Kategori Stinas vardag

Här kan du läsa om allt och inget, samt allt därimellan.

/ 11 kommentarer

Jag är helt tagen

unnamedNi vet när en vaknar upp och ögonen öppnas för något som de tidigare varit stängda för? Det hände mig igår kväll när jag blev tipsad om en live-sändning på Instagram av Lovette som har kontot @blackvogue_se . Vilken oerhört mäktig person, med ett sådant viktigt budskap till oss alla. Sist jag fick detta typ av uppvaknande var när jag blev feminist som 14-åring.

Skynda er och gå in på hennes konto och se hennes live-sändning genom att klicka på hennes profilbild i din mobiltelefon. Den är kvar till i eftermiddag. Sedan i höstas har debatten kring CA (Cultural Appropriation) varit en stor debatt. Jag har läst på avstånd utan att ta direkt ställning för jag har inte lyckats förstå helt och fullt vad det handlar om. Jag har förstått så pass mycket att jag har tagit avstånd från t.ex. tipitält i min inredning och från att köpa utklädningsdräkter till Elle som syftar till ett förtryckt folk (ex. ”indiandräkt”), men det handlar om så mycket mer och om något större. Framförallt har jag förstått nu. Jag förstår det problematiska kring CA på ett sätt som jag inte tidigare gjort. Jag skulle kunna ägna ett låååångt inlägg åt att förklara både vad CA är och problematiken kring det, men Lovette gör det så mycket bättre och hon förtjänar all spridning. Hon är en fantastisk talare så även om du inte håller med om allt hon säger så kommer du att bli tagen av henne.

Något av det viktigaste jag lärde mig var att vi vita feminister ofta behandlar svarta såsom män behandlar oss. Vi gör det inte för att vara dumma utan för att vi saknar kunskap och det måste vi vara ödmjuka inför. Titta på Lovettes live, ha ett öppet sinne och lyssna ordentligt på det hon har att berätta. Du behöver som sagt inte hålla med om allt, men ägna en stund av din tid idag till att i alla fall lyssna.

11 kommentarer
/ 7 kommentarer

Önskeinlägg: Vart är jag om tio år?

665A2581Jag kan tycka att det är lite svårt att tänka långt fram i tiden. Jag hamnar lätt i drömmar och glömmer bort att tänka realistiskt. Men jag har aldrig varit en person som ”förbereder” mig på att saker kan gå dåligt. Om saker går dåligt i framtiden har jag ändå tjänat NOLL på att gå runt i flera år och förbereda mig på det. Om jag däremot gått runt och tänkt att livet löser sig har jag fått flera år som varit betydligt lyckligare. Jag är övertygad om att om jag skulle tvärnitas av något jobbigt kommer jag kunna hantera det ändå utan någon som helst förberedelse. Det vet jag med säkerhet då hela mitt liv har varit fullt av tvärnitar i och med min sjukdom. Jag tar ut glädjen i förskott jämt. Jag förlorar precis ingenting på det, däremot vinner jag väldigt mycket glädje.

Med andra ord ska ni nu få läsa om hur jag önskar att mitt liv ser ut om tio år.

Om tio år är jag en välkänd föreläsare som inte bara kan försörja mig på det utan jag kommer även att leva riktigt gott på det. Jag har skrivit ännu fler böcker och jobbar inte bara i Sverige utan globalt med att inspirera människor med min historia. Elle är 16 år och vi har fått hämta hem vårt andra barn sedan åtta år tillbaka och har därför även en tioåring i huset. Vi reser mycket tillsammans som familj och upptäcker världen. Huset har även fått en stor och fin punchveranda som vätter ner mot ängen och det mesta med renoveringen inomhus är helt klart.

Jag är 40 år och mer självsäker än vad jag är nu. Jag har prioriterat bort saker i mitt liv som bara tar min energi och har blivit klokare och tuffare med åren. Forskningen kring min sjukdom har dessutom gått framåt så pass mycket att jag inte kommer ”krascha”  i skov då och då på samma sätt som jag gör nu.

I dagsläget har jag svårt att få in min sjuksköterskeutbildning i  bilden. Det beror nog på att jag ganska nyss tagit en paus och är så oerhört lättad över det. Innerst inne vet jag att jag någon gång kommer ta upp det, men då jag är väldigt befriad av min paus väljer jag att inte tänka på utbildningen just nu. Längtan och motivationen kommer säkert spira fram i sinom tid.

