Senaste tiden i bilder
Den 6e juni knäppte Clara ett somrigt kort på mig när hon serverade jordgubbstårta nationaldagen till ära.
Jag älskar Elles stil. Denna jacka hittade hon förtjust på myrorna och byxdressen på H&M. Sandalerna är från kavat och har hängt med sedan förra sommaren. Hon vill inte ha något annat på fötterna.
Kvällsdoppen blir av nästan varje kväll oavsett väder. Det ska ju kännas att det är sommarlov!
Min vän Sara Sjögren skickade mig hennes senaste barnbok Lilla hemlisboken som handlar om att våga berätta tunga hemligheter för en vuxen. En väldigt viktig bok i barnbokshyllan. Här kan du läsa om när jag skrev om hennes förra bok. 
Vår vindsbio fortsätter att göra succé. Det är otroligt mysigt att ligga under takbjälkarna och titta upp mot taknocken. Speciellt när det regnar. 
Självklart har vi haft matlag. I tisdags bjöd Albin oss på fantastisk libanesisk mat. Så gott!
När vi gick hem den kvällen såg jag en väldigt gullig gård från Albin och Ulrikas tomt. Sedan kom jag på att det var vår gård som jag stod och beundrade på avstånd. Mitt älskade hemma. 
En sen onsdagskväll fick vi spontanbesök av min kollega Johan, som är pastor i kyrkan där jag jobbar halvtid, och hans fru Stina. Det bjöds på många skratt och marsipantårta. 
Emil och Elle har just läst ut första Harry Potterboken och Elle är helt såld. Ibland skrattar de högt när de läser och ibland är det så spännande att hon knappt vågar titta på bilderna.
Igår kom min älskade syster Elina hit och sov över. Det är något visst med att få hem familjemedlemmar som bara vill vara här för att vara. Jag älskar att få bjuda på extra god mat, pyssla om dem och tanka lite familjekärlek för en stund. 
För Elle är det oerhört värdefullt att få tid. Tid att bli sedd och få berätta om Harry Potter och visa hur långt hennes framtand har växt sedan sist. Att få bli sedd av sin moster lite extra är vardagslyx på hög nivå.
I sommar vill ha mina solglasögon på samma sätt som jag vill ha mina örhängen: stora och runda.
Om jag jämför med min mammas glasögon på 70-talet är dessa ändå en fis i dimman.
Med de räcker gott för mig. Huvudsaken är att det går att gömma sig bakom dem för att då och då kunna titta fram.
Igår bar det av till min bästis 
Det är ingen hejd på någonting när vi ses. Varesig på maten, samtalsämnen eller på skratten. Vi kan köra på hela natten om vi inte blir avbrutna.
Som alltid när vi ses blir det räkfrossa då vi är lika galna i det alla tre. Färska räkor doppade i en riktigt god aioli är typ det bästa jag vet. Speciellt tillsammans med en seg baugette och en krispig sallad.
Jubilaren, som fyller 33 år idag, gick ut i sin trädgård för att hämta in citronmeliss till efterrätten. Som jag älskar denna kvinna, från topp till då. Hon har tagit del av precis allt som hänt i mitt liv de senaste 10 åren. Grattis på födelsedagen hjärtat!
Till efterrätt bjöd hon på en oerhört god vit chokladmousse med krossad citronskaka och blåbär… ni hör ju. Tack för en fantastiskt fin kväll tjejer. Älskar er!
Igår, mors dag till ära, hade mvg-gallerian i Umeå ordnat en dag för oss mammor att samlas och prata om livet. De hade bjudit in mig, 
Vi fick frågor av moderatorn Johanna som berörde moderskapet och hur vi kombinerar det med våra sociala medier. Vilka svårigheter finns det? Vilka risker? På vilket sätt berikar det våra liv och får oss att fortsätta? Det blev många skratt av igenkänning när vi pratade om småbarnsåren. Det är så fint att kunna spegla sig i andra!
Sedan kom jag hem nöjd och glad efter en innehållsrik dag. Först blev jag firad på morgonen, sedan blev det jobb med en gudstjänst, och slutligen intressanta samtal i mammapanelen. En typiskt bra mors dag. Minst sagt.
