/ 15 kommentarer

Språkets makt

Någonting som jag ofta går och tänker på är språkets makt. Hur saker vi säger eller inte säger kan såra andra människor utan att vi tänker på det. Tyvärr menar många av oss inget illa med de ordval vi gör eller hur vi väljer att säga saker. Att mena väl är ju positivt, men det är också när vi menar väl som det blir svårt att komma åt det som blir fel och på så sätt få en verklig förändring.

Ett exempel är hur en uttrycker sig om människor med olika funktionsvariationer. Många använder sig fortfarande av ordet utvecklingsstörd vilket för många är ett oerhört kränkande ord. Det har en väldigt förlegen och negativ klang. Det ändrades sedan till funktionshindrad, men även det klingade negativt och det byttes ut mot funktionsnedsatt. Nu är det än mer korrekt att säga människor med olika funktionsvariationer. För vem avgör egentligen vad som är ett hinder eller vad som är en nedsättning? Alla personer varierar sig från varandra på olika sätt. Funktionsvariation har ingen negativ klang och jag skulle verkligen föredra att kalla min sjukdom och min stomi för en funktionsvariation framför ett funktionshinder. Jag bajsar kanske inte som du bajsar, men jag väljer att inte se det som ett hinder i mitt liv. Samma sak tror jag att det är för andra människor med fler funktionsvariationer än mig.

Ett annat exempel är ordet Lapp. Det är ett påtvingat ord från oss som plundrade och tog över mark från Samerna. Nonchalant gav vi även ett helt landskap namnet ”Lappland”. Ordet Lapp är för samer lika kränkande som n-ordet för mörkhyade människor. Ändå ska vi fortsätta använda det för att vi minsann känner en Same som inte har något emot det eller kanske till och med kallar sig själv för det. Ursäkta mig, men det hör inte hit?! En person kan inte svara för en hel folkgrupp. Vi måste kolla på detta ur ett kollektivt perspektiv. På samma sätt känner jag många kvinnor som påstår att de inte blir förtryckta av män, men vi måste ändå se det som ett strukturellt problem för att få bort det strukturella förtrycket.

Ett sista exempel är just n-ordet. Det är förvånande nog sååå många som använder det ordet idag. Många ursäktar sig med ”Men jag tycker att det är ett vackert ord” eller ”Men n-ordet betyder ju egentligen inget negativt det är ju bara beskrivandet av en färg!”. Tillåt mig att uttrycka mig i klartext: Det spelar ingen roll vad DU tycker om det ordet du använder för att beskriva en viss grupp människor som du inte tillhör. Det är HELT ointressant. Det intressanta i detta sammanhanget är ju vad DOM tycker. Och jag kan inte för mitt liv förstå hur en kan vilja fortsätta använda sig av ett ord som sårar och förtrycker andra människor? 

Jag lärde mig av en läsare för bara något år sedan att inte ens skriva ut n-ordet i sin helhet. Inte ens om det var i en text som handlade om hur idiotiskt användandet av det ordet är. Istället lärde hon mig att förkorta det till just ”n-ordet” då folk mår oerhört dåligt av att ens se det riktiga ordet utskrivet. Självklart tog jag till mig det och ändrade det. Något annat jag brukade säga när jag var yngre var mulatt. För mig var det ett vackert ord jag använde för att beskriva en grupp människor som jag tyckte hade en vacker hudfärg. Tills jag lyssnade på Jason Diakité’s sommarprat och fick lära mig att det ordet härstammar från spanska ordet mulato som syftar på mulåsna. Med andra ord jämförs den vita föräldern med en präktig häst och den svarta föräldern nedsättande nog med en åsna. Fruktansvärt! Jag slutade använda ordet med en gång och trots att jag inte menade något illa med det ordet innan så ville jag aldrig mer använda mig av ett ord som sårade och kränkte andra människor.

