/ 6 kommentarer

En hemsk dag

Tisdagen var sannerligen en hemsk dag. Jag var involverad i mitt livs första bilolycka. Det var inte jag som orsakade den och efter förhör av både mig och den olycksdrabbade stod det klart att jag inte begått något trafikbrott. Det var helt enkelt en olycklig olycka. Men fy vad det har påverkat mig.

Det var en tjej i min ålder som cyklade med väldig kraft in i min bils sida. Både hennes och min uppfattning är att det var på rund av en mötande bil som var nära att köra på henne som hon vejade till för att undvika detta och då körde rakt in i mig.

Jag hörde bara en kraftig smäll och såg en person dunsa rakt in i mig. Sedan hörde jag bara skrik. Jag stannar bilen och går ut för att se hur illa det är för jag noterade att hon inte använde hjälm. Tack och lov är huvudet inte skadat men kvinnan är  uppenbart chockad och har väldigt ont i sin arm. Det samlas massor av folk runt omkring och en tjej larmar 112. Folk är stressade över hela situationen och det känns som att de ibland inte vet vad de ska göra annat än att bli frustrerade. Mest på mig då det är min bil hon kört in i och de har ingen aning om att det inte är jag som kört på henne.

Jag lyckas hålla mig lugn hela tiden. Pratar med kvinnans Sambo, med ambulansförarna och kör undan cykeln och samlar ihop hennes saker. Inte en tår kommer för mig. Jag har full fokus på kvinnans välbefinnande och att alla människor som samlats runt henne inte ska stressa upp henne. Jag håller mig lugn ända tills två brandmän känner igen mig och frågar ”Men visst är det Stina?”. Då blev det så verkligt. Just ja, jag är Stina och det är jag som är i mitten av allt detta. Kvinnan åker iväg med ambulansen och jag får bryta ihop tillsammans med två fina poliser.

Tack och lov klarade sig kvinnan relativt bra med en sprucken armbåge och bruten handled. Hon ringde upp mig dagen efter och vi både skrattade och fällde någon tår tillsammans. Jag har varit lite i ett vakuum sedan dess. Jag fick ta lugnande för att kunna sova då chocken slog till ordentligt efteråt.

Nu mår jag ganska bra. Jag tänker mycket på kvinnan som blev skadad och jag har otäcka bilder i huvudet efter olyckan, men allt gick så mycket bättre än vad det kunde ha gjort. Det är jag väldigt tacksam över!

All räddningspersonal var så HIMLA fina och gjorde ett fantastiskt jobb. Brandmän, ambulansförare och poliser: I love you!

6 kommentarer

  • Monna

    8 augusti, 2019 kl. 14:33

    Skönt det inte gick värre, och vilken tur hon hade som körde in i just din bil. Situationen hade ju blivit så mycket jobbigare om det varit någon som gick i försvar eller stressade själv. Fina Stina!

  • Eleona

    8 augusti, 2019 kl. 15:02

    Alltså räddningspersonalen är super, har oxå träffat flera upprepade gånger inom både jobb och privat. De är änglar.. Kram på dig Stina ❤

  • Maria H

    8 augusti, 2019 kl. 22:21

    Tack gode Gud för ditt beskydd!

  • fanny s

    9 augusti, 2019 kl. 18:07

    Åh fy så otäckt! Förstår att chocken kom sen. Tur att allt gick så bra som det ändå gjorde!

  • ellenlundis

    9 augusti, 2019 kl. 23:32

    Kram 💕

  • Sofia

    10 augusti, 2019 kl. 05:37

    Å så fruktansvärt läskigt! Hoppas du kan få mycket kramar och bli extra omhändertagen nu.