Juli inleddes med att jag fick bli sommarfin i håret på Attityd Exclusives. Som vanligt med lila nyanser som jag tenderar att gilla bäst :)
Sedan bar det av mot jobb på Almedalsveckan. Jag höll ett tal på Swedish Medtech’s seminariedag och det var otroligt roligt och uppskattat. Jag fick många visitkort i handen efteråt och det öppnade upp många dörrar som det tyvärr visade sig att jag aldrig skulle orka öppna…
Efter Almedalen åkte vi direkt till min familjs lantställe i Blekinge skärgård. Vi hade två fantastiskt fina veckor där nere. Allt var lugnt och fridfullt och vi hade otroligt tur med vädret. Älskade sommarö <3
På väg upp hade vi möjlighet att stanna några dagar hos våra älskade Stockholmsvänner Wärnbergs. Det årliga grönalundbesöket med den årliga sockervaddsbilden på vår Elle och deras Noah är bara ett sommarmåste :)
Jag var klädd i Miss Clarity hela sommaren, bästa sommarklänningarna! Jag gick här runt och bar på en väldigt liten men gigantisk hemlighet. Vi var i total chock och tacksamhet, för….
Mot alla odds. Trots läkarnas ord om min sterilitet. Trots tung medicinering, flera operationer. Vi stod och gapade. Vågade inte ta in. Hur är det möjligt att detta händer oss? Dessutom samtidigt som två av mina bästa väninnor i matlaget. Livet bara stämde och det kändes som att 2018 skulle bli det sjukaste året någonsin. Med välsignelser på välsignelser. Är det möjligt att ett år kan få gå så här fantastiskt bra?
Jag besökte Attityd Exclusives igen för att få bort det lila och återgå till en mer naturlig färg för att slippa färga under graviditeten. Allt var så pirrigt även om jag börjat må RIKTIGT fysiskt dåligt nu av alla hormoner som rusade i kroppen.
Min älskade Elle började skolan. Förskoleklass. Hon var så himla redo och jag var så blödig över att veta att jag snart skulle få berätta för henne att hon skulle bli storasyster. Något som hon absolut inte förväntade sig. Hon skulle få ett småsyskon som hon själv kunde dra i vagnen och vara stolt över. Hon skulle dessutom vara så pass stor att hon skulle komma ihåg deras första möte. Vackra tanke!
Vi var på en fantastiskt mysig kräftskiva för att fira Tobias som fyllde år. Jag var alltid i min egna lilla värd. Jag mådde skit rent fysiskt men var så överlycklig på insidan. Så många år av längtan och kamp som äntligen var över. Tacksamheten fann inga gränser och snart skulle det bli officiellt.
I september finns det inga kort. Vare sig på mig eller på något vi gjorde. Första halvan av september berodde det på att jag var så illamående och trött. Andra halvan beror det på total sorg. På ett ultraljud fick vi veta att barnet inte längre levde. Hur kan livet vara så oerhört grymt? Hur kunde livet ge oss en sådan fantastisk gåva för att sedan bara ta tillbaks den igen? Det hade varit bättre om vi aldrig fått den. Om de känslor som jag jobbat så hårt med att begrava fått fortsätta var just det. Begravda. Nu var allt utanpå huden igen och jag var tvungen att börja om. Allt var så brutalt och hänsynslöst. På grund av olika omständigheter behövde vi ”vänta ut” själva missfallet som vägrade komma igång. Jag gick med andra ord omkring med mitt döda foster i magen och väntade på att min kropp skulle stöta bort det i två och en halv vecka. Vänta på döden och smärtan. Tillslut fick vi grönt ljus att stöta ut det medicinsk väg och det var vidrigt. Allt med denna månaden var vidrigt. Brutalt, hänsynslöst och respektlöst. Jag trasades sönder och samman och precis allt i mitt liv föll ihop. Ni som följt mig länge vet att jag 
Till råga på allt skulle jag fylla 30 år bara två veckor senare och jag hade bokat in en resa med Emil till New York. Jag ville inte åka. Jag ville ingenting. Jag ville inte lämna Elle ensam hemma med barnvakt efter allt som varit och jag ville absolut inte fira. Jag som alltid älskat att fylla år ville bara sova bort allihopa. Emil övertygade mig dock om att resa ändå och det slutade med att min syster Johanna följde med mig dit istället. Det visade sig vara precis det jag behövde. Vi fick en fantastisk weekend. På något sätt är det lättare att kunna glädjas på annan ort där ingenting påminner om det som varit. Jag fick andas ut, skratta och njuta av världens bästa stad. Denna resa blev en av årets höjdpunkter och jag är så glad att jag lyckades övertygas.
