StinaStil

Plugghetsen fortsätter för mig och vissa dagar går bättre än andra. Det är så vansinnigt svårt att hålla fokus när livet drar i en från olika håll. Jag vet i alla fall att jag gör mitt bästa utifrån mina förutsättningar just nu och om det bär mig hela vägen återstår att se. Tack i alla fall för allt stöd ni gav mig under mitt förra inlägg. Det är så fint att ständigt känna er bakom ryggen <3

Förresten, i sommar ska jag ÄNTLIGEN ta körkort! Jag gillar att köra bil och kan det ganska bra. Jag började övningsköra första gången när jag var 16 år men jag blev tyvärr avbruten av ett rejält skov i min sjukdom. Andra gången jag började övningsköra igen var med Emil och jag var 20 år. Återigen blev jag avbruten av min sjukdom och efter det var det som att jag tappade hoppet och lusten. Vad var det för idé att ansöka om körkortstillstånd igen om det ändå bara skulle sluta med att det inte blev av på grund av omständigheter som jag inte kan råda över?!

Nu har dock lusten och hoppet infunnit sig igen. I sommar tar jag en intensivkurs och redan den 26e januari ska jag och Emil gå en handledarkurs så att han får övningsköra med mig igen. Syntestet gjorde jag idag och jag kan verkligen känna i hela kroppen att detta äntligen kommer att bli av. Så peppad! Jag ska övningsköra hela resterande vintern och våren så att jag känner mig riktigt säker och stabil tills kursen startar i juni.

Har någon av er tagit körkort genom en intensivkurs? Hur var det?

Nu är jag äntligen färdig med min praktik! Inte äntligen som i att det har varit dåligt och att jag skulle vara glad att det är över, utan äntligen som i att jag har klarat det och kan bocka av det. Jag har släpat efter med några dagar då jag blev sjuk på slutet, men nu har jag tagit igen dem och det är sååå skönt! Jag är jättenöjd med min praktik och har lärt mig massor. Jag önskar att hela utbildningen var en enda lång praktik för det är så jag lär mig bäst. Jag är en riktig praktiker och tycker att tentor är en riktig smärta i röven, och då har jag ändå opererat bort mitt rövhål och vet därför verkligen vad det vill säga!
På tal om tentor är det verkligen kniven mot strupen som gäller för mig de närmsta sex dagarna. Jag har anatomi-tenta på fredag och jag MÅSTE klara den. Klarar jag inte den på fredag blir jag tvungen att ta ett studieuppehåll då det är ett tröskelkrav för att få börja termin tre… Det har sannerligen inte varit lätt ska jag säga er då vi varit sjuka i influensa hela familjen, jag har släpat med praktikdagar som jag behövt ta igen, plus att jag har haft andra skoluppgifter som måste göras samtidigt. Sedan kan livet i sig ibland bjuda på kämpiga perioder som inte anpassar sig till någon himla rövtenta.

Nu är jag i alla fall igång på riktigt och jag kommer inte ha något liv överhuvudtaget förens på fredag eftermiddag. Jag pendlar lite mellan hopp och förtvivlan då det inte ska vara möjligt att läsa in en så pass stor kurs på så kort tid. Jag har dock lyckats med omöjliga saker många gånger förut och jag vet att jag är som bäst med kniven mot strupen.

JULI

Så fick vi äntligen vår efterlängtade semester. Emil var på almedalsveckan för jobb men sedan möttes vi upp på väg ner till sommarstugan och det var sannerligen en härlig dag. Jag tjatar och tjatar om detta ställe, men ändå kan jag inte tjata nog. Det betyder så mycket för mig och min familj.
Vi hade verkligen sommarens bästa två veckor där nere med magiskt väder, bad, god mat och familjeutflykter. Tanken var att vi skulle vara där en vecka, men då jag blev sjuk var vi tvungna att styra om i våra planer och vi fick stanna en vecka till. Trots att det var tråkigt att inte kunna träffa de vi hade planerat visade det sig bli till det bästa för oss då vi verkligen fick tid för att vila och landa.

Efter två veckor i stugan drog vi vidare till Stockholm där vi har en hel drös att träffa då vi bott där tre och ett halvt år. Jag blev också bortskämd med en egen shoppingdag som återigen spenderades mest inne på Beyond retro. Jag skulle LÄTT kunna köpa hela min garderob där.

Vi gick på Gröna Lund tillsammans med våra Wärnbergare och det var verkligen en av sommarens finaste dagar. Barnen var lyckliga över att få vara tillsammans och de fick vara uppe till sent på kvällen. Vi gick och strosade genom gamla stan i kvällsvärmen och pratade om allt mellan himmel och jord!

