/ 9 kommentarer

En helg på Holmön

Igår åkte hela matlaget till Holmön som ligger några mil och en båttur från Umeå. Albins föräldrar har ett supercharmigt hus här som vi fått låna. Emil kom direkt från Almedalsveckan där han har jobbat sedan förra fredagen. Det är så skönt att ha honom hemma igen!Till barnens stora glädje växte det smultron utanför huset. Årets första för Elle.Vi serverade barnen korv och makaroner i köket och dukade upp en maaaagisk buffé till oss vuxna i vardagsrummet. Det fanns rökta räkor, två sorters aioli, varmrökt lax, baguetter, grönsallad med mozzarella, ostbricka, charkbricka och en massa god dricka. Rökta räkor är det absolut bästa jag vet!Efter middagen tog hela matlaget en lång promenad för ett kvällsbad i havet. Elle som saknat sin pappa när han varit borta var lite extra nära honom nu.Efter en fantastiskt vacker promenad längs stenig terräng kom vi tillslut fram till den vackra badplatsen. Clara och Ulf njöt av den härliga havsluften.Barnen fick sin belöning efter den långa vandringen och lekte länge i de stora vågorna. Precis här stannade jag upp och njöt av den vackra uppväxten som vi får ge Elle. Hon är sju år och har inga egna syskon, men hon hinner knappt märka av det i sitt Bullerbyn-liv. Eftersom att vi gör allt för att fylla hennes liv med vackra och meningsfulla saker blir jag extra varm när jag riktigt kan se lyckan lysa ut från henne. Någonting gör vi rätt <3

9 kommentarer

  • Ida

    7 juli, 2019 kl. 20:52

    Så mysigt! Så fint ?

  • BE

    7 juli, 2019 kl. 21:45

    Tror ni gör mycket rätt.
    Tack för att du delar valda delar av både den glädje och sorg som följer i livet.

    • Stina Hägglund

      9 juli, 2019 kl. 14:16

      Tack fina du! Det gör mig varm att läsa dina kommentarer ♥️

  • VERONICA

    9 juli, 2019 kl. 10:41

    Härligt det ser ut! Jag har heller inga syskon och saknade aldrig det som liten när livet istället fylldes av massor med kompisar och kusiner. Ensambarn eller inte. Det är inte antal syskon som avgör ens lycka. KRAM

    • Stina Hägglund

      9 juli, 2019 kl. 14:15

      Din kommentar gjorde mig väldigt varm att läsa! Tack för att du delar med dig ♥️

  • LISA

    9 juli, 2019 kl. 14:40

    Åh, jag får tårar i ögonen av sista stycket i texten. Lika viktigt som syskon är andra nära relationer. Relationer är inte uppbyggda av blod…. Vår son kallar sin kusin som är jämngammal för ”kompiskusin”, ett vackert uttryck för att behöva nära relationer. Att se sina barn utan biologiska band växa upp och växa ihop är oerhört magiskt, och jobbigt! Kram och önskan om sommarvila!
    Kram Lisa (Stinas syster)

    • Stina Hägglund

      10 juli, 2019 kl. 10:24

      Så fint! Elle har en kusin som hon kallar för sin kusinsyster ♥️ De hittar sina egna vägar!

  • Frida L

    17 juli, 2019 kl. 00:06

    Åh. Det är så vackert att läsa om allt. Och särskilt kanske det sista stycket om relationerna din dotter har. Vi har också ett barn och min kropp kan inte skapa fler efter flera smärtsamma missfall mm. Att inte kunna ge syskon till henne är en sån smärta…men att ha vänner, kusiner osv nära är ju så oerhört vackert precis som du skriver.
    Men jag kämpar mkt med de tankarna ändå, ensambarn, syskon osv. Alla våra vänner har flera barn..kommer vår dotter känna sig ensam? Är det ok att bara ha ett barn?

    Ni gör ju definitivt något rätt, det är så fint att se. Jag kan bara be och hoppas att min lilla tjej också får ha glädjen sprutande ut ur ögonen när hon blir 7 år!

    Massa kärlek till dig.