/ 4 kommentarer

Hur drabbas jag av Corona?

Jag har fått flera frågor den senaste tiden rörande Corona. Hur mina tankar går, ifall jag är orolig och på vilket sätt jag skulle drabbas om jag fick Corona.

Först och främst ska jag svara på det de flesta undrar över då jag är öppen med att jag är immunsvag på grund av min medicinering. Nej, jag tillhör inte den riskgruppen som drabbas hårdast av Corona. I alla fall inte på den nivån att mitt liv sätts i fara. Mitt team på sjukhuset förklarade för mig att om jag får Corona blir jag mer sjuk och under en längre tid än de flesta andra. Det kan mycket väl hända att jag utvecklar en lunginflammation som skulle behöva behandlas på sjukhus, men då mina lungor är friska och starka skulle jag klara det bra i slutändan ändå. Att ligga på sjukhus är inget främmande för mig och det är därför inget jag fruktar.

Är jag orolig? Jag känner ingen oro över att bli smittad eller att någon i min närhet ska bli det då jag har privilegiet att inte ha någon nära anhörig som tillhör riskgruppen som drabbas värst. Läget hade såklart sett helt annorlunda ut för mig om jag hade ett sjukt barn eller äldre föräldrar, men så ser det inte ut för mig just nu och jag är otroligt tacksam för det då jag vet vad det innebär att bli värst drabbad i krissituationer. Trots att jag inte känner oro för de i min närhet följer vi självklart myndigheternas råd för att minska risken för spridning.

Har jag påverkats av Corona? Ja. Väldigt mycket ekonomiskt. Fem föreläsningar har behövt ställas in och för ett litet företag som mitt är det stora summor vi pratar om. Jag hade även en resa till Danmark inbokad för ytterligare ett jobb med en inspelning som fick avbokas. Men när allt kommer omkring klarar vi oss och de finns dem som verkligen förlorat hela sin inkomst för en lång tid framöver på grund av detta viruset. Jag känner mig därför inte nedslagen utan tacksam att min familj inte drabbats värre av detta än så länge. Förhoppningsvis kommer mina föreläsningar komma igång igen när allt detta lagt sig.

I vissa stunder kan jag känna sting av oro inför framtiden när jag tänker på världen i stort och den ekonomiska krisen som ligger runt hörnet på grund av Corona, men det går över snabbt. Inte för att jag är blåst eller dåligt påläst, utan för att jag som person naturligt går mot hoppet. Jag har en enorm tröst i min tro på Gud som ständigt ger mig hopp om livet i stort och ger mig en blick som ser så mycket mer än här och nu.

Ibland fastnar vi i att se hur kriser tar fram egoismen i oss. Vi ser hur mataffärernas hyllor gapar tomma och hur människor tänker mer på sig själva än på oss som ett kollektiv. Jag kan dock inte undgå att se alla gulliga barn som tvättar händerna noga samtidigt som de sjunger imse vimse spindel två gånger för att de inte vill att farmor och farfar ska bli smittade. Jag ser hur grannar som aldrig pratat med varandra helt plötsligt erbjuder sig att handla åt de mest utsatta. Hur familjer sitter ner och planerar att samarbeta för att kunna fortsätta jobba om skolan stänger ner. Hur folk blir kreativa i sina hem för att få tiden i karantän att gå. Eller hur en hel nation samarbetar för att skydda de svaga i samhället.

Självklart ser jag inte allt i rosa skimmer. Jag har under mitt liv råkat ut för väldigt mycket orättvisor och traumatiska upplevelser. Därför säger jag inte detta med en naivitet och ignorans. Självklart ser jag förbättringspotentialen. Jag ser hur dåligt vi prioriterar vårdyrken och jag ser hur oron äter upp människor. Men det känns som att vi förstått något nu. Något som vi borde förstått för länge sedan men som kanske krävde denna krisen för kunna landa i oss ordentligt. Vi behöver varandra!

Hur går era tankar?

4 kommentarer

  • Malinmittiprick

    19 mars, 2020 kl. 20:39

    Tankarna går runt runt kring så mycket. Gillar inte ovisshet. Kan inte stänga av heller pga jobbar på sjukhus.

    Men! Bloggar som din gör att jag kan besöka en annan verklighet en stund! 🙂 Så tack!

  • Fanny Strandh

    20 mars, 2020 kl. 23:17

    Fint skrivet <3 Jag är inte orolig för mig eller mina närmsta då vi inte heller tillhör någon riskgrupp. Jag blir heller inte påverkad ekonomiskt då jag är sjuksköterska och räknar med att ha inkomst som vanligt. Det är jag tacksam över, då vi inte har det så fett som det är.

    Jag erkänner dock att även jag är orolig för hur samhället ska klara en ekonomisk kris, till följd av virusutbrottet. Det kan ila till i mig av olustighet.

    Och sen har vi den mer själviska sidan av myntet. Jag är ledsen för att min teaterkurs är inställd – mitt andningshål där jag hämtar lust och ork för en ännu en vecka i småbarnslivet. Det har varit lite extra tungt att vara förälder nu ett tag, så självklart är det en utmaning att allt som ger mig energi tas ifrån mig. Teatern, möjligheten att träffa mina vänner eftersom alla sitter i karantän, den lilla egentiden när bebis sover och stora barnen är på skola/förskola (pga att de måste stanna hemma för även milda symptom).

    Ovanstående är såklart helt egoistiska känslor – det är bara att bita ihop och ta sig igenom den här tiden av isolering och ensamhet. Det är ju en självklarhet att vi ska vara rädda om varandra och skydda de svagaste. Men jublar gör jag inte och jag längtar tills det värsta blåst förbi.

    Jag hoppas vår vackra planet får sig lite återhämtning nu när flygtrafik och kanske viss produktion och konsumtion stannar upp. Inte i enlighet med ekonomin, men ändå något positivt!

    Har saknat dina inlägg, hoppas att du mår bra!

  • ellenlundis

    1 april, 2020 kl. 01:34

    Tack för du delade med dina tankar kring viruset. 😊❤️

  • Alicia

    1 april, 2020 kl. 11:04

    Tack Stina för dina kloka tankar. Jag kan stämma in i mycket. Som frilansande fotograf skakas ens lilla firma om av avbokningar och förlorade inkomster. Men jag är också student och kan fortsätta plugga trots allt som sker (på distans). Ibland slås jag av orostankar för framtiden speciellt. Men som du skriver har jag också min tro på Gud som går över oron <3