Men jag kan inte nämna juli månad utan att prata om denna bruttan. Jag gick på mitt livs första stora konsert och det var ingen mindre än min enda idol Beyonce’s Formation Tour. Emil, David och Johanna överraskade mig med biljetter dit bara några dagar innan och konserten var M A G I S K. Då jag aldrig sett Beyonce live var de så fina med mig och flera gånger under konserten lyfte David och en kille som heter Victor upp mig på deras axlar så jag fick se henne ordentligt. Men ni ser ju hur SJUKT nära henne vi var… Denna fantastiska bild har David tagit.

AUGUSTI

När vi kom hem igen fortsatte vi vår semester på bästa sätt i Emils hemby. Jag veeeet att jag använder ord som fantastiskt, magiskt och underbart lite väl mycket just nu, men vår semester var verkligen så otroligt fin och härlig. Jag tänker ofta tillbaka på de veckorna och minns dem med värme.
Vi fick lära känna en fantastiskt fin familj som har lärt oss mycket om livet. Familjen som flytt för sina liv och landat i vår närhet utan någonting i fickorna och ändå vill dela med sig av allt de har. De finns ständigt i våra hjärtan!
Jag hade räkfrossa tillsammans med mina tjejer. Ida och Mirielle. Vi väntade tills barnen somnat och sedan kalasade vi loss i timmar. Ingen kan hålla låda som vi tre och samtalsämnena tar aldrig slut. I love you <3

Vi åkte tillbaka till hembyn för att fira Elles farfar som fyllde år och detta fina fina kort togs på dem. Bilden säger mer än tusen ord. Elle <3 farfar!
Sommaren avslutades med en hejdundrandes fest då en av Emils chefer fyllde 50 år. Det var liveband, catering från tapas här i Umeå, vattenskoter, skateboardramp, konsthörna och allt möjligt roligt. En riktigt nördig fest för alla Umeås kulturmänniskor. Denna bilden som Emil tog på mig blev min personliga favorit på mig från 2016. Älskar färgerna!

SEPTEMBER

Så drog hösten igång och ingen var mer peppad på det än jag. Hösten är min favoritårstid då det är mycket som startar på nytt. Elles danstermin på balettakademien till exempel. Hon älskar dansen lika mycket fortfarande och i vår börjar hon sin femte termin!

Men det bästa med hösten är ju vädret! Speciellt i september då skogen lyser av vackra färger och det fortfarande bara krävs en tunn jacka för att hålla värmen. Luften är krispig och lätt… ni hör ju, jag är en riktig sucker för hösten. I september fick jag även glasögon för första gången i mitt liv!

Jag inledde ett väldigt roligt samarbete med frisörsalongen Attityd exclusives här i Umeå. Ett väldigt roligt samarbete och det första vi gjorde var att färga mitt hår riktigt pastell-lila. Jag trivdes vansinnigt bra i denna färgen!
Sedan var det dags för ett öppningsevent för den nya salongen. Jag och några andra större bloggare från Umeå var på plats och jag fick träffa flera av er vilket var väldigt roligt :)

Sedan hände nog det största i september månad. Något jag bävat för väldigt länge. Efter ett år som sjukskriven började jag sjuksköterskelinjen igen. Jag var så nervös över hur min hjärna skulle hänga med i allt, samtidigt som jag var oerhört motiverad att komma igång med mitt liv igen efter en lång paus. Det visade sig gå mycket bättre än vad jag trodde, även om det såklart har varit många hinder längs vägen.

OKTOBER

Första oktober kom och därmed även min födelsedag. Det var en väldigt fin höstdag som jag fick spendera med min fina lilla familj. Jag fick en mossgrön filthatt, en mixer och nätta guldringar till öronen av Emil. Bästa presenterna!

Dagen efter min födelsedag bjöd min kära vän Angelica mig på en grym konsert med Veronica Maggio tillsammans med hennes vänner. Det var så fint gjort av henne och jag hade det så trevligt. Tack igen fina du <3
Det kändes som att jag aldrig slutade firas denna gången för bara  några dagar senare bjöd Elina, Ida och Mirielle mig på en hejdundrandes fest i sann Stina-anda. Det vill säga vegetarisk buffé med allt sådant som jag gillar, en efterrätt som bara bestod av mina sex marabou-favoriter, och bara vi där. They know me so well! Att få spendera kvällen ostört med dem och surra in på natten kändes så lyxigt.

Sedan var det dags för min älskade mamma att fylla 60 år. Vi hade en jättefin fest i hennes är med vår storfamilj och vi fikade och hade det så trevligt. Min mamma hade önskat att inte behöva ha en stor fest utan att enbart få spendera dagen tillsammans med oss. Min familj har som förmåga att inte snåla på festligheterna när det är dags trots att det bara är vi. Vi kompletterar varandra väldigt bra och det brukar bli både vackert, roligt och gott!

Mammas stora present var att vi tillsammans som ”ursprungsfamilj” (jag, mina syskon, mamma och pappa) åkte minibuss ner till Stockholm för att fortsätta fira henne genom att göra saker som hon tycker om. Vi bodde på samma hotell, gick på museum i timmar och avslutade dagen med en  lyxig middag på matboden på söder och sedan en musikal som hette Bullets over broadway. Riktigt riktigt bra!

