/ 7 kommentarer

Önskerubrik 2: Vår väg mot adoption

Detta är det mest spännande som sker i vårt liv just nu. Ni som är nya här och inte hängt med kan läsa ikapp er i detta inlägg. Kort sagt ska vi alltså adoptera vårt andra barn. Vi är såå förväntansfulla.

Många av er har då och då bett om att få veta vart vi är i processen och bett mig skriva om det, men faktum är att det inte funnits så mycket att skriva. Det finns många bitar som ska stämma när en ska adoptera. Du ska ha fast jobb, varit gift i minst fem år, ha friskintyg, några hundratusen på banken att betala processen med, vissa länder vill att du inte ska ha några biologiska barn, vissa länder tar bara emot kristna som adoptivföräldrar, du ska bli godkänd av kommunen som lämplig adoptivförälder, du ska gå en speciell föräldrautbildning, bli ekonomiskt utredd och en rad med andra olika punkter ska stämma. Många slänger sig med termen: ”Du kan ju alltid adoptera om det skulle vara svårt att få barn” och nej, det stämmer inte. Du kan inte alltid adoptera. Det är massor av bitar som ska stämma och överlag är det en lång process som en bara klarar av om en är tillräckligt motiverad.

Vi har framförallt tre punkter som måste lägga sig tillrätta för oss.

  1. Vi måste hitta ett land som tar emot oss trots min sjukdom. Vår adoptionsbyrå menar att Sydafrika är landet för oss då de tidigare har haft föräldrar med min sjukdom som blivit godkända där. Men om vi blir godkända vet vi först till 100% när en förälder och ett barnhem väljer oss.
  2. Vi måste ha fast jobb. Emil och jag är båda studenter. Emil har visserligen ett jobb nu tills han ska göra sin D-uppsats i vår, men det är inte tillräckligt stabilt på pappret för att bli godkänt av kommunen.
  3. Vi måste ha 165.000 kr vilket är priset på adoptionsprocessen i Sydafrika.

På grund av dessa punkter har vår process stått still ganska länge. Det har varit onödigt för oss att betala in första avgiften till vår adoptionsbyrå då vi inte hade varit redo när det var vår tur i kön och därför inte blivit godkända. Nu har vi dock varit i kontakt med vår adoptionsbyrå och kommit överrens om att det är dags att betala in avgiften och därigenom få börja samla kötid. Vi gjorde detta för några veckor sedan och nu känns det verkligen på riktigt!

Nu ska vi samla kötid i ett år tills Emil är färdig med skolan och därefter fått fast jobb. Då är vi redo att bli godkända ekonomiskt. De menar att vi kan bli godkända trots att en av oss pluggar, speciellt då jag pluggar till sjuksköterska och därför är garanterad jobb när jag blir färdig. Sedan ska vi gå en utbildning för blivande adoptivföräldrar. När vi är godkända ekonomiskt och som blivande adoptivföräldrar ska dessa uppgifter samlas tillsammans med andra viktiga dokument och skickas iväg som en ansökan till adoptionsbyrån. Sedan får vi vänta tills vi är i tur för en utlandskontakt. Därefter följer en rad pappersarbete och olika inbetalningar och sedan det är det bara att vänta tills barnhemmet och ev. förälder väljer oss till ett specifikt barn. När vi får veta vilket barn som ska bli vårt kommer det ta en till två veckor innan vi får besked om när vi får resa ner och hämta vår lilla skatt.

Allt som allt tror jag att det är kanske 3 år bort. Allt beror på hur smidigt allt går. Kommer det hinder på vägen kan det ta ännu längre tid. Som ni förstår är det en lång resa vi har framför oss, men det känns såå bra att vara igång på riktigt. Min syster sa att nu börjar en riktig elefantgraviditet och ja, känslan är lite så :)

Tankarna snurrar på mig så att jag blir alldeles yr och jag har så många ämnen under detta temat. Jag har därför öppnat en ny kategori här på bloggen som heter just vår väg mot adoption där alla dessa inlägg kommer samlas. Har ni några specifika tankar eller önskemål på vad jag ska skriva om när det gäller vår adoptionsresa? Kommentera i så fall här nedan!

7 kommentarer

  • Lilian

    9 maj, 2016 kl. 12:41

    Ber och håller alla tummar och tår jag har för att allt ska gå fort och smidigt ❤️❤️ All kärlek till eran fina familj ❤️❤️❤️

  • Linnea

    9 maj, 2016 kl. 15:20

    Så otroligt intressant att få veta mer om denna process!! Det är verkligen okänd mark om en inte själv (eller någon i ens närhet) skall adoptera! Har hört det här med elefantgraviditet i andra adoptionsammanhang och tycker att det låter så fint :-)

  • Andreakarolina

    9 maj, 2016 kl. 16:22

    Vad intressant att få läsa om er resa. Jag och min man är just nu mitt i ivf processen, även den tar lång tid. Jag vill inget hellre än att få bli mamma och att min man ska få bli pappa. Med ett missfall i bagaget undrar jag hur lång tid vi har kvar och om vi då har vår ålder emot oss i en adoptions process. Samtidigt som vi inte kan eller ska bli godkända undertiden vi går igenom fertilitetsbehandling.. Ibland känns den hör resan som en labyrint utan slut.

  • Sarah

    9 maj, 2016 kl. 18:47

    Åh vad spännande Stina! Ni känner ju till vår situation så jag vet mycket väl vilken brokig väg det kan vara. Men ska bli så otroligt roligt att få följa er! En sak som stör mig ENORMT mycket, vilket ni säkert kommer stöta på, är kommentarer som ”åh vad fint gjort av er! Det skulle jag också vilja!”. Som att man förbarmat sig över ett skadeskjutet rådjur typ. Ingen menar ju något illa förstås, men okunskapen är stor i hur man bemöter adoföräldrar. Skriv gärna om sånt om ni stöter på det, så breddas folks vy lite :)
    Ni är fantastiska och vi hejar på er hela vägen! Massa kärlek!

  • fanny s

    9 maj, 2016 kl. 21:04

    Väldigt intressant läsning för mig som inte har någon som helst insyn i adoptionsprocessen! Önskar er lycka till och Guds välsignelse i denna resa! Jag ser fram emot att följa er resa, hur mycket eller lite du än väljer att dela med dig av!

  • Karin

    10 maj, 2016 kl. 15:34

    Adoption är tyvärr inte helt oproblematiskt då det finns många aspekter att ta hänsyn till, tyvärr glöms själva barnet och dess rättigheter bort ibland. Rekommenderar att ni läser Lisa Wool Rim Sjöbloms nya bok Palimsest som handlar om att söka sina rötter som adopterad. Tänkvärt perspektiv och guld för adoptanter.

  • ellenlundis

    13 maj, 2016 kl. 16:30

    Jag håller tummarna för er, och knäpper mina händer för er. ❤