Med andra ord har jag också i mitt liv uttryckt mig fel och använt mig av sårande ord utan att jag varit medveten om det. Det finns säkert ord jag använder fortfarande som jag inte blivit medveten om är kränkande för andra, men om jag skulle få reda på att det är det skulle jag självklart jobba med att sluta säga det. Jag förstår inte varför det inte är självklart för alla? Är det så viktigt för dig att använda just det ordet? Eller vill du bara bevisa någonting? Ingen ska komma till dig och säga vad du menar eller inte menar? Men det handlar ju inte om det. Återigen kan ord såra och göra skada utan att du menar något illa. Helt enkelt för att du brister i kunskap på det området. Lär dig istället av människor som kan. Låt dem som far illa berätta för dig varför de blir förtryckta av ditt språkbruk. Ta till dig lärdomen. Gör om och gör rätt.

När jag var liten växte jag upp i pingstkyrkan. Jag är stolt över mitt ursprung och vad det har fått betyda för mig även om jag inte är en del av pingströrelsen idag utan går till en annan kyrka med min familj. Men jag minns hur otroligt sårande det var när människor med okunskap kastade ur sig sektanklagelser och kallade mig för sektmedlem. Det finns tydliga definitioner av vad en sekt är och församlingarna som jag varit med i under min uppväxt har inte alls kvalat in på de kriterierna. Därmed var det ett uttalande som var baserat på fördomar och okunskap och det gjorde mig jätteilla.

Jag är medveten om att det kommer finnas många som tänker: ”Men slappna aaaaav Stina och ta ut pinnen ur röven, det är ju bara ord?” och till er skulle jag vilja säga:

  1. Du borde veta vid detta laget att jag inte har någon infart till denna så kallade pinnen.
  2. Jag är oerhört avslappnad. Men jag tänker inte bli så pass avslappnad att jag medvetet kränker människor för att det blir enklare för mig att slippa tänka efter på vad jag säger.

Jag anser att vi alla har ett ansvar att hålla oss uppdaterade och att vara så pass respektfulla mot varandra att vi inte är sena på att ändra vårt språkbruk i takt med att vår samtid förändras för att få våra medmänniskor att känna sig tryggare. Vi har inte tolkningsföreträde när det kommer till språkbruk om en grupp människor som inte vi tillhör. Alla kan göra fel, men min önskan är att vi ändrar på oss när vi väl får reda på att det ordet vi använder är just det, fel.

Hur tänker ni i frågan? Skiljer sig er uppfattning från min?

15 kommentarer

Kommentera

  • Anonym

    2 februari, 2018 kl. 18:56

    Funktionsnedsättning och funktionshinder tycker jag är jätteviktiga ord för att betona människors behov av anpassningar och hjälpmedel. Anpassningar är ju nödvändiga för att kunna röra sig i en miljö och leva på samma villkor som andra, även om det såklart skiljer sig mellan olika individer. Vågar man hävda att IBD är ett funktionshinder så finns det ju bättre möjligheter att ställa krav på t.ex tillgängliga toaletter, rätt till anpassad studiegång när man går i skolan, eller vad det nu kan vara som gruppen i sin helhet behöver.

    • Stina Hägglund

      2 februari, 2018 kl. 23:26

      Jag förstår verkligen hur tänker. Jag tycker bara att även sjukvården kan hänga med och utveckla sitt vokabulär så att folk inte känner sig nedtryckta. Tänker att ett ord inte ska stå i vägen för att få rätt hjälp. Förut hette det ju ”utvecklingsstörd” inom vården också men det är ju ändrat nu. Jag tycker att det är viktigt att lyssna på dem som faktiskt har olika funktionsvariationer och höra vad de tycker. Med det sagt menar jag inte att exakt alla av dem tycker att funktionshindrad är ett dåligt ord, men de allra flesta jag har pratat med ser fram emot att byta ut det ordet mot just funktionsvariation. Tack för att du delade med dig av dina tankar!

