/ 19 kommentarer

När tre ska bli fyra

adoptionDet är något stort som har utvecklats i våra hjärtan under en lång tid. Av några olika anledningar är det inte möjligt för mig och Emil att få fler biologiska barn. Jag kan berätta närmare om det i ett annat inlägg men jag kan säga att det beror inte på stomin. Detta har varit en ständig resa som inneburit att vi kastats fram och tillbaka i olika besked från läkare. Det slutgiltiga beskedet var när vi fick reda på att jag blivit sjuk i tunntarmen och därför blev det beskedet extra tungt.

Men vi ska få ett till barn. Vi ska adoptera <3
Vi har ställt oss i kö och nu återstår en evig väntan och en väldigt lååång graviditet. Det många inte tänker på med adoption är att det är en enormt klurig och komplicerad process. Jag har ofta hört ”men man kan ju alltid adoptera”, tyvärr är inte verkligheten så. Förutom att du måste uppfylla en massa krav så kostar det mycket pengar, innebär en lång juridisk del och tär på både hjärta och själ.

Vi får hjälp av våra familjer på många olika plan och har hittat ett land som passar för oss då vi uppfyller deras krav. Sydafrika. Det tillhör också processen -att välja ett land.  Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på vårt barn som kommer att komma till oss på ett alldeles eget och speciellt sätt. För mig har sorgen över att inte få fler biologiska barn inte legat just där, att det inte kommer vara biologiskt, utan det har handlat om min längtan efter att få ge Elle ett syskon och för oss att få bli fyra i familjen.

Denna process är ungefär 3 år lång och det känns som en evighet samtidigt som det känns skönt att vi börjat resan ordentligt och att det verkligen kommer att ske. Att prata om en adoption har inte känts lika mäktigt som att ha fattat ett ordentligt beslut. Nu har våra hjärtan en lång tid på sig att förberedas för en överväldigande upplevelse, vi hinner bli klara med våra utbildningar och Elle hinner bli lite äldre och kan då få vara med i processen och förstå lite mer.

Det känns precis som att vi plussat. Vi blir alldeles bubbliga och pirriga när vi pratar och tänker på vad som ligger framför oss. Men längtan är tung. Oj vad vi längtar!

19 kommentarer

  • Rebecca

    29 mars, 2015 kl. 10:43

    Åh välkommen till den underbara, känslofyllda, galna adoptionsvärlden!!
    Det är ett fantastiskt och samtidigt superjobbigt sätt att utöka sin familj på. Men det finns ett stort och hjälpsamt community som ni kan få ta del av om ni vill. Du får gärna kontakta mig så berättar jag mera!
    Och grattis till att vänta barn som växer i hjärtat istället för i magen!! HURRA!

  • Idis

    29 mars, 2015 kl. 10:44

  • idasida

    29 mars, 2015 kl. 10:47

    Åh jag är så lycklig för det här!!! Blir också alldeles glad och bubblig av att tänka på det!! <3

  • malin

    29 mars, 2015 kl. 10:58

    Ååh Grattis! Ni har en spännande och underbar resa framför er med den största vinsten. Du ska se att det kommer gå snabbare än du tror. Blir helt varm i hjärtat!

  • Rebecca

    29 mars, 2015 kl. 10:58

    Åh välkommen till den underbara, känslofyllda och galna adoptionsvärlden!! Det är en speciell resa att bli förälder till ett barn som redan finns men det finns ett stort och fint community som gärna hjälper och stöttar på vägen. Om ni är intresserade av att veta mera så får ni jättegärna kontakta mig.
    Och så grattis såklart!
    Att vänta barn som växer i hjärtat istället för magen är något särskilt. <3

  • agnes

    29 mars, 2015 kl. 11:32

    ständig inspiration <3 och stort grattis till er!

  • Linn

    29 mars, 2015 kl. 11:44

    Såg din blogg! Ni har en spännande resa som väntar er! 2011 kom vi hem med en 6mån liten kille från Sri lanka!
    Lycka till !

  • Temilia Moberg

    29 mars, 2015 kl. 13:38

    Detta är helt fantastiskt!
    GRATTIS! Blir alldeles varm i hjärtat jag med. Kram till er
    /Temilia

  • Carin

    29 mars, 2015 kl. 14:55

    Grattis till ert hjärtebarn! Håller tummarna att er process går smidigt och så snabbt som möjligt!

