Kategori Livet som sjukling

Jag har haft en kronisk magsjukdom sedan jag var åtta år gammal. I september 2012, stomiopererades jag akut, här får ni följa min resa.

/ 3 kommentarer

I Expressen!

IMG_3901I söndags var jag med i Expressen Helg. Nu har de även valt att publicera artikeln på webben vilket känns jätteroligt! Ni kan läsa artikeln HÄR. Det kan hända att ni behöver logga in för att kunna läsa, men det är helt gratis med ert facebook-konto och utan konstigheter.

Hoppas ni gillar artikeln :)

3 kommentarer
/ 6 kommentarer

Klippet från Malou!

Då ligger klippet ute för er som inte hann titta live. Det blev ett väldigt fint samtal mellan mig, Ulrik och Malou. Jag tycker mycket om Malou som alltid känns så genuin i sin närvaro. Hon träffar så många människor varje dag och ändå kommer hon väl ihåg mig och vårt första möte.

Hoppas ni gillar klippet <3

6 kommentarer
/ 0 kommentarer

Vanliga frågor jag får om stomier

TACK (!!!) för er magiska respons på första filmen om min historia. Ni har överöst mig med kärlek och pepp både här, på instagram och på facebook. Så roligt att ni tyckte om filmen precis som jag!

Som jag tidigare nämnde finns det en till film på min sida hos Coloplast där jag svarar på några vanliga frågor som jag får om stomier. Jag tänkte att jag kunde dela med mig av den här också :

0 kommentarer
/ 9 kommentarer

Första delen av dokumentärserien är här!

Äntligen får jag dela med mig av detta fina projekt som jag har med Coloplast. De var här i december och filmade en liten mini-dokumentärserie i tre delar om mig och mitt liv. Idag är första filmen släppt och jag känner mig stolt och glad över att få dela med mig min historia till er på detta sätt. Coloplast har gjort en hel sida åt mig på deras hemsida där de samlat flera artiklar, intervjuer, bilder och en till film där jag pratar om de vanligaste frågorna som jag får angående min stomi. Gå gärna in där och kika runt efter att ni sett filmen.

Men nu ska ni få se den första filmen. Jag hoppas ni ska gilla den lika mycket som jag <3

9 kommentarer
/ 5 kommentarer

Kom och hör mig föreläsa!

Frukostföreläsning Holmsund PingstPå lördag kommer jag till Holmsund strax utanför Umeå och föreläser på en temafrukost om att hitta lycka mitt i sorgen. Det är roligt nog en öppen föreläsning där du får höra om min livsberättelse samtidigt som jag delar med mig av mina erfarenheter när det kommer till att ta sig igenom kriser i livet. Det vore så vansinnigt roligt att träffa er där. Det enda som krävs är att sms:a sin anmälan till 070-144 01 41.

Sista dagen för att kunna anmäla sig är idag så passa på medans det fortfarande finns tid och plats! 

5 kommentarer
/ 1 kommentar

Att föreläsa för en liten skara

r1T1A5417-1200x859Bild lånad av Clara.

Förra veckan hade vi Unconference på kontoret som jag skrev om för några inlägg sedan. Förutom att vi fick ta del av Fridas kunskaper inom färgsättning och akvarelltekniker så höll även jag ett föredrag.

Det är extra speciellt att föreläsa för en liten skara. Det är mer naket på något sätt och det går inte att gömma sig bakom något. Många gånger grät vi ihop men vi skrattade också mycket tillsammans. Jag fick en sådan fin kommentar av en kollega efteråt som sa att hon inte har lika lätt för att visa känslor på samma sätt som de andra men hon ville ändå beskriva känslan hon fick under mitt föredrag på hennes sätt. ”Det är så tydligt att om du skulle gå ut ur det här rummet nu skulle det verkligen kännas tomt. Du fyller upp rummet med din närvaro och berättelse”. Jag blev verkligen berörd av de fina orden. Jag älskar att få föreläsa och beröra människor. När jag får se att det ger andra styrka, ger det i sin tur mig styrka.

Om några dagar släpps en liten dokumentärserie om min historia online. Jag är så peppad på det då det ger er möjlighet att få ta del av min berättelse på ett mer naket sätt och utan att missa viktiga bitar som ofta inte får plats i korta TV-reportage. Jag har fått se allt innan och jag är så stolt att få visa upp det för er <3

1 kommentar
/ 31 kommentarer

Kroniskt sjuk och ensammast i hela världen.

Jag känner till känslan allt för väl. Göran Persson svarade en gång på frågan hur det var att vara statsminister och en stor ledare och hans svar blev: Aldrig ensam, alltid ensam. Den meningen sammanfattar mitt liv som kronsikt sjuk väldigt bra. Jag är aldrig ensam för jag har en stor familj som står mig nära, men jag är alltid ensam i min sjukdom som ingen av dem delar.

Jag kommer aldrig känna mig förstådd och jag kommer heller aldrig känna mig bekväm med att dela med mig av alla mina känslor då modet tagit över min sårbarhet. Det där modet som räddat mig så många gånger. Modet som fått mig att göra saker som jag aldrig hade klarat av om jag låtit sårbarheten komma fram. Jag har svalt så många rädslor som liten att jag som vuxen är vingklippt när det kommer till att dela med mig av dem.

Idag gjorde jag en jobbig årlig undersökning. Jag sa inte till någon att jag skulle göra den för ärligt talat vet jag inte vad jag behöver höra eller vad i deras reaktion som skulle kunna trösta mig. Alla i min närhet är vana vid att jag gör jobbiga saker på sjukhuset, men ibland önskar jag att jag kunde få reaktioner som om det