Emil överraskade mig på andra sidan jorden genom att boka bord åt mig och Johanna på New Yorks vackraste sky line-barer, The Boom Boom Room. Allt med kvällen på min 30-årsdag var ren och skär magi, ni kan läsa om det 
Trots att jag kan tycka att det känns tråkigt att tiden då jag fyllde jämt blev kvävd av sorg så var det nog det som räddade mig. Jag blev så bortskämt och firad. Här hade mina närmsta vänner rövat bort mig till en annan stad och bokat en svit för oss fyra. Vi åt god mat, drack goda drinkar och pratade om allt. Jag fick gråta ut och berätta allt kring missfallet och känna deras medlidande och stöd inför allt som varit. Älskade vänner <3
Hemma fortsatte vardagen med en sexåring. Hon tog bland annat hål i öronen och var så stolt över sig själv. Precis som vid mitt förra missfall föddes det en extra tacksamhet och glädje jämtemot henne. Tänk att jag får ha Elle. Livet är så skört och hon är sannerligen ett mirakel. Att vara din mamma är det bästa jag vet.
Festligheterna fortsatte ända in i november och jag fick åka till Stockholm med mina älskade systrar. Vi bodde på hotell i centrala Stockholm och gick och tittade på Mia Skäringer i globen. NMFTG var så vansinnigt bra och om du har möjlighet att knipa en biljett inför våren/hösten så GÖR det!
Vi började julpynta och julmysa extra tidigt i år. Vi behövde den där ombonade och mysiga känslan hemma efter allt som väggarna varit med och fångat in under hösten. Ingen var gladare för det än Elle som har fått julbaka och julpyssla ända sedan mitten av november.
Elle tappade en framtand. Som vanligt när sådana här enkla saker händer påminner det mig om att livet fortsätter. Elle fortsätter att växa, tänder lossnar, milstolpar nås och tiden som finns är den som är här och nu. Tack gode Gud för Elle!
Vårt älskade matlag har vart ett fantastiskt stöd för oss. De har hjälpt vardagen att rulla på. De har gråtit med oss, fått oss att skratta, lyssnat på oss och skvallrat om de mest vardagliga ting. Bilden är lånad av 
Och mer hemmamys blev det. Elle fick vattkoppor och fick vara hemma nästan hela december. Mycket sorgligt för henne såklart då hon missade en massa luciafirande och julaktiviteter i skolan. Men vi hade det mysigt hemma också. Nu längtar hon dock ihjäl sig efter skolan och kompisarna. Hon är inte deppad över att skolan börjar snart igen.
Tack och lov var matlaget inte rädda för våra vattkoppor och vi fick så mysiga dagar tillsammans under december. Barnen fixade eget luciafirande och vi åt en massa gott julfika och julmat.
Vi hade dessutom en pysseldag där det producerades en massa sneda flätade hjärtan och skeva julänglar. Denna dag var en av decembers höjdpunkter, helt klart!
Elle favorit Nina (Elina) kom också på besök och bakade pepparkakshus med Elle och gav henne tidiga julklappar. Jag tror att Elle kommer se tillbaka på denna december som väldigt julig och mysig trots kopporna. Vi lyckades skapa en mysig tillvaro för henne och det är jag glad för!
Och så blev det jul! I år firade vi tillsammans med min familj och det var otroligt mysigt. Självklart kunde jag inte hjälpa att tänka på att jag egentligen skulle ha en stor kula att klappa på dessa dagar. Jag skulle kanske ha köpt barnvagnen vid detta laget och sorterat gamla bebiskläder tillsammans med Elle. Hösten har liksom kantats av vågor av sorg på något vis. Saker som påminner, drömmar som pockar på. Men Gud ska veta hur tacksam jag är för att jag har just dessa två. Min egna lilla familj som är komplett precis som den är <3
Vi tänkte inte ha något stort nyårsfirande som de andra åren, men på slutspurten bestämde vi ändå att vi skulle fira i stillhet med våran bästisfamilj. Vi fick ett sådant himla fint nyår. God mat, mycket skratt och en massa prat om drömmar inför framtiden. Jag hoppas att 2019 kommer var fint emot oss.