  • Anna

    29 mars, 2015 kl. 18:18

    Hurra, grattis!

  • Ulrika

    29 mars, 2015 kl. 18:46

    Lycka till!

  • angelica

    29 mars, 2015 kl. 18:52

    Alltså så himla roligt att ni tagit steget ut! Jag längtar till ni får en till familjemedlem som man får träffa! :) det var något inlägg bak som du hintade om detta men jag frågade aldrig då jag tänkte att det får komma om det är så. Hoppas nu att allt ska gå bra framöver!!!!kramar till er!

  • Rebecca

    29 mars, 2015 kl. 20:09

    Blir så exalterad så måste tydligen skriva två kommentarer!! ;)

  • Keadi

    30 mars, 2015 kl. 14:47

    Åh vad roligt! :)

  • Linnea

    30 mars, 2015 kl. 19:26

    Fantastiskt! Har alltid varit positivt inställd till adoption, ända sedan jag var i tonåren men som du säger så är det inte någon enkel match att adoptera med all tid och byråkrati det kräver m.m. Älskar uttrycket ”att bära ett barn i hjärtat”, blir alltid lite gråtmild när jag pratar om det sättet att få ett barn på med min sexåring :-)

  • Evelina

    31 mars, 2015 kl. 16:32

    GRATTIS!! :-D…till världens bästa beslut! Och till kommande tillskott i familjen :-) Vet av erfarenhet då min bästa vän adopterat barn för några år sedan (och nu påbörjat resan för ett syskon :-) att resan är krävande och lång,men full av kärlek och slutklämmen så underbar att allt annat försvinner. :-D Kramar!

  • Louise

    31 mars, 2015 kl. 19:22

    Ååååh så lycklig jag blir för er skull Stina <3 blir varm i hjärtat när jag läser om er spännande tid framöver. Även om det tar tid så har ni nåt att se fram emot. Det lilla hjärtat kommer att få en helt underbar familj i er. <3 Lycka till nu i alla förberedelser. Kram

  • Maria

    8 april, 2015 kl. 13:43

    Massor av grattis & all lycka till! Blir så innerligt glad av att läsa detta. Är själv adopterad från Vietnam, kom till Sverige nästan precis månader gammal och (idag 22 år). Önskar er all lycka till under resan. Än en gång massor av grattis till ert kommande mirakel!

  • Anette

    10 november, 2015 kl. 19:57

    Hej och stort, stort GRATTIS!
    Hittade hit av en slump och kunde inte sluta läsa. Just vid detta inlägget var jag tvungen att göra ett litet avtryck. Har själv Crohns sedan jag var 16 år – och har idag faktiskt lyckats med bedriften att fylla 48 – och har fått två barn sedan jag fick min diagnos och min stomi (när jag var 18 år). Jag har också haft lyckan att ha kvar pojkvännen som var med när jag fick min diagnos och tillsammans gjorde vi två IVF-behandlingar och har idag en tjej på 20 år och en kille på 16. Att jag inte kund få barn på ”naturlig” väg berodde på sammanväxtningar efter operationerna, men när vi gjorde våra IVF-försök lyckades vi på första försöket båda gångerna.
    Dessvärre har jag nu också drabbats av fyra(!) hjärtstopp och har fått en inopererad hjärtstartare och pacemaker sedan i våras. Av någon märklig anledning har jag haft betydligt svårare för att acceptera denna lilla apparat än jag hade det för att acceptera min stomi. Den har jag aldrig sett som ett hinder eller en nackdel – snarare tvärtom.
    Och när jag idag läser om er unga härliga människor som får samma hjälpmedel mot den förädiska Chron-sjukdomen blir jag galet imponerad! Ni är såååå peppande och lever ert liv så som förväntas av alla människor och det gör mig så enormt lycklig. På ”min tid” pratades det nämligen väldigt lite om detta och det var verkligen inget man pratade högt om.
    Men med detta lilla avtryck ville jag bara tacka dig för att du finns här i cybervärlden och att du syns och ger oss ett ansikte! Det är nämligen inte bara äldre farbröder på 89+ som sitter i rullstol på hemmet som lever med detta – tvärt om! De är en minoritet idag!
    Framtiden tillhör som vanligt den som bejakar livet – och det gör du i allra högsta grad!
    Ännu en gång – STORT grattis till nykomlingen i familjen och TACK för att du skriver!

    Om jag får stannar jag gärna kvar här och läser ett tag…