NOVEMBER

I november hittade jag en bild på mig som liten och sjuk hemma hos mamma och pappa. Det känns alltid så konstigt att komma över sådana här bilder då jag minns allt som om det vore igår, men nu får jag se hur liten jag verkligen var. Det ger mig perspektiv och förståelse för mig själv samtidigt som det gör mig lite ledsen.

Det blev dags för nästa besök hos frisören och de gav mig en riktigt häftig röd nyans som skiftade lite i rosa. Jag ÄLSKAR förändring när det kommer till mitt hår och är inte det minsta rädd för att satsa på något helt annorlunda.

Det största för Elle under november månad var att hon fick två kaniner av oss. Elle har ju inga syskon och kommer inte få det än på några år då adoptionen tar så lång tid. En kan därför säga att detta var ett sätt för mig och Emil att kompensera det. Vi bor ju på en gård med massor av djur så vi visste redan innan hur otroligt duktig hon är med djur och hur mycket hon tycker om att spendera tid med dem. Hon önskade sig dessutom just en kanin men hon fick två stycken så de kan hålla varandra sällskap. Årets bästa köp utan tvekan! Hon älskar att vara med dessa två gosbollar.

Den 21:a november firade jag och Emil 10 år som par och det firade vi stort genom att jag överraskade Emil med en natt på Umeås finaste hotell. Vi fick ett jättefint dygn tillsammans!

Sedan var det dags att kicka igång min praktik. Min första praktik på sjukhuset dessutom. Jag trivdes snabbt väldigt bra på min avdelning och kände att jag utvecklades som blivande sjuksköterska i raketfart. En del av mig önskar att hela sjuksköterskeutbildningen var en enda lång praktik då det är då jag lär mig som mest.

DECEMBER

December kom igång och för vår del innebär det en massa bakning, pyntande och uppbyggande av julstämning. Julen är verkligen mer magisk när en har barn då allt upplevs genom hennes peppade och tindrande små ögon. 

Praktiken fortsatte och jag trivdes verkligen. Sedan blev jag sjuk… i en och en halv vecka. Panik! Jag fick influensan och hur gärna jag än ville kunde jag inte gå tillbaka till praktiken på länge. Jag missade massor av pass som jag nu jobbar igen. Med andra ord löste det sig, men det var oerhört frustrerande att bara ligga hemma utan att egentligen ha tid till det.

När jag frisknat på mig var det dags för nästa frisörbesök och denna färgen blev verkligen såå drömsk. Den känns unik på något sätt i sin kalla ton. Love it!
Sedan var det ju såklart dags för julafton och den har jag ju skrivit om för inte så länge sedan. Den var i alla fall väldigt fin även om vi var en extra trött liten familj. Elle var så vansinnigt gullig i sin glitterstass och hon älskade att få härja omkring med alla kusinerna in till sena kvällen.

Dags för nyårsafton och det var det ju sannerligen inte länge sedan jag skrev om :) Återigen en väldigt fin nyårsafton med fina vänner i överflöd!

Vad kan jag sammanfattningsvis säga om 2016 då? Det har varit ett år som innehållit vansinnigt mycket fint men på samma gång många jobbiga stunder. Det har varit ovanligt mycket festligheter tillsammans med våra vänner, och många familjesammankomster precis som varje år. Jag har varit sjukskriven och börjat plugga igen. Mått bra och varit sjuk. Högt och lågt helt enkelt men jag har verkligen lärt mig så vansinnigt mycket om mig själv. Jag har lärt mig vart jag hämtar min energi, hur jag ska fördela min tid för att hålla ihop, och vad som är viktigast för mig.

Tack Gud för ännu ett år med dina välsignelser. Tack för min familj och mina fantastiska vänner. Tack för att du är med i allt svårt och ständigt påminner mig om vad som är viktigt här i livet. Vi har så mycket att vara tacksamma för.

Och slutligen; tack till er! Ännu ett år har ni funnits här för mig och velat följa min resa och det sätter sannerligen en guldkant på min vardag. Ni är bäst! <3

JANUARI

Året inleddes med att fina Clara kom och fotade mig och familjen för ett reportage i tidningen Hemmets. Det blev jättefina bilder och ett superfint reportage!

Något som verkligen präglade början av 2016 var att jag blivit sjukskriven för utmattning och var oerhört trött. Jag sov och sov och sov. Min bästis som var föräldraledig kom förbi med frukost och tog till och med med sig eget porslin för att jag skulle slippa diska efteråt. Jag satt i kökssoffan, rufsig i håret och i stort sätt helt tyst medans hon fixade och städade iordning köket. Om inte det är kärlek så vet jag inte vad.