  • Jacqueline

    2 februari, 2018 kl. 20:56

    När jag tänker på ord som ”funktionshindrad” osv så tänker jag på ordet ”rullstolsbunden”. Och då tänker jag på en video jag såg någonstans. Det var en rullstolsburen man som med sin rullstol körde i en ramp och gjorde en bakåtvolt i luften. Han är ju inte direkt hindrad av sin rullstol att göra det HAN vill.

    Och så tänker jag på en gång när jag åkte buss och En man i rullstol skulle kliva på.
    Busschauffören ropade bak- ”jag kommer och hjälper dig med rampen”
    Killen- ”nej sitt du!” Och så lägger han upp sina ben på tröskeln (eller vad det kallas), tar tag i röret som dörren sitter fast i, drar sig upp, tar tag i rullstolen och kastar in den, sätter sig i den, låser den och ropar ”nu kan du köra!”
    Vi var flera som var beredda på att hjälpa honom och vi blev nog lika chokade allihopa! Man kan ju inte direkt säga att han är spec bunden/hindrad han heller.

    Håller helt med dig! Den lilla ”uppoffringen” för mig att försöka tänka på vad jag säger är inte i närheten så jobbig som att bli kallad något man inte vill bli kallad.

    Sååååå roligt och spännande med boken!!:D

    • Stina Hägglund

      2 februari, 2018 kl. 23:29

      Ja visst är det så! Språket har en oerhört stor betydelse både för oss som inte tillhör den gruppen människor, då det kan vara avgörande för våra fördomar om andra, men även för dem som kategoriseras som det då det är viktigt att få känna sig respekterad.

      Vad roligt att du är peppad på boken!!! Stor kram till dig ❤

  • Jacqueline

    2 februari, 2018 kl. 21:00

    Oj var inte meningen att ”en” skulle bli en stor bokstav, men han var ensam så det stämde ju ändå;)

  • Linnea

    3 februari, 2018 kl. 14:42

    Du har helt rätt i att vissa människor fortfarande använder utvecklingsstörd och att det har en negativ klang, men jag tror att du missuppfattat en del i det efterföljande resonemanget. Sedan 2007 har benämningen handikapp (som alltså innefattat alla typer, tex. fysisk och intellektuell) avråtts att användas och istället ersättas av funktionsnedsättning. Funktionshinder är ett begrepp som använts parallellt med funktionsnedsättning och ansågs av många som en synonym, men nu pågår ett arbete med att verkligen få samhället att förstå att det är miljön som utgör ett funktionshinder och inte att en person är funktionshindrad. Nyast begrepp är funktionsvariation, eller normbrytande funktionalitet. Det som tidigare kallades utvecklingsstörning kallas oftast för intellektuell funktionsnedsättning / funktionsvariation :-)

  • Emilie

    3 februari, 2018 kl. 23:57

    Hej Stina! Har själv undrat över variationen i ordval kring utvecklingsstörning etc. Lite lästips till dig för att kanske utmana din uppfattning, till viss del: http://www.fub.se/utvecklingsstorning/vilket-ord-anvands
    samt
    https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Utvecklingsstorning/

    Huvudsaken är väl att utgå från individerna i frågas egna uppfattningar och åsikter.
    Hälsning
    Emilie

    • Stina Hägglund

      4 februari, 2018 kl. 10:39

      Hej Emelie och tack för din kommentar. Visst finns det en poäng i att se till varje individ, men det är svårt att varje gång ta ställning till det och därför tror jag att det är viktigt med ett kollektivt ställningstagande. Tack för länkarna! Kram

  • Evelina

    4 februari, 2018 kl. 02:20

    Jobbar just nu på en högstadieskola där åttorna varje år sätter upp en Pride-festival som är ämnesöverskridande och rätt omfattande. Vilket fantastiskt initiativ tänkte jag!