I januari delade jag med mig av Elles färdigrenoverade rum. Om jag ska vara ärlig är det fortfarande några detaljer som ska fixas innan det är HELT klart, men jag är fortfarande så himla nöjd med hennes rum. Jag älskar att inreda och planera för vårt hem <3
Jag åkte till Stockholm på en liten krisresa för att ta hand om en vän. Vi fick en sådan fin helg tillsammans trots att nätterna var fyllda med tårar och mardrömmar. Att finnas där för de närmsta när det krisar är bland det finaste jag vet. 
Jag och min älskade bästis Ida drog till vår efterlängtade resa till Kap Verde utan familjerna. Det var magiskt vackert där och trots att Ida är otroligt flygrädd och hemmakär är jag så glad att hon vågade följa med mig på denna resan. Lite visste jag då att detta bara var en av tre resor jag skulle få göra 2018.
Sista kvällen var vår absolut bästa kväll på Kap Verde. Vi gick bara tysta längs den långa stranden med kvällssolen i nacken samtidigt som vi letade snäckor till barnen. Tänk att det går att vara kring en människa tjugofyra timmar om dygnet i en hel vecka utan att gå varandra på nerverna. Vi hade det så himla bra. Om ni är intresserade av en utvärdering av resan går det att läsa 
Något som var nytt för detta året var att jag tog en paus från mina sjuksköterskestudier och blev egenföretagare. Jag fick ”flytta in” på det eftertraktade kontoret 
Något annat som jag lade ner mycket tid på var min bok. Jag fick gå igenom alla mina gamla journaler och satt ofta och grät på kontoret samtidigt som jag smattrade på datorn. Så mycket minnen och händelser att gå igenom igen på djupet. Men jag älskade varje sekund trots att det ibland var smärtsamt.
Älskade Elle fyllde sex år och det firade vi med Star Wars-kalas enligt jubilarens önskan. Tur att hon har 
Under Februari månad var jag dessutom på omslaget av två olika tidningar. Det hända saker kring mig hela tiden och jag fick en sådan energi av att se att jag var sysselsatt med mitt lilla företag. Det var som att en stor sten föll av mina axlar när jag slutade plugga. Jag har inte ångrat det en sekund.
Mars inleddes med att tjejerna på Attityd Exclusives gjorde mig tjusig i håret. Jag tyckte verkligen om dessa tajta lockar som fick mig att känna mig som Baby i Dirty Dancing.
Sedan åkte vi med mina föräldrar till vår Stuga i Blekinge skärgård för att fira påsk. Som vi älskar att vara där. I alla olika typer av årstider. 
Väl där fick vi även följa med på en väldigt stor dag i mina föräldrars liv. Nämligen när de hämtade hem sin allra första hund, dvärgpudeln Roffe. Han betyder väldigt mycket för dem och att se bandet dem emellan få växa och bli så pass starkt som det är idag har varit otroligt vackert.
Jag fick energi till att pyssla om mitt hem igen. Jag sydde vårgardiner och förhängen till Elles tält. Som student fanns det aldrig energi kvar till sådana sysslor alls men nu började äntligen skaparlusten komma tillbaka.
I April var jag återigen inbjuden till Malou efter tio för att följa upp mitt senaste samtal i hennes soffa. 
Jag fick även synas i en stor artikel i Expressen, både på webben men även i det fysiska numret. Det är en av de största tidningarna jag synts i hittills. Lite av en milstolpe helt klart.
Emil hjälpte mig med att komma fram till min grafiska profil. Han är otroligt duktig!
Maj månad var min bästa månad i år. Jag kan inte komma ihåg att jag mått så otroligt bra så ihållande länge någon gång förut i mitt liv. Maj kantades av kvällsbad nästan varje kväll tillsammans med vårt älskade matlag. Här har jag lånat en bild av 
Månadens största händelse var att jag fick hålla mitt TED talk på TEDXUmeå. Jag har aldrig gjort något så läskigt i hela mitt liv. Att stå på en scen framför flera hundra människor, som dessutom betalat mycket pengar för att få lyssna, och hålla ett tal som måste vara inom en viss tidsram och dessutom på engelska samtidigt som det filmas för att sedan läggas ut på deras internationella web… låt oss säga att det var nervöst. Men jag har nog aldrig varit så stolt över något som jag presterat någon gång tidigare. Dagen efter hyllades mitt tal i tidningarna som ett av de allra bästa och jag fick otroligt mycket uppmuntran och stöd efteråt. 
