på sjukhus om jag skulle drabbas och det är såklart en läskig tanke även om jag är övertygad om att de har bra läkarvård dit vi ska. Jag har dock valt att inte låta min oro bli allt för stor. Jag har kollat upp närmaste sjukhus och pratat med resebyrån om hur jag går tillväga om olyckan skulle vara framme och jag är därför förberedd på det värsta. Resorb och ett litet apotekkit är också nedpackat.

Idag är en riktig fixardag. Jag tvättar, skriver packningslistor och har tät kontakt med Ida via sms. Imorgon ska jag hämta ut mitt pass (lite väl tajt inpå kanske… haha), jag ska förbi apoteket en sväng för det sista och växla pengar. Men det bästa är att jag ska till min favoritfrisör Elin och få håret fräscht inför resan så härligt!

Nu börjar vi med andra ord räkna ner på allvar… SÅ PEPPAD!!

2 kommentarer
/ 0 kommentarer

Elles cirkusrum

665A1466-2Idag bjussar jag på några bilder från Elles lekrum. Det är inte färdigt än då det saknas lite grejer på väggarna, men det är redan så fint på sina ställen att jag vill visa några bilder ändå. Elle har en liten sovkammare bredvid mitt och Emils sovrum där hon sover på nätterna, men på nedervåningen har hon sitt lekrum med alla hennes leksaker. Min vision var ett cirkusrum som uppmuntrar till många olika typer av lek. Här går det att hitta både lego, pyssel, utklädningskläder, dockor och en gymnastikhörna.665A1479-2Här ser ni hennes dockhus som jag gjorde till hennes fyraårs-dag. Mer bilder på det kan ni hitta här. Dockorna byts mer och mer ut mot Star Wars-hjältar men det är inte mig emot! De fina kuddarna är perfekta att ta och sätta sig på när kompisarna vill leka med dockhuset. Jag köpte dem på Åhlens. Tapeten är den klassiska Harlequin från Ferm Living som jag var lite osäker på då typ ALLA har den. Jag tyckte dock att den passade så bra till cirkustemat och nu när jag ser resultatet är jag väldigt glad över att jag valde att köra på den ändå. Golvet är ett hårdvaxoljat furugolv från Moelven och tillsammans med tapeten blev det ett fantastiskt fint ljus i rummet.

665A1483-2Här är Bambi-samlingen som jag tycker så mycket om. Jag har samlat ganska länge då de är svåra att få tag på och jag är inte beredd att betala vad som helst. Den stora bambin är mitt nyaste fynd. 70 kr fick jag ge för den vilket är ett rån! Jag har dock lärt mig en läxa när det kommer till placeringen av dessa då alla rådjur blev halshuggna efter att jag haft dem på fönsterbrädet och en gullig liten pluttkusin fick tag på dem. Som tur var gick alla att laga nästintill osynligt med superlim och nu står de uppe på den fina stringhyllan som jag fått av min syster <3665A1482-2Här ser ni Elles absoluta favorithörna i rummet. Här härjar hon och hennes kompisar i stort sätt hela tiden när dem är här. Det är roligt att ha kunnat ge henne ett riktigt aktivt hörn där hon kan hoppa och gunga av sig. Jag letade länge efter en dyna som skulle vara fin under ribbstolen, och hittade den äntligen på Ikea. Här kan ni se fler bilder på den. Ribbstolen är från Harald Nybord, balansbrädan från Ikea och de romerska ringarna kommer från XXL.665A1506-2De romerska ringarna kan vara det bästa i hela rummet. Elle ÄLSKAR dem och gör nya konster varje dag. Hon klättrar högst upp i ribbstolen och sedan kastar hon sig ner gungandes i ringarna. Hon är helt galen, haha. Jag är å andra sidan mest förtjust i tavlorna. Den orangea tavlan köpte jag i Blekinge som affisch och den är gjord av konstnären Maja Andersen. Som vanligt tog jag den till Gallerix där de limmade och ramade in den. Tavlan bredvid är av min vän Jessica Ericsson (Persikamy) och hängde tidigare i köket, men precis ALLA barn som kommer hit vill prata om och fingra på den så det var inte mer än rätt att den fick flytta in i Elles rum.

Nu längtar jag efter att få upp en fin spegel, lite mer tavlor, ljusslingor, vimplar och tunga tyger som förstärker cirkuskänslan. Men vi är redan så nöjda!

