/ 15 kommentarer

När hjärtat vågar trycka på play igen.

IMG_5127-2Igår fick jag ett sådant härligt samtal från min läkare. Det var väldigt länge sedan jag kände mig upplyft efter ett samtal med honom. Jag har världens bästa läkare, men min kropp har som ni vet inte riktigt velat samarbeta på sista tiden. Jag har än så länge inte delat allt som skett med er, men jag kommer nog berätta lite längre fram när jag har mer konkreta svar på allting.

Men åter till det positiva. För att se om du har en aktiv inflammation i tarmarna mäts kalprotektin i avföringen. Det är ett typ av bajsprov helt enkelt. I februari när jag uppsökte min läkare var var mitt kalprotektinvärde påtagligt högt och visade därför på en aktiv inflammation i tunntarmen och att jag därmed var inne i ett skov. Nu däremot ringde min läkare mig för att berätta att mitt kalprotektinvärde har mer än halverats sedan sist! Med andra ord fungerar den ökande dosen av min medicin och sakta men säkert är jag på väg ut ur mitt skov. Vi är oerhört lättade. Jag har en bit kvar innan kroppen har återhämtat sig efter dessa tuffa månader men jag är på väg åt rätt håll!

Jag ska vara ärlig med er och säga att jag i mina jobbigaste och sjukaste stunder de senaste månaderna har tänkt på att hoppa av skolan. Hopplösheten från förr då jag slutade drömma kom tillbaka. Jag började plugga för två och ett halvt år sedan och har bara slutfört två terminer… Är det inte en operation som avbryter mig så är det ett skov, är det inte ett skov som avbryter mig så är det utmattning, är det inte utmattning som avbryter mig så är det biverkningar från starka mediciner. Alltid är det någonting och det har känts som att en utbildning är en lyx som helt enkelt inte är till för mig.

MEN, nu börjar jag sakta men säkert känna mig motiverad igen. Kanske är det min tur nu? På riktigt denna gången? Tänk om jag får slutföra resten av min utbildning i ett enda svep. Ibland tillåter jag mig själv att drömma mig bort till den dagen då jag står där med mitt examensbevis i handen och jag blir alldeles pirrig av tanken. Jag minns så väl när jag fick mitt slutbetyg från gymnasiet. Jag hade kämpat på komvux i ett och ett halvt år efter att jag stomiopererats. Innan operationen var det inte möjligt för mig att slutföra gymnasiet då jag var för sjuk, men nu fick jag revansch och jag grät av glädje i flera dagar efter att jag fått beviset i min hand. Vad ska jag då inte känna när jag avklarat min universitetsutbildning?! Jag har fyra terminer kvar, tänk om jag får ro det här i hamn nu…

För många är det en självklarhet. För mig är det en dröm som stått på paus de senaste månaderna, men samtalet ifrån min läkare igår fick mitt hjärta att våga trycka på play. Igen.

15 kommentarer

  • Hanna

    2 juni, 2017 kl. 10:50

    Åh, älskade du!! Så glad jag blir av ditt goda besked!!! Vi kämpar med er härifrån och önskar vi kunde göra mer! Men vi älskar er, längtar efter er och glädjs oerhört med er! Vi ses i sommar! 😘😘😘

  • Malin

    2 juni, 2017 kl. 10:59

    Vilket glädjande besked! Hoppas du får vara frisk länge nu, det är verkligen på tiden. Lycka till med skolan!

    Vad bra ni var i podcasten förresten :)

  • Cornelia

    2 juni, 2017 kl. 11:08

    Heja dig Stina!
    Så kul att träffa dig igår på torget. Du är en fantastisk förebild för många, men vi vet oxå hur kämpigt det kan vara. Pluggar själv till sjuksköterska, och har avverkat termin två nu idag. Du har säkert koll, men man kan ju få vissa anpassningar om man har medicinska orsaker. Om du inte redan har det, så kanske du kan få hjälp av skolan för att kunna klara av fler kurser när du mår sämre. Skolan har ganska mycket skyldigheter.

    Och du kommer ju bli en fantastisk sjuksköterska. Önskar verkligen att din dröm får gå i uppfyllelse! Stor kram!

  • Ellen Lindberg

    2 juni, 2017 kl. 11:18

    åh <3 all pepp och kärlek!!

  • Elina

    2 juni, 2017 kl. 11:23

    Underbara nyheter! Såklart ska du ta examen, och vi ska sitta där i publiken allihop, se ut som skit och gråta ögonen ur oss tills securitas kommer och släpar ut oss! <3

  • Ia

    2 juni, 2017 kl. 11:37

    Heja dig Stina! Ibland tar man saker förgivet, (mitt plugg till syrra gick faktiskt ganska smidigt och lätt men det var nog inget jag reflekterade över att det inte var så för alla) , och det har varit mycket tuffare för dig. men jag tror att de gånger man får kämpa lite extra så kan man också vara så mycket mer stolt och glad när man väl lyckas (även fast jag nog inte kan förstå helt vad det är du gått /går igenom) Tror du kommer bli en fantastisk sjuksköterska iallafall , du är en stor förebild i din kämparanda och fin Gudstro. Stor kram från en sjuksköterska och bloggföljare i Falun, KRAM <3

  • Maria H

    2 juni, 2017 kl. 11:38

    Fantastiska nyheter! Så modigt att trycka på play igen, och inte bara anta att drömmen måste stå och nöta på paus, bara för att den gjort det länge!

  • Malinmittiprick

    2 juni, 2017 kl. 15:31

    Och mitt hjärta tar ett glädjeskutt! Följer dig här och minns Komvux-succén, bad och gladdes då och nu! Kram från sydlig (blivande) kollega (vik ul i Skåne)

  • Anna

    2 juni, 2017 kl. 15:38

    Du behövs! Kämpa på, håller tummarna hårt! Kram

  • Therese

    2 juni, 2017 kl. 21:58

    Tråkigt att sjukdomen ska få sätta käppar i hjulen! Tanke som slog mig; det finns ingen möjlighet att läsa klart resten via en distansutbildning? Helt klart en fördel när man kan titta på föreläsningar hemma i sängen, eller när på dagen man känner att man orkar. Hoppas det löser sig vilket fall och att du får en fin sommar!

  • Elsa

    2 juni, 2017 kl. 22:44

    Att kunna gå i skolan är verkligen en gåva som få inser värdet av. Jag kunde äntligen börja på lärarprogrammet i höstas, efter flera år av sjukdom och operationer, och det går inte en dag utan att jag tänker på hur lycklig jag är över att kunna läsa på universitetet. Självklart kommer du fixa det, det tar den tid det tar men till slut står du där med examensbeviset i handen!<3 Många styrkekramar, jag tror på dig.

  • Sabina, mamma till 3

    4 juni, 2017 kl. 10:32

    Jag ska hålla tummarna för att det fortsätter åt samma håll för dig! <3

  • Hanna

    5 juni, 2017 kl. 06:24

    Vilka bra nyheter! Håller tummar och tår för dig.

  • Catharina

    7 juni, 2017 kl. 06:36

    Vill bara tacka för din blogg. Jag är imponerad över din ork att komma tillbaka efter motgångar. Försöker ha ditt mod nu när jag lever med en man som har Chrons. Hoppas verkligen att du orkar slutföra dina studier.

  • Josefine

    18 juni, 2017 kl. 09:29

    Vad härligt att höra! Du är en sån förebild Stina <3