Där ser jag mig själv om tio år just nu, men om två år kanske målbilden är helt annorlunda. Om jag skulle sammanfatta mina önskningar för mitt liv i tre punkter som är lite grövre och mer bestående, skulle det vara dessa:

  1. Jag vill resa mycket med tillammans med min familj. Minst två utomlandsresor per år!
  2. Jag vill skapa ett tryggt och vilsamt hem. Vi har hittills bara hyrt våra hem och allt har känts tillfälligt. Nu är vi äntligen husägare och kan sakta men säkert börja skapa VÅR viloplats.
  3. Jag vill att pengar inte ska vara ett problem, utan ett hjälpmedel till att kunna leva det liv vi vill. Vi har alltid haft lite knapert med pengar då vi båda pluggat under många år samt att jag varit mycket sjukskriven. Sedan vi flyttade ut på landet och Emil fick ett stabilt jobb har det äntligen börjat lätta på den fronten och nu kan det kan bara bli bättre.

Att få jobba mot dessa saker under de närmsta tio åren ser jag verkligen fram emot!

Kan inte ni dela med er av era drömmar här i kommentarerna? Jag tycker så mycket om att ha en dialog med er där. Längtar ni efter hus? Ett annat jobb? Familj?

7 kommentarer
/ 0 kommentarer

Gråtpapper på kontoret

IMG_8113-2Idag sitter jag här på kontoret och bland annat skriver på min bok. Jag sa till min kollega bredvid att jag måste komma ihåg att ta med mig gråtpapper. Jag sitter och smågråter lite hela tiden då det är så mycket minnen som kommer upp nu när jag djupdyker ordentligt i min historia. Det finns mycket som inte är bearbetat än eller tänkt färdigt på. Jag önskar verkligen att min bok ska få bli till hjälp för andra. Den har nämligen redan varit till hjälp för mig.

Igår var en fullspäckad dag. Jag jobbade som vanligt och hade dessutom två fotograferingar inbokade för kommande projekt. Det är något speciellt med att bli fotad. Det är roligt men samtidigt blir jag så trött av det. Det är mycket tankar i huvudet och så många delar av kroppen att hålla reda på. Men fotografen jag jobbade med igår var väldigt proffsig och bilderna blev SÅ fina! Längtar tills jag får dela med mig till er.

Ikväll är det matlag igen. BÄSTA initiativet 2018. Fy vale så skönt det är att bli bjuden på mat tre tisdagar i månaden och på samma gång få umgås med vänner. Men innan dess blir det lunchdejt med min man och sedan i eftermiddag har jag möte tillsammans med min agent Charlotte och Anna-Karin Nyberg. Mycket roligt som ligger framöver!

 

0 kommentarer
/ 5 kommentarer

Några hemligheter…

  1. IMG_8103-2Vi har fortfarande julsaker framme. Inte allt men några advetsstakar och lite ljusslingor. Problemet är att när jag packar ner vill jag göra det ordentligt så att det är lätt inför nästa jul att julpynta. Men då blir det helt plötsligt ett stort projekt som jag bävar inför och därför blir det inte gjort. Emil var på väg att slänga allt lite huller om buller i kartonger för några veckor sedan men jag stoppade honom och sa att jag ville göra ordentligt…
  2. Jag skämstittar på Dr Phil på YouTube. Det finns typ ingen psykolog som jag tycker är mer osympatisk eller en större översittare än honom, men jag kan inte låta bli. Det blir typ som en dokusåpa för mig. Vissa kollar på Paradise Hotell och förfaras och jag kollar på Dr Phil och förfaras!
  3. Ett visst TV-program har bokat in mig lite senare i vår… Jag avvaktar lite med att säga vilket då det är en bit bort, men åh vad roligt det ska bli!
  4. Jag äger 20 jackor. Och detta är efter att jag hårdrensat när vi skulle flytta. Jag är så svag för jackor och det tillkommer nya hela tiden. Mitt senaste tillskott är en to-die-for-jacket från mitt favoritmärke Levis. Till mitt försvar var den nedsatt med 70 % och jag hade kunnat köpa den för ordinarie då den är så himla snygg!
  5. I veckan ska jag fotograferas för ett stort reportage i en lokaltidning. Intervjun ägde rum för någon vecka sedan och det släpps i februari.
  6. Det känns som att jag låtsasjobbar. Jag är så ovan vid livet som egenföretagare och då allt känns roligt kan jag inte låta bli att känna att jag låtsasjobbar. Trots att det jag gör genererar pengar. Min första dag på kontoret gick jag in i de för mig nya och otroligt vackra lokalerna och kokade mig en kopp te. Jag satte mig ner vid skrivbordet och tittade på min nya kollega och frågade försiktigt om hon också kände att hon låtsasjobbade. Som tur var kände hon igen sig och vi fnissade gott åt det.