En sak som uppfyllde hela min tankeverksamhet under januari var detta barbiehuset som jag knåpade ihop till Elle i födelsedagspresent. Det var så skönt att få fokusera tankarna på något roligt och kreativt. Det är extra kul så här i efterhand när jag vet hur otroligt uppskattat och välanvänd detta huset är :)

Månaden avslutades med att Elle fick krupphosta och därmed ansträngd andning. Sjukvårdsupplysningen ville att vi skulle åka in med henne då det var första gången hon hade det. Klockan två på natten packade vi in oss i bilen och när vi kom fram hade andningen lättat mycket för Elle av den friska luften. Sjukhusbesöket blev därför istället en rolig och busig tillställning för Elle då hon fick vara uppe på natten och äta glass. Tur det!

FEBRUARI

 I början av februari fick jag följa med min mamma och pappa till Stockholm över ett dygn. Det var en av de bättre dagarna på året då jag fick så mycket kvalitétstid med mig själv. Jag fick gå på min favoritaffär Beyond retro i timmar, dricka chailatte från starbucks, köpa ett dyrt läppstift och sova på hotell. Det gjorde susen för min utmattande själ!

 Så kom äntligen fyraårsdagen för Elle och det var verkligen den bästa dagen på hela året. Att få ge Elle barbiehuset som jag jobbat med i  så många timmar och få se glädjen i hennes ögon, det var helt obetalbart. Resten av dagen var Elle alldeles kvittrande och peppad på kvällens Aladdin-kalas som hon längtat så länge efter.

Detta var verkligen en underbar syn. Två gulliga Jasmines som kände sig så coola och fina. Vi ställde vardagsrumsmöblerna längs väggarna och min syster hängde upp tyger i taket. Ur högtalarna spelades orientalisk musik och discolampan var på. Barnen var i extas! Jag minns så väl när Elle hade somnat och jag och Emil tittade på varandra och sa att detta verkligen var en oförglömlig dag.

MARS

 Tur att februari innehöll så många fina stunder för mars var sannerligen en riktig skitmånad. Den både inledes med magsjuka och avslutades med magsjuka. Det värsta var att Elle, som aldrig blir särskilt sjuk, blev jättesjuk länge och det var hemskt att se. Hon bara sov, var slö och fick inte behålla något på flera dagar. Huvva.

Jag blev såklart också smittad och denna gången rejält då jag blev så pass uttorkad att vi fick ringa efter ambulans. Tack och lov för svensk sjukvård. Jag fick till och med dropp hemma i min egen säng och behövde inte läggas in. Oerhört skönt!

När jag återhämtat mig från magsjukeperioden tog jag nya bilder på mig och påsen inför ett kommande tidningsreportage. Jag tror att detta inlägg delades över trehundra gånger på Facebook och nådde ut till många många tusen. Sjukt kul att min sargade mage och historia får sådan spridning!

Jag köpte min croppade polo och använde skiten ur den. Helst till mina 70-talsjeans. Hög midja på jeans + croptop, det är min melodi det :)

APRIL

 Emils lillasyster Olivia bodde ju hos oss sista året på gymnasiet och vi hade så kul ihop. Vi sov ihop, gjorde ansiktsmask, åt riskakor med mycket smör på och kollade på PLL tillsammans. Det var tider det!

Jag kapade av håret ytterligare en decimeter och fick en kantig page som jag verkligen trivdes i!

Elle och jag följde med mamma och pappa till vår sommarstuga i Blekinge skärgård för en vårtrip. Detta är en resa som jag ser tillbaka på med glädje och längtar efter. I vår tror jag att jag och Elle ska haka på mina föräldrar igen.

I våras när vi var där spenderade Elle en massa tid med sin mormor och morfar i trädgården. Elle älskar att i lugn och ro påta i trädgården och kolla på alla vårblommor som hunnit kika upp med sin mormor. Hon bakar bullar och vi tar blåsiga promenader till havet. Åh vad jag längtar tillbaka!

MAJ

Maj inleds alltid med att Emil fyller år. Jag har en man som alla dagar i veckan uppskattar upplevelser framför presenter så jag överraskade honom bland annat med hotellfrukost medans Elle stannade hemma med sin faster. En riktigt fin dag blev det!

Men det bästa med denna månaden var Idas 30-årsfest. Det var bara en sådan vansinnigt bra och rolig fest med alla härliga vänner, god mat, fantastiskt sommarväder och en massa firande av min favoritperson. Att få skämma bort henne mer än vad hon någonsin förväntat sig var så vansinnigt roligt!

Som de senaste tre åren var maj en riktig sommarmånad här i Umeå. Elle tog sitt första dopp och det var dessutom i älven. Vi håller tummarna för en minst lika solig och varm majmånad i år igen va?! :)

Kors i taket, i maj sprang (läs: gick) jag vårruset tillsammans med Olivia och våra grannar. Loppet gick jag i endast sportBH och träningstights, och ändå svettades jag. Som sagt, maj levererade verkligen sommarväder!