0 kommentarer
/ 23 kommentarer

Saker som får mig att ryyysa

665A0651-21. Servetter. Jag har tyckt att konsistensen och ljudet när en prasslar med dem varit obehagligt sedan jag var liten. Jag kan framkalla en rysning bara jag tänker på det. Det absolut värsta är tanken på att någon biter på en servett. Då jag aldrig mött någon med samma fobi antar jag att den är rätt ovanlig och folk tycker därför att det är oerhört roligt att retas och trycka upp servetter i mitt ansikte. Elle är värst på den fronten, hon berättar dessutom för alla om min fobi: ”Veeet du?? Min mamma är rädd för servetter, hahahaha!”. Skitunge ;)

2. Billack. Ni vet när en ska öppna bildörren och råkar repa nageln mot lacken… aaaaaah.

3. Älgar. Jag har en sådan vansinnig respekt för vilda djur. När jag var liten åkte en bekant till familjen skidor i skogen och råkade komma mellan en älgko och hennes kalv. Han blev nerstampad av älgmorsan så pass att han bröt alla revben… Där jag bor på Västerbottens landsbygd kryllar det av älgar och när jag är ute och kör själv och en älg springer över vägen så att ögonen lyser som reflexer… UUUUUUH vad jag ryser. Så vansinnigt obehagligt. Det är bara lite bilplåt mellan mig och detta GIGANTISKA djur.

4. Torra händer. Jag avskyr torra händer. Inte som i torra och fnasiga vinterhänder, utan känslan av att nyss ha tvättat händerna med tvål och sedan inte smörja in dem med handkräm. Jag tycker det känns på samma sätt som när en har badat på badhuset och inte smörjt in ansiktet efteråt. Stramt och obehagligt. Ryser av bara tanken.

5. Nydiskade glas som gnider sig mot varandra… ni vet när de är sådär torra och matta.

6. När en har lite torra fötter och lakanet har glidit upp för madrassen så foten gnids direkt mot bäddmadrassen… skraaaaaaap. Fyyyy!!

7. Det finns en viss typ av fleece som jag inte kan ta i utan att rysa. Det är inte vanlig fleece utan en viss typ av plastig ”teddy-fleece” som inte känns mjuk utan snarare är av sträv kvalité. Många billigare teddy-jackor i affärerna just nu är av det materialet. Jag förstår inte hur en kan ha på sig det materialet dagarna i ända.

8. Tanken på salt dryck. Det låter kanske konstigt men det förekommer faktiskt. Vätskeersättning till exempel eller en margarita. FY VALE!!!! Salt + dryck = fruktansvärt! När jag var liten skulle jag dricka flera liter laxabon som är en salt laxerande vätska som ska rensa tarmarna rejält inför stora undersökningar. Jag tyckte att det var så fruktansvärt att jag tillslut fick sätta sond och få det genom en slang i näsan. Fun Light kan jag inte heller dricka någonsin mer då det var det jag drack mellan laxabonet för att få bort den äckliga smaken. Rysfaktorn är total!

9. Bara tanken på att täcket ligger korvat i påslakanet och en bara drar på sig täcket ändå utan att fixa det först. Typiskt Emil. Själv skulle jag inte kunna sova en sekund.

10. Frigolit. Do I really need to explain myself? Det ljudet, huvva!

 

Berätta gärna vad ni ryser av! Det skulle vara kul att läsa då alla är så olika.

23 kommentarer
/ 5 kommentarer

Är jag för utlämnande?

Ibland kan folk antyda att jag är för utelämnade. Att jag delar med mig för mycket offentligt och inte har någon gräns. De kan även tycka att det är tråkigt att de får läsa om vissa grejer på bloggen innan de får höra dem av mig personligen. Sedan finns det andra sidan där vissa personer kan få för sig att jag borde göra något speciellt som de vid avsaknad av blogginlägg antar att jag inte har gjort. Ni skulle bli förvånade över hur många som är insatta i ”mitt liv” och har åsikter om det vid matbordet. Det gör i alla fall mig förvånad varje gång jag får höra om det på omvägar.

Även om jag älskar att dela med mig av delar från mitt liv med er vill jag ändå vara tydlig med att bloggen bara speglar en bråkdel av mitt liv. Jag visar ibland bilder på Elle men skriver aldrig utförligt vad hon går igenom för olika faser eller berättar utelämnande om hennes vardag. Jag visar bilder på Emil men skriver inte om våra olika kriser eller vår relations svårigheter.

Bara för att en person inte syns i bloggen betyder inte det att vi inte umgås och även om det inte kommer upp ett hyllningsinlägg till någon nära som fyller år betyder inte det att jag inte har firat dem. Vi har till exempel haft 11 nära familjemedlemmar som fyllt år sedan 22a dec och jag har inte skrivit om en enda.

Något som jag däremot är bjussig med är mig själv. Mina tankar, känslor och faser. Jag tar er med på minnen, upplevelser, och erfarenheter. Jag älskar det! Jag får alltid fin respons från er och ni sluter snabbt upp och delar med er tillbaka! På så sätt får vi ett väldigt fint, öppet och ärligt forum på mina sociala medier där jag vet många har fått hitta stöd. Inte bara via mig och mina texter utan även genom era svar.

Summa summarum älskar jag att vara utlämnande när det innebär att det inspirerar er och när det inte påverkar någon annan än mig själv. Ibland känns det som att jag skriver om det jag saknar och har saknat. Det jag önskar att jag hade fått läsa när jag var som sjukast eller när jag var en förnekande tonåring.

Det både läker mig retroaktivt och får vara med att hjälpa andra här och nu. Och det är det värt!

5 kommentarer