/ 2 kommentarer

Den ofrivillige skidåkaren

I helgen hände det. Jag ställde mig på ett par längdskidor för första gången sedan lågstadiet. Här i vår by åker typ alla längdskidor och vi ska tydligen ha ett jättebra spår här. Det är bara det att jag har sådana dåliga minnen och erfarenheter av att åka längdskidor. Jag var alltid lååångt efter alla andra och åkte i tråkiga spår tio varv runt fotbollsplanen. Totalt hjärndött och oinspirerande. Dessutom var jag alltid kall om fötterna och hungrig. Ni hör ju vad deppigt?!

Elle fick dock efterlängtade längdskidor i julklapp och totalt ÄLSKAR det. Hon kan åka flera kilometer i streck utan att klaga en enda gång och åker som en snabb liten köttbulle i backarna, totalt orädd. Detta vill jag ju inte missa så det var bara att masa sig iväg till det fruktade skidspåret idag. Och vet ni? Det gick faktiskt bra. Det var till och med lite roligt. Det är ju kanon att åka med barn när en inte är van då det inte går så snabbt. Jag är ju dock så mycket sämre än Elle och ramlar hela tiden för att jag blir rädd när det går för fort… men tillslut fattade jag galoppen.

Även om jag inte har några avsikter att bli en hurtig längdskidåkare är det kul att mysåka med familjen då och då. En av helgens roliga insikter :)

2 kommentarer

Kommentera

  • Hanna

    8 januari, 2018 kl. 07:46

    Vilken mysig grej att göra med familjen! :-)

  • Maria H

    8 januari, 2018 kl. 16:52

    Välkommen in i den fantastiska skidvärlden! Jag gillade inte heller längdskidor när jag var i skolåldern, men som vuxen har jag upptäckt hur härligt det kan vara. Efter en snöig jul i Västerbotten kände jag att längdskidor vill jag åka varje dag! Men det blir svårt i ett snöfattigt Sthlm… Hoppas att ni får många sköna turer i längdspåren!