 

5 kommentarer
/ 5 kommentarer

Jag kommer fylla 30 år i New York!!!

49Md6RKHörni, det här är så sjukt. Jag har i princip aldrig rest för min egen skull. Det har varit missionsresor, resor med skolan, resor med familjen, volontärarbete och ja, you name it! Innan detta året är slut kommer jag att ha varit både på Kap Verde och i New York…

Jag och Emil firar tio år som gifta i sommar och ville göra något speciellt i år då vi inte ens åkte på någon bröllopsresa när det begav sig. Han kollade på SAS lågpriskalender på resor till New York som han vet att jag alltid velat åka till. Han lyckades hitta biljetter för 1500 kr styck! Och det bästa av allt är att det infinner sig kring helgen då jag fyller 30 år. Vi bokade och betalade biljetterna direkt och nu verkar det inte bättre än att han och jag ska åka till New York mellan 28e september och 2a oktober i år! Tänk att jag ska få vakna upp på min 30-årsdag där… Det känns så overkligt men helt magiskt. Jag älskar att resa!

Detta är inte min 30-års present utan min och Emils bröllopsdagspresent till varandra, men det blir ju fasligt festligt att de lyckas sammanstråla på det viset. Känns skönt att allt redan är klart och betalat dessutom och att det nu bara återstår att längta!

Har ni varit i New York? Nu är det ju ett tag bort men ge mig era absolut bästa tips!

5 kommentarer
/ 0 kommentarer

En lyxig torsdag

Idag kände vi att vi behövde en extra rolig dag efter alla dagar hemma. Jag och Elle åkte till stan och hon beställde sushi till lunch till sin mammas stora glädje. Efter lunchen lyxade vi till det med ett frisörbesök för Elle. Hon kom ut därifrån med lockar, lila slingor och glitter i håret. Hon skuttade fram och gjorde hela stan lite extra färgglad och glittrig (bokstavligt talat, glittret hamnar överallt, haha).Efteråt åkte vi till Myrorna och fyndade. Jag köpte denna fina retropärlan. Ser den framför mig i sommar tillsammans med ett par mohedatofflor, busiga lockar och brunbränd hud.Vi checkade in hos syrran lagom till middagstid och nu verkar det inte bättre än att vi ska sova över här, skönt! Jag ska ändå jobba på kontoret imorgon och Elle ska vara hos sin mormor och morfar. Med andra ord är det skönt att slippa åka hem ikväll bara för att åka tillbaka imorgon. En kväll med min syster Elina är dessutom SÅ efterlängtad <3

0 kommentarer
/ 1 kommentar

Vilken dag!

Dagen har verkligen varit fullspäckad med trevligheter. Den började med min första dag på mitt nya kontor med en gemensam lunch för alla härliga kreatörer. Där lärde vi känna varandra lite bättre och jag fick bekanta mig lite med lokalerna.

Sedan bar det av mot en fika med bästa Louise Winblad (@hejhejvardag) som var i stan på jobb. Vi har följt varandra länge och det var superhärligt att äntligen få träffas irl. Tiden bara susade förbi! Tack för en fin stund Louise <3

När jag kom hem vid 16 började jag göra iordning ett lass med pizzor då vi hade matlag och idag var det hemma hos oss. Varje tisdag träffas vi tre barnfamiljer från byn och turas åt att laga middag åt varandra. Lätt årets hittills bästa idé ;)

Nu är jag så trött och redan redo för sängen, men på ett bra sätt. Hjärnan har fått jobba och jag är så peppad och glad över allt som ligger framför. Jag minns inte sist jag hade den känslan. Som en livsinjektion!