JUNI

I juni kom Emil Nyström och fotograferade mig för ytterligare ett reportage och denna gången var det för tidningen Allas. Emil har ett fantastiskt öga för detaljer och därför blev alla bilder blev så fina och livfulla.

Vi köpte en ny kamera och kvalitén på bloggens bilder blev därför många snäpp högre. Det  var en fröjd att märka hur vansinnigt lätt det är att ta vackra bilder med en bra kamera. Fotandet tog därmed ännu större plats i mitt liv. Emil hjälper mig att ta bilderna på mig, men alla andra bilder tar jag i stort sätt själv.

Årets midsommarfirande och årets bild! Det var det bästa midsommarfirandet jag haft. Midsommar har aldrig tagit så stor plats i min familj när jag växte upp och därför har jag aldrig lagt så mycket krut på att styra upp ett firande kring den dagen. Men nu gjorde vi det och då några av våra närmsta vänner jobbade på själva midsommarafton bestämde vi oss helt enkelt för att fira midsommar en dag tidigare. Det var ju minst lika festligt det.

Jag och mina tjejer <3 Som vanligt sov alla över hos oss och vi firade  därför i två dagar. På våran ”fejk-midsommarafton” firade vi hemma med god mat och härligt umgänge och på riktiga midsommarafton gick vi ner till vår by’s midsommarfirande efter en lång frukost tillsammans, och där väntade det ponnyridning och fiskdamm för barnen. Vid lunch skulle arbetarna iväg och vi och våra bästa vänner skildes åt efter två superhärliga festdagar tillsammans.

I slutet av juni gifte sig en av mina närmsta barndomsvänner Per med sin Anette. Det innebar en reunion av mitt gamla tonårsgäng som jag tycker så hemskt mycket om. Mycket skratt blev det och som vanligt när vi väl träffas är det som att tiden stått stilla och vi blir tonåringar igen.

Slut på del ett, men håll ögonen öppna för del två av min årsresumé! <3

Jag ser många bloggare visa upp sina mest likeade bilder på Instagram under 2016 och de inläggen tycker jag är väldigt roliga att se. När det gäller mina bilder märker jag att ni bryr er mer om känslan i bilden och själva bildtexten än just kvalitén. Det tycker jag är roligt då jag är precis likadan!

Här är mina åtta mest gillade bilder under 2016, nerifrån och upp.

8. Med 350 likes:Den här bilden förstår jag att ni tyckte om. Emil lyckades verkligen fånga ett moment mellan mig och Elle. Jag själv älskar bilden. Mammas hjärta <3

7. Med 383 likes:Uppklädda och festliga familjebilder går alltid hem. Denna är ju som bekant från julafton och Elle gör sin magiska ”kawaii-pose”. De där två fingrarna åker alltid fram när det ska fotas nu för tiden.

6. Med 383 likes:Här gillade ni  nog mer min bildtext än själva bilden i sig. Denna bilden tog jag utanför mitt fönster efter att jag klarat min första tenta sedan jag börjat skolan igen efter ett år som sjukskriven. Ni var så glada för min skull!

5. Med 398 likes:Här visade jag upp min oretuscherade kropp precis som den är i min nya bikini. Det verkade ni verkligen gilla. Mer celluliter i rampljuset tack!

4. Med 420 likes:Här har vi ett till exempel på en bild som jag misstänker att ni mer gillade för vad den symboliserade än för själva bilden i sig. Det är när jag lyckats sätta min första pvk-nål på min klasskompis Sanna. Ett stort moment för en sjuksköterskestudent!

3. Med 439 likes:Här levererade jag lite nya bilder på mig med min påse synlig. Det blir alltid en like-raket för ni verkar gilla annorlunda, och det älskar jag med er!

2. Med 487 likes:Här uttryckte jag min tacksamhet över svensk sjukvård då jag efter två dygn av magsjuka fick ringa efter ambulans på grund av rejäl uttorkning och fick dropp hemma i min egen säng. Världens finaste sjuksköterska satt med mig hela tiden och jag kände mig så tacksam över att få bo i Sverige. Ni höll med mig!

1. Med 894 likes:Vinnaren blev utan tvekan denna bilden med nästan dubbelt så många likes som tvåan. Bildtexten löd: ”Jag vägrar be om ursäkt för att jag är jag. Härma mig!”. Jag tror att den textraden i kombination med den kaxiga bilden gjorde detta till min mest likeade bild 2016, och det är jag väldigt stolt över!

Vet ni. De sista veckorna har varit riktigt kämpiga för mig. Det är därför jag lyst med min frånvaro på sociala medier. Dels har jag haft praktik vilket är väldigt roligt, men det tär såklart på krafterna. Jag har även gått och blivit ordentligt sjuk. Inget annat än influensa, men det är helt klart nog för att en ska bli stressad efter två veckors sjukdom. Detta har gjort att jag missat totalt 6 praktikpass som jag måste ta igen och förutom det måste jag plugga anatomi som en galning och göra en massa andra obligatoriska pluggmoment. Allt detta under en rejäl förkylning och vabbande och allt annat som hör till en småbarnsfamilj. Jag har verkligen känt mig jagat av måsten och det i sin tur har lett till en inre stress som jag försöker att jobba mig förbi.

