/ 7 kommentarer

Min djupa Batman

Min dotter älskar Star Wars. När hon vill vara extra fin klär hon sig i sin kavaj och sätter på sig slipsen. Samtidigt äskar hon långt hår och smycken. Men hon la enhörningar och prinsessor på hyllan för över ett år sedan.

När vi ska handla kläder går hon alltid till ”tuffavdelningen” som hon kallar det. Hon har än så länge ingen aning om att det egentligen kallas för killavdelningen, men det är väl tyvärr bara en tidsfråga. Senast idag kallade butikspersonalen henne för kille om och om igen för att hon hade på sig sin favorittröja med Batman-tryck. Som mamma blir jag vansinnig åt denna trågsinthet då jag ser i hennes blick att hon blir påverkad. Min unge är en djup och eftertänksam unge som lägger märke till allt.

Igår när vi satt och ritade bubblade det som vanligt upp tankar hos henne;

– Mamma, alla tjejer på min förskola älskar rosa.

-Jaha, ja det är ju en härlig färg.

-Ja, men jag är den enda som inte gillar rosa. Det känns som att alla vill vara samma. Jag gillar när det är skillnad. Månen är inte alltid rund till exempel. Det är alltid skillnad, förstår du?

Här fick jag verkligen kämpa för att behålla ett neutralt ansiktsuttryck. Hon drar sådana vuxna paralleller. Ibland är hon så pass djup och ”före” att det blir tungt för henne. Men jag sa att jag förstod hur hon menade. Hon vill helt enkelt uttrycka sig på sitt sätt. Hitta sin egen väg och inte bli påtvingad det som förväntas av henne. 

Jag önskar verkligen det för henne och ska göra allt som står i min makt för att ge henne den friheten. Men jag märker också att för varje dag som hon blir äldre upptäcker hon skillnader som pressar henne in i ett fack där hon inte vill vara. Det handlar inte om att hon totalt ratar typiska ”tjejgrejer”, utan mer om att hon inte vill vara i något fack. Oavsett. Imorgon kanske hon börjar gilla My Little Ponny och det går ju lika bra det. Hon gillar helt enkelt att se olika nyanser, både i sig själv och andra. Hon vill kunna byta form utan att bli hindrad eller ständigt bli påmind om att det hon gillar eller det hon har på sig inte lämpar sig för henne.

Precis som månen som inte alltid ser rund ut. Till exempel.

7 kommentarer

Kommentera

  • Jenny Krusbär

    1 november, 2017 kl. 16:34

    Åh så klok hon är. Det är så trist att det fortfarande är så starkt med könssegregationen och det binära tänket. När jag ser förskoleklasser på utflykt eller på väg till skolan när jag cyklar till jobbet så känns det som om det bara finns två färger, eller högst fyra (blått, grönt, rosa och lila). Det är så tråkigt!
    Du, eller ni snarare, kan allt vara riktigt stolta över er smarta, självständiga dotter och över er själva som uppfostrar henne, såklart :-)

  • Paulina

    1 november, 2017 kl. 19:58

    Så härlig tjej du verkar ha, så klok och eftertänksam. Så tråkigt bara att barn ska känna denna press att sättas i fack in i sådan tidig ålder. Men ni gör ett underbart jobb som föräldrar som låter henne utvecklas i den takt jon vill och ha sin egen stil. Tycker de borde döpa om killavdelningen till tuffavdelningen :).

  • Andrea

    1 november, 2017 kl. 22:05

    Barn är fantastiska! Min son är mjuk och empatisk, lugn och har ett väldigt rikt inre liv. Han har aldrig varit typiskt ”grabbig”, sådär som vissa tror att pojkar ska vara. När han var lite mindre togs han konstant för att vara flicka och han har alltid haft tjejer som bästa kompisar. Att börja skolan blev lite som en chock för både mig och honom. En positiv upplevelse men det blev också väldigt tydligt att han skulle försöka hitta sig själv på ett annat plan. Vem var han i den här nya gruppen osv. Att leka med andra pojkar var rätt nytt för honom och det märktes så tydligt hemma att han försökte ta efter dom och liksom testa sig fram. Egenskaper och lekar som jag kanske inte nödvändigtvis kände var särskilt roliga alltid, men som han måste få utforska ändå. I skolan lekte han nästan uteslutande med dom andra killarna men efter ett tag började han dra sig ifrån de lekar han kände inte passade honom och hittade istället både andra killar och tjejer att leka med. Det är så skönt såhär ett år senare när jag ser hur han landat lite mer och samtidigt så fascinerande att se varje steg i utvecklingen. Jag måste erkänna att jag var (och till viss del fortfarande är) rädd för att han ska dras med i den där grabbiga jargongen som finns, men det känns samtidigt skönt att veta att han är så pass trygg i sig själv att han inte följer strömmen bara för att. (Och självklart att vi finns där och stöttar och pratar när han behöver). Att han vågar stå för vem han är. Det vågade inte alltid jag som barn och jag vet att jag kunde ha ont i magen av att det inte alltid kändes helt bra. Vill inte att han ska behöva ha det så och särskilt inte att det blir någon slags sanning om honom som han inte riktigt kan identifiera sig med.

    Elle verkar vara en underbar och klok tjej, man bara önskar att alla vuxna kunde vara lika kloka.

  • sagobakning

    2 november, 2017 kl. 12:47

    Vad fint sagt av henne <3 Jag tycker det är väldigt synd att det ska göras så stor skillnad på flickor och pojkar och vad de ska tycka om osv. Jag är inte speciellt gammal själv och måste alltid bita mig i tungan för att inte sucka högt när min lillasyster bara får rosa kläder i present av mina äldre släktingar när hon egentligen inte tycker om den färgen och bör de frågar henne om hon "ännu spelar fotboll", fast de antagligen inte skulle komma på tanken att fråga det av min lillabror. Var stolt över din kloka dotter och hur du uppfostrat henne!

  • fanny s

    4 november, 2017 kl. 10:42

    Åh detta gick rakt in i hjärtat <3 Jag har en snart 5-åring som precis som Elle tycker mycket om "tuffa" kläder (hon älskar Star Wars!!!), samtidigt som hon också tycker om en del "tjej"grejer. Men jag blev så himla ledsen häromveckan när vi pratade och det kom fram atr hon har lovat två tjejer på förskolan att hon ska ha tjejkkäder på sig, för annars får hon inte vara kompis med dem. Alltså jag blev helt förstörd på insidan, men försökte ha en hyfsat neutral och saklig konversation om det. Tycker att det är så svårt att se hur hon kämpar med dessa enformiga normer, och jag fattar inte att hon som är så liten i mina ögon redan börjar få press från sociala gruppen i skolvärlden. Grät verkligen ögonen ur mig den kvällen. All kärlek till våra små, oavsett om de tycker om killiga eller tjejiga saker <3

  • ellenlundis

    8 november, 2017 kl. 22:32

    Er dotter är så cool och klok! :)

  • M

    11 november, 2017 kl. 08:05

    Månen är inte alltid rund. Jag ska bära med mig det och använda mig av det i mina samtal med mitt barn. Tack Elle!