Våren spirade även på kontoret och vi hade utbildningsdagar där vi fick ta del av varandras erfarenheter och berättelser. Det har varit oerhört lärorikt att få spendera mycket tid tillsammans med alla fina människor som sitter här. Fotot är taget av 
Men mest såg maj månad ut så här. Liggandes på en filt i försommarvärmen nere vid vår bys badställe tillsammans med vårt älskade matlag. Badstället ligger precis vid förskolan så jag brukade hämta Elle och matlagsungarna efter jobbet med medhavd middag i picknickkorgen och spendera resten av dagen där. Jag hoppas innerligt att maj blir lika fint i år igen.
Majs ljuvlighet förlängdes en bit in i Juni då jag och min lilla familj åkte på en fantastiskt fin resa till Grekland. Denna veckan var magisk. Vi pratar om den fortfarande och drömmer oss tillbaka. Vi åkte till Samos och hotellet Doryssa Sea Side Resort. Bästa!
Anledningen till att vi åkte var för att fira min och Emils tioåriga bröllopsdag. Vi mådde så oförskämt bra hela veckan och njöt både av väder, mat och varandra.
Vi hade varit lite oroliga innan hur det skulle gå för Elle som inte har några syskon att leka med, men det gick fantastiskt bra. Hon hade sin absolut bästa tid i livet där och var aldrig ensam. Jag och Emil turades om att leka med henne i vattnet, men hon hittade även nya kompisar vid poolkanten nästan varje dag. Så tacksam att vi fick göra denna resa tillsammans. Vi lever på den fortfarande!
Lagom till att vi kom hem prydde jag omslaget av tidningen JUNIAs sommarnummer.
Varje kväll var barnen vakna till 22 och badade nere vid vårt badställe. På mornarna tog Elle alltid sovmorgon och vår sommaridyll fortsatte och fortsatte. Lite visste jag då att hösten skulle bli oerhört tung och att varenda minne av energi och lycka behövdes för att hålla mig flytande.
Jag fick vara fin i 
Igår var det dags för matlag precis som varje tisdag. Nu var det Ulrika och Albins tur. De bor väldigt vackert uppe på en kulle med utsikt över Storsjön.
Om en blir bjuden på tacos hos bönder så är det inga konstigheter att det serveras egen ruccola, rå broccoli och rädisor som tillbehör. Precis upptaget från jorden dessutom.
De har en fantastiskt fin kamin i vardagsrummet. Den både gör jobbet och är väldigt fin att titta på.
Nu när skolan är igång hade vi bestämt att vi inte skulle hålla på till lika sent, men det sket sig direkt. Klockan 22:30 hade vi lyckats slita oss från varandra och låg i sängen hemma. Som tur är har barnen inte skola på onsdagar utan bara fritids vilket gör att vi kan vara lite mer flexibla med tiderna.
Något av det bästa med att livet börjar återgå till det normala efter semestern är att matlaget är fulltaligt igen. Vi har ju kört på hela sommaren men den senaste månaden har det nästan alltid fattats någon som befunnit sig på semesteräventyr. Men nu är ordningen återställd :)
Igår var det Jacob som stod för matlagningen och precis som förra gången bjöd han på indiskt, men idag var det Palak Paneer som stod på schemat. Så vansinnigt gott! Recept finns 
Mina föräldrars dvärgpudelvalp Roffe kom till oss i förrgår för att stanna några dagar och såklart var även han med på matlaget igår. Han charmar brallan av vem som helst och det är en fröjd att ha honom med sig överallt.
Idag är första dagen tillbaka på jobbet efter en dryg månads uppehåll. Efter att jag hade jobbat på almedalen kände jag ett stort behov av att bara släppa allt och fokusera på familjen till hundra procent. Jag har varit ytterst lite aktiv på instagram, men i övrigt har jag hållit mig borta från mina sociala medier. Jag behövde längta tillbaka helt enkelt och det har jag sannerligen gjort.