Nu är det dock skönt att jag tvingar mig till lite julledighet. Men bara lite, för sedan är det dags att ta i med hårdhandskarna inför allt som ligger framför. Jag har fortfarande vansinnigt ont i halsen men hoppas att det snart ska kännas bättre, och om inte måste jag nog göra en odling på detta och se vad det är. Med mitt nedsatta immunförsvar är det inte konstigt att jag är sjuk länge, men eftersom att det inte blivit det minsta bättre med själva halsontet börjar jag fundera på om det kan vara något som kräver penicillin eller liknande för att gå över. Vi får se helt enkelt.

Något som verkligen lyfte mig var att jag idag fick gå till Elin på Attityd Exclusives idag och fräscha till barret lagom till julen. Jag behövde pysslas om lite och som vanligt var jag riktigt nöjd när jag gick därifrån. Imorgon ska ni få se resultatet tillsammans med ett sjukt bra erbjudande som blir som en liten julklapp till alla mina följare i Umeå som behöver klippa sig. Misstänker att ni kommer gilla det så håll utkik imorgon ;)

Sedan jag började min praktik förra veckan har jag behövt ta en paus från det mesta. Det har startat så mycket känslor inom mig och det har varit mycket olika intryck och människomöten som behövt sjunka in.

Något jag misstänkt innan men med säkerhet vet efter denna veckan är att min största akilleshäl som blivande sjuksköterska är mitt hjärta. Mitt hjärta suger åt sig patienterna som en svamp och det blir tillslut för tungt. Jag ser mig själv i deras sjukhuskläder och förstår allt för väl många av sakerna de går igenom.Det blir lite speciellt då min akilleshäl samtidigt är min styrka, men jag måste lära mig att hantera balansen mellan att bry mig tillräckligt och bry mig för mycket. Jag är i nuläget en sådan där sjuksköterska som tar med mig patienterna hem. Jag tänker på dem, hjärtat värker för dem och jag frågar om dem direkt jag börjar nästa pass. Hur har det gått? Har hen fått komma hem? Hjälpte smärtlindringen igår? Har hen kunnat sova?

Min största utmaning som blivande sjuksköterska är helt enkelt att lära mig hantera mina känslor och hitta en balans i mitt medlidande. Annars blir det för tungt. Jag vet att ni är många sjuksköterskor som följer mig här på min blogg. Kanske ni kan dela med er av era bästa tips för att kunna släppa jobbet när ni går hem för dagen? Hur balanserar ni ert medlidande med ert privatliv? Är det något jag automatiskt kommer lära mig med tiden eller krävs det vissa knep för att klara av det?

 I måndags började jag min praktik! Jag kommer inte säga på vilken avdelning jag är på såklart men det är i alla fall på sjukhuset. Det går jättebra hittills men jag är SÅ trött när jag kommer hem då klockan ringer 05 när jag jobbar dagspass.Jag hade inga bra arbetsskor så jag köpte dessa fina inför praktiken. Det är många som frågat mig vart de är ifrån och jag köpte dem på vårdväskan. Love them!Jag hajar alltid till när jag går förbi mig själv i spegeln i denna uniform. Det blir som en blick in i framtiden och det känns bra! Denna praktiken är den första som är på sjukhuset och därför får vi för första gången en riktig inblick i vad det innebär att vara sjuksköterska. Jag tar själv prover på patienterna och förväntas ha eget ansvar för några av dem… sjukt spännande!

Jag blir så glad av att se er fina respons på mitt förra inlägg. Det gör mig så glad att det via delningar nått till en sådan vansinnigt stor skara människor. Att texter som belyser problem om något så känsligt som just feminism får ett sådant genomslag ger mig hopp. Jag trodde verkligen att jag skulle få så mycket mer hat men jag har blivit väldigt förskonad. De som blev upprörda verkar ha knytit sin näve i fickan denna gång.

Idag har vi faktiskt en fantastisk dag att se fram emot. Imorgon firar jag och Emil nämligen hela tio år som par. Detta ville jag verkligen fira så jag överraskade Emil med en natt på Umeås enligt mig finaste hotell (Stora hotellet) och finmiddag ikväll. Vi kommer med andra ord att få vakna upp på hotellrummet på självaste bemärkelsedagen imorgon och riktigt dra oss länge och äta god hotellfrukost tillsammans. Men firandet börjar ju redan ikväll med middag och mys på hotellrummet. Så härligt det ska bli!