1 kommentar
/ 3 kommentarer

Att bli en del av Lidström & Nyberg

Skärmavbild 2018-02-05 kl. 00.23.36Bild lånad av Clara

Jag är så himla glad och stolt över att jag från och med imorgon kommer att börja jobba halvtid i Lidström & Nybergs kontorslokaler. Jag har sedan några veckor tillbaka förstått att jag behöver komma iväg hemifrån för att jobba och därför blev jag jätteglad när jag fick frågan om jag ville ”flytta in” i deras vackra lokaler i centrala Umeå tillsammans med ett gäng andra väl valda kreatörer.

Skärmavbild 2018-02-05 kl. 00.25.02Bild lånad av Clara

Lokalen är nyrenoverad och otroligt fin och inspirerande. Men det bästa är att jag kommer att få arbetskompisar som också är egenföretagare. Jag som är ny på den fronten har mycket att lära av dem och jag hoppas att jag med min historia får vara med och inspirera dem med på olika sätt. Imorgon kickar vi igång med en gemensam lunch och det ska bli superfint att få träffa alla. Vissa känner jag sedan innan men det kommer att bli några nya trevliga ansikten. Jag är i alla fall superpeppad och förväntansfull på vad som ligger framöver!

3 kommentarer
/ 15 kommentarer

Språkets makt

Någonting som jag ofta går och tänker på är språkets makt. Hur saker vi säger eller inte säger kan såra andra människor utan att vi tänker på det. Tyvärr menar många av oss inget illa med de ordval vi gör eller hur vi väljer att säga saker. Att mena väl är ju positivt, men det är också när vi menar väl som det blir svårt att komma åt det som blir fel och på så sätt få en verklig förändring.

Ett exempel är hur en uttrycker sig om människor med olika funktionsvariationer. Många använder sig fortfarande av ordet utvecklingsstörd vilket för många är ett oerhört kränkande ord. Det har en väldigt förlegen och negativ klang. Det ändrades sedan till funktionshindrad, men även det klingade negativt och det byttes ut mot funktionsnedsatt. Nu är det än mer korrekt att säga människor med olika funktionsvariationer. För vem avgör egentligen vad som är ett hinder eller vad som är en nedsättning? Alla personer varierar sig från varandra på olika sätt. Funktionsvariation har ingen negativ klang och jag skulle verkligen föredra att kalla min sjukdom och min stomi för en funktionsvariation framför ett funktionshinder. Jag bajsar kanske inte som du bajsar, men jag väljer att inte se det som ett hinder i mitt liv. Samma sak tror jag att det är för andra människor med fler funktionsvariationer än mig.

Ett annat exempel är ordet Lapp. Det är ett påtvingat ord från oss som plundrade och tog över mark från Samerna. Nonchalant gav vi även ett helt landskap namnet ”Lappland”. Ordet Lapp är för samer lika kränkande som n-ordet för mörkhyade människor. Ändå ska vi fortsätta använda det för att vi minsann känner en Same som inte har något emot det eller kanske till och med kallar sig själv för det. Ursäkta mig, men det hör inte hit?! En person kan inte svara för en hel folkgrupp. Vi måste kolla på detta ur ett kollektivt perspektiv. På samma sätt känner jag många kvinnor som påstår att de inte blir förtryckta av män, men vi måste ändå se det som ett strukturellt problem för att få bort det strukturella förtrycket.

Ett sista exempel är just n-ordet. Det är förvånande nog sååå många som använder det ordet idag. Många ursäktar sig med ”Men jag tycker att det är ett vackert ord” eller ”Men n-ordet betyder ju egentligen inget negativt det är ju bara beskrivandet av en färg!”. Tillåt mig att uttrycka mig i klartext: Det spelar ingen roll vad DU tycker om det ordet du använder för att beskriva en viss grupp människor som du inte tillhör. Det är HELT ointressant. Det intressanta i detta sammanhanget är ju vad DOM tycker. Och jag kan inte för mitt liv förstå hur en kan vilja fortsätta använda sig av ett ord som sårar och förtrycker andra människor? 

Jag lärde mig av en läsare för bara något år sedan att inte ens skriva ut n-ordet i sin helhet. Inte ens om det var i en text som handlade om hur idiotiskt användandet av det ordet är. Istället lärde hon mig att förkorta det till just ”n-ordet” då folk mår oerhört dåligt av att ens se det riktiga ordet utskrivet. Självklart tog jag till mig det och ändrade det. Något annat jag brukade säga när jag var yngre var mulatt. För mig var det ett vackert ord jag använde för att beskriva en grupp människor som jag tyckte hade en vacker hudfärg. Tills jag lyssnade på Jason Diakité’s sommarprat och fick lära mig att det ordet härstammar från spanska ordet mulato som syftar på mulåsna. Med andra ord jämförs den vita föräldern med en präktig häst och den svarta föräldern nedsättande nog med en åsna. Fruktansvärt! Jag slutade använda ordet med en gång och trots att jag inte menade något illa med det ordet innan så ville jag aldrig mer använda mig av ett ord som sårade och kränkte andra människor.

