Att bo i stan skiljer sig markant från att bo på landet. Jag har aldrig trivts så bra som jag gör nu när vi bor på landet, men med det sagt vantrivdes jag aldrig i stan. Det är bara annorlunda. Idag tänkte jag ställa stan och landet emot varandra i några frågeställningar för att tydligt kunna jämföra skillnaderna.
Vad händer om jag kör i diket?
I stan: Först försöker jag en bra stund själv och när jag inte kommer loss ringer jag en vän eller någon i familjen som kan komma och hjälpa mig.
På landet: Jag hinner inte ens reflektera över att jag sitter fast innan någon hurtig person som är ute på morgonpromenad i kalla vinterluften kommit fram för att putta på. Sist det hände tog två personer helt över situationen och ringde in närmsta granne med traktor. Jag stod bara bredvid och tittade på.
Vad händer när jag får akut sötsug klockan åtta på kvällen och inget finns hemma?
I stan: Jag sätter mig i bilen och kör till närmaste Ica och köper precis det jag vill ha.
På landet: Eftersom att vårt lill-Ica är stängt skriver jag desperat i matlagets smsgrupp och förklarar nödsituationen. Kanske slutar det med någon glömd påse med tomteskum eller en halvt uppäten chokladkaka. Allt blir gott i nödsituationer!
Vad händer om jag missar bussen/tåget hem?
I stan: Väntar i tio minuter på nästa.
På landet: Eftersom att nästa avgång är flera timmar bort skriver jag i byns facebookgrupp. ”Alltid är det någon som ska hem” är något vi ofta säger i vår by.
Det har varit trettio minusgrader under en veckas tid och barnen klagar på att de är rastlösa, vad göra?
I stan: Jag kör barnen till Leos Lekland eller badhuset där de får leka av sig.
På landet: Jag klär på ungarna ordentligt så att bara ögonen syns och sedan får de gå ut i den friska luften och hoppa i snöhögar tills de tappar känseln i tårna. När de kommer in bjuder jag på varm choklad och tänder en massa ljus tills de tinat upp.
Det är luciamorgon och jag har glömt bort att fixa luciakläder till dottern inför deras luciafirandet vid lunchtid. Vad göra?
I stan: Jag hänger på låset till H&M och hinner precis i tid med ett nytt lucialinne till skolan innan de ska tåga in.
På landet: Jag trollar med Emils vita skjorta och mitt vita nattlinne. Det blir coolt med det röda bandet runt magen. Perfekt!
Det är dags för tjejkväll med middag och bio. Bion slutar efter att sista bussen hem har gått, vad gör du?
I stan: Jag åker med någon av tjejerna hem. De kör ändå förbi där jag bor.
På landet: Jag har redan innan förberett detta med övernattning hos syster. Vi får prata ostört tills klockan är alldeles för sent. Dagen efter blir det kvalitetstid och morgongos med mina syskonbarn.
Summa summarun: Det är fantastiskt smidigt att bo i en stad. Det finns alltid någon butik öppen och redo att lösa krissituationer, och det finns större utrymme för spontanitet. Är du en person som värdesätter tillgänglighet och spontanitet passar det superbra för dig att bo i stan. Det var två saker jag verkligen uppskattade som stadsråtta. Allt du kan tänkas behöva finns dessutom inom en 20 minuters radie. Smidigt och tidseffektivt!
Det som gör att jag ändå gillar landet mer är att det föder en kreativitet samt öppnar upp för medmänsklighet och värme. På landet sitter vi i samma båt och hjälps därför åt med det mesta. Någon kommer och hjälper mig med traktorn när jag kört fast, och veckan efter hämtar jag deras barn från förskolan när jobbschemat kört ihop sig. I stan hade jag ingen aning om vad mina grannar hette, idag är mina grannar några av mina närmsta vänner. Elle känner till alla som jobbar på vårt lilla Ica och vet vad alla barnen i byn heter då det bara går 40 barn på hennes skola. Byn är liten och trygg, men otroligt påhittig och driven. Det händer alltid någonting här och min rädsla för att känna mig instängd och rastlös var HELT obefogad.
Vart trivs du allra bäst? På landet eller i stan?