Med tanke på allt som hänt i världen på senaste tiden har mycket känslor rörts upp i mig. Saker som jag helt enkelt måste få släppa ut. Jag pratar om förtryck och just i detta inlägget vill jag fokusera på hur jag upplever det att vara kvinna i Sverige idag. Det finns mycket åsikter hit och dit där män försvarar männen som grupp, och istället för att lyssna är det mer upptagna med att argumentera emot människor som kallar sig för feminister. Jag tänkte att vi för en stund ska strunta i statistiken och bara fokusera på mina egna personliga upplevelser. Här finns det nämligen ingenting som går att argumentera bort eller förminska. Detta har jag varit med om och detta är sanning.

Jag är feminist, därför att:

1. Jag har blivit tafsad på av killar fler gånger än vad jag någonsin kommer kunna räkna, och när jag protesterat till vuxna lärare har jag fått svaret att jag ska ta det som en komplimang.
2. Jag fick kommentarer eller snarare direktiv av killar om hur jag skulle klä mig som trettonåring då de ansåg att byxorna som jag hade på mig inte framhävde min rumpa tillräckligt. De ville att jag skulle ha tajta byxor utan fickor så de fick se mina former ordentligt. Tretton år.
3. Jag får ständigt se hur kvinnliga säljare i teknikaffärer är lediga medan gubbarna köar i långa rader efter de manliga säljarna.
4. När jag gick i högstadiet spelade jag trummor i ett band. Jag kallades för tjejtrummis och mitt band kallades för tjejband. För killarnas band räckte det med trummis och band…
5. Överlag får jag ständigt höra av män att det heter tjejpolis, tjejslag, tjejfilm, tjejhumor, tjejbasist and the list goes on and on. För tydligen duger det inte med polis, trummis, band, slag, film, humor eller basist. I alla fall inte när det gäller kvinnor. De riktiga orden är för män och om det är en tjej som sysslar med dessa saker behövs det markeras på ett tydligt sätt.
6. Jag har blivit daskad i stjärten ett flertal gånger som 11 åring av en vuxen lärare och vid protester fått höra att det bara är för att han tycker att jag är gullig…. När några äldre tjejer senare anmälde honom för sexuella trakasserier fick de höra att de bara ville ha uppmärksamhet.
7. Jag har blivit sexuellt trakasserad i ett grupprum av tre killar där en av dem tog på sig själv och sa att han inte kunde hjälpa det för jag var ju där. Jag gick snabbt ut därifrån och kände mig illamående och kränkt. När jag senare protesterade till någon vuxen så… eller nä. Jag sa det inte till någon. Jag skämdes för det var ju mitt eget fel.
8. Jag har ständigt blivit bedömd utifrån mitt kön. Oj vad du är duktig på att spela trummor, för att vara tjej. Vilken bra passning, för att vara tjej. Vad bra du är på att springa, för att vara tjej. Vad rolig du är att vara med, för att vara tjej.
9. Varje vecka får jag mail från olika män som vill inleda en sexkonversation med mig. Varje vecka.
10. Jag har fått höra och läsa stora kampanjer om hur viktigt det är för mig som kvinna att inte vistas ute själv och bära pepparspray när det är sent, istället för att få höra kampanjer som fokuserar på att lära killar att inte våldta.
11. Jag har vänner som blivit våldtagna och berättat det för mig men de vågar inte anmäla det. Allt de ser är att det leder till ännu mer elände för dem själva. Generellt sätt ställer sig folk automatiskt på killens sida framför tjejens då de anser att hon bara vill ha uppmärksamhet. Allvarligt, vem vill frivilligt ha en sådan typ av uppmärksamhet?
12. Jag får ständigt stå ut med att lyssna på debatter där en diskuterar om kvinnor ska vara ledare eller inte. Otroligt tröttsamt att det ens ska vara en debatt.
13. Jag fick som fjortonåring höra att ”jag tuggar för länge på betet” av en äldre man när jag umgåtts med killar eftersom att jag tydligen var för söt för att bara kunna ses som en vän. Jag förförde dem. Tydligen.
14. När mitt band repade inför en spelning ställde sig det andra bandet, som enbart bestod av killar, nedanför  scenen och tog fram sina instrument och spelade samma låt för att psyka oss samtidigt som de skrattade för att de tyckte att de var mycket bättre. Att ta plats på ett ställe där tjejer inte hör hemma ska tydligen kännas riktigt ordentligt. Hån är en vanlig mekanism vid sådana tillfällen.
15. En och samma man hörde av sig till mig om och om igen under flera års tid då han ville ha närbilder på mina fötter. En annan man vill ha närbilder på mina händer.
16. Jag har fått lära mig att täcka min kropp för att inte ”annonsera ut något som inte är till salu”. Min kropp får aldrig bara vara en kropp utan den ska ständigt vara ett statement. Jag själv anser att min kropp är inte till för männen, utan den är till för mig och jag gör vad jag vill med den. Precis som ni män.
17. Jag blev stannad på vägen som 9åring av en man som erbjöd mig 100 kr och en stor godispåse om jag hoppade upp på hans pakethållare och följde med honom hem.
18. Jag har blivit lärd att vara rädd för män då de vill mig illa på kvällarna men i nästa andetag beskyllts när jag erkänner mig förtryckt och ofri.
19. Jag har aldrig blivit uppmuntrad till söka mig till en högt uppsatt position. Vill jag ta mig dit får jag armbåga mig fram och det utan männens hjälp. Varför? Jo, för många män anser att kvinnor måste ta för sig mer om de vill synas. ”Om du vill ta plats är det bara att ta plats” har jag fått höra många gånger. Oj ursäkta, det är bara det att det är lite svårt med din förtryckande fot i mitt ansikte!
20. Jag har blivit kallad för hora flera gånger. Det enda jag gjort är att jag gått på stan och skött mitt. En av gångerna höll jag Elle i handen och ni vill inte veta vad som tändes i mina ögon då. Lejonmamma är allt jag kan säga. Den dagen jag visar min dotter att jag accepterar att en man kallar mig för hora… den dagen finns inte.
21. När en kvinnlig programledare eller politiker dyker upp i rutan blir hon påhoppad på grund av hennes utseende. Vilken frisyr hon har eller vilka kläder hon valt. När en man dyker upp kritiseras det som kritiseras bör, med andra ord saker som t.ex. kompetens. Och trots detta blir jag som kvinna hånad av män för att jag lägger ner tid på och bryr mig om mitt utseende. Kommentarer som att jag är en blåst bimbo, ytlig och överspacklad är kommentarer som jag och mina tjejkompisar ofta fått höra.
22. Jag blir borträknad och ignorerad av killar när frågor om teknik dykt upp fast jag är jätteduktig på tekniska saker. Tjejer kan ju inte teknik, det är ju sedan gammalt…
23. Jag har blivit klappat på kinden eller på huvudet av män när jag har uttryckt en åsikt eller försökt förklara någonting. Kan ni föreställa er något mer frustrerande?
24. När jag är klar med min sjuksköterskeutbildning kommer jag få 6% mindre i lön än mina manliga kollegor. Varför? För att jag är kvinna. Och då bör det tilläggas att jämförelsevis har sjuksköterskeyrket en av de bättre lönefördelningarna då kvinnor sammantaget får hela 13% mindre i lön än männen.
25. Flera gånger i veckan blir jag uttittad, slickad med blicken eller ropad på av män som vill berättat för mig att jag är sexig. Så ovärdigt, ointressant och kränkande. Vid dessa tillfällen vill jag bara krypa ur mitt eget skinn och gömma mig under min stora luva på vinterjackan.
26. Att jag ens är nervös för att publicera detta inlägg då det alltid ploppar upp upprörda män när jag uttrycker en feministisk åsikt på bloggen. Vid alla andra inlägg är de tysta men när jag blir politisk kommer de fram och försvarar sig istället för att beklaga och uttrycka en vilja att vara med och förändra.