Med andra ord har jag också i mitt liv uttryckt mig fel och använt mig av sårande ord utan att jag varit medveten om det. Det finns säkert ord jag använder fortfarande som jag inte blivit medveten om är kränkande för andra, men om jag skulle få reda på att det är det skulle jag självklart jobba med att sluta säga det. Jag förstår inte varför det inte är självklart för alla? Är det så viktigt för dig att använda just det ordet? Eller vill du bara bevisa någonting? Ingen ska komma till dig och säga vad du menar eller inte menar? Men det handlar ju inte om det. Återigen kan ord såra och göra skada utan att du menar något illa. Helt enkelt för att du brister i kunskap på det området. Lär dig istället av människor som kan. Låt dem som far illa berätta för dig varför de blir förtryckta av ditt språkbruk. Ta till dig lärdomen. Gör om och gör rätt.

När jag var liten växte jag upp i pingstkyrkan. Jag är stolt över mitt ursprung och vad det har fått betyda för mig även om jag inte är en del av pingströrelsen idag utan går till en annan kyrka med min familj. Men jag minns hur otroligt sårande det var när människor med okunskap kastade ur sig sektanklagelser och kallade mig för sektmedlem. Det finns tydliga definitioner av vad en sekt är och församlingarna som jag varit med i under min uppväxt har inte alls kvalat in på de kriterierna. Därmed var det ett uttalande som var baserat på fördomar och okunskap och det gjorde mig jätteilla.

Jag är medveten om att det kommer finnas många som tänker: ”Men slappna aaaaav Stina och ta ut pinnen ur röven, det är ju bara ord?” och till er skulle jag vilja säga:

  1. Du borde veta vid detta laget att jag inte har någon infart till denna så kallade pinnen.
  2. Jag är oerhört avslappnad. Men jag tänker inte bli så pass avslappnad att jag medvetet kränker människor för att det blir enklare för mig att slippa tänka efter på vad jag säger.

Jag anser att vi alla har ett ansvar att hålla oss uppdaterade och att vara så pass respektfulla mot varandra att vi inte är sena på att ändra vårt språkbruk i takt med att vår samtid förändras för att få våra medmänniskor att känna sig tryggare. Vi har inte tolkningsföreträde när det kommer till språkbruk om en grupp människor som inte vi tillhör. Alla kan göra fel, men min önskan är att vi ändrar på oss när vi väl får reda på att det ordet vi använder är just det, fel.

Hur tänker ni i frågan? Skiljer sig er uppfattning från min?

15 kommentarer
/ 10 kommentarer

Jag skriver en bok!

Det var många av er som blev lite nyfikna på vad jag gör om dagarna när jag berättade att jag blivit min egen. Det som har hänt är alltså att jag tagit en paus i plugget. Jag har med andra ord inte hoppat av och lagt den drömmen helt åt sidan. Jag behövde bara en paus.

Jag har ju skrivit tidigare här på bloggen att jag vill skriva en bok, och redan i höstas kontaktade ett bokförlag mig som var intresserade av att hjälpa mig med detta. Viljan att skriva fanns redan då, men eftersom att jag pluggade och var lite vilsen överlag fanns inte tiden. Nu när jag är min egen finns både tiden och motivationen och jag försöker att skriva på boken några timmar varje dag. Så himla kul!

Förutom boken går den största delen av min arbetsdag åt till att hålla kontakten med olika företag. Både när det kommer till mina sociala medier men även när det kommer till kunder för mina föreläsningar. Jag går på möten med olika företag men även jag och min agent Charlotte brukar ha möten där vi träffas och spånar på idéer för mitt företagande. Sedan är det lite intervjuer då och då, förberedelser av föreläsningar och en hel drös med mail.

Nu ligger det även ännu mer spännande saker framför när det kommer till mitt nya liv som egenföretagare, men mer om det lite senare :)

Om ni fick drömma helt fritt och starta ditt egna företag, vad skulle ni vilja göra då?

10 kommentarer