    Jag har musiklektioner och vi skulle tillsammans bestämma låtar på temat som ska spelas upp i samband med festivalen. Jag vet inte hur många oförskämda och oanständiga förslag som kom upp och hur många bög-referenser som kastades ut både om projektet och som skällsord mot klasskamraterna. Då brann det och vi fick ta en stund att prata om vad Pride är för något. De hade inte börjat jobba med det ordentligt ännu så ingen av dom visste direkt vad det var och vad det stod för. När jag och min kollega brann av och sa att nästa person som skämtade bort det här viktiga ämnet skulle inte bara få skämmas, utan få stanna kvar och få en extralektion i sexualitet och priviligerade företeelser så blev det tyst.

    Efter en stund började frågorna komma in. Varför får man säga jävla straight men inte jävla homo? Jättebra fråga tyckte jag och berättade om strukturella problem. En annan sa att det kan bli konstigt att ha en homosexuell som kompis då de kan bli kär i en. Också en jättebra fråga! Då kunde vi prata om att heterosexuella kan umgås tillsammans utan att vara kära, så varför skulle man inte kunna vara kompis med en homosexuell utan att bli ”orolig”? Och varför blir man orolig och inte smickrad?

    Det visade sig helt enkelt att det här var ungdomar med jättemycket funderingar kring det här och hade aldrig fått ett forum att prata om det i. De hade använt de här orden utan att förstå att det fanns ett förtryck bakom. När jag en dag senare hörde en av de coola grabbarna säga till en annan skolkamrat för att han kallade någon bög, då applåderade mitt hjärta.
    Precis som du säger så kommer vi förmodligen alltid att använda ord som för oss inte är särskilt laddade, men precis som vi sa till våra högstadieelever:
    Det är där vårt jobb kommer in att alltid vara kritiska, tänka till och våga förändra. Det är ibland svårt och vi kommer inte alltid förstå, men det är inte vår sak att förstå. Det är vår sak, som medmänniskor, att respektera.

  • Helen

    4 februari, 2018 kl. 11:30

    De flesta som använder rullstol använder ordet rullstolsburen istället för rullstolsbunden. För stolen är ju inget de är bundna till, utan något som bär dem.

  • iajia

    4 februari, 2018 kl. 23:00

    Jag har bara en liten kommentar till det där om sekter. Det finns inga definitiva definitioner av vad en sekt är. Olika definitioner har formats och definierats under åren av olika personer. Dock har man ju en generell bild av vad en sekt är. Jag ser inte heller pingstkyrkan som en sekt, MEN (!), pingstförsamlingarna är fria och det finns och har funnits församlingar som definitivt går åt sekthållet även inom pingstkyrkan. Knutby är ju ett bra exempel. De fick ju för övrigt lämna pingströrelsen efter mordet.
    Jehovas vittnen är i mina ögon en sekt, men det är ju inget de själva anser att de är förstås…… Finns nog få församlingarna som anser sig vara sekter, men som betraktare utifrån kan man se att de finns. Anledningen till det är säkert att den troende församlingsmedlemens syn på sin situation inte alls överensstämmer med betraktarens. Jag tror att det är jätteviktigt att uppmärksamma dessa destruktiva samfund, det är så många människor som far illa inom dessa.

    • Stina Hägglund

      5 februari, 2018 kl. 01:01

      När jag pratar om att det finns ”tydliga definitioner” av vad en sekt är syftar jag till de sju punkterna av forskaren Roy Wallis som jag fick lära mig om i skolan och som ofta används för att bena ut vad som är en sekt eller inte. Självklart kan det bli luddigt ibland, men att döma ut en hel rörelse för att vissa kyrkor kvalar in som sekter tycker jag är trångsynt. Nu påstår jag inte att du gör det, men det gjorde dem som jag pratar om i texten. Jag håller med dig om att det är superviktigt att prata om osunda utövningar i religiösa samfund och det var inte det jag menade i min text. Där fokuserade jag snarare på hur viktigt det är att vakta sin tunga och hur ord av okunskap kan såra och göra människor illa. Där var min erfarenhet av att bli kallad för sektmedlem bara ett exempel av många.