Jag är feminist för att jag har i hela mitt liv blivit förminskad, förnedrad, trakasserad, och förtryckt av män. Detta är ingen statistik utan mina egna upplevelser och dessutom bara ett axplock av dem. Det spelar ingen roll att jag är omringad av fina män i min familj och direkta närhet, sanningen kvarstår ändå.

Jag har fantastiska män i mitt liv och mycket tack vare dem är jag den jag är idag. Min pappa har alltid blivit upprörd när jag påstått att jag inte duger för att jag är kvinna. Emil lyssnar alltid på mig när det kommer till feministiska debatter för han förstår att jag vet mer om kvinnoförtryck än honom. Fantastiska män finns, men sanningen är att ur ett kollektivt perspektiv har män gjort mig oerhört illa under hela mitt liv. Mig och mina systrar.

Vad jag önskar att männen tog över den här debatten. Att det var männen som höjde sin feministiska röst och slogs för oss kvinnor och våra rättigheter. Vi har gjort det vansinnigt bra hittills men det skulle gå så mycket fortare om de som faktiskt sitter inne på makten skulle sträcka ut en hjälpande hand istället för att sätta sig på tvären och känna sig kränkt över att feminister existerar och höjer rösten mot orättvisor. En skulle ju aldrig anse att det är upp till mörka människor att utplåna rasismen? Eller att det är upp till hbtq-personer att få slut på våldet emot dem? Nej! Det är vi andra som måste hjälpas åt att dra upp dem som blir förtryckta istället för att de förtryckta får dra upp sig själva bäst de vill och kan. I mina ögon gäller det även kvinnor. Mindblowing, eller hur?!

När en öppnat upp sina ögon för det förtryck en lever under går det inte att stänga dem igen. Jag önskar verkligen att fler mäns ögon kunde öppnas så att vi får ett slut på detta. Min dotter är idag fyra år och jag vägrar att acceptera att hon ska gå igenom samma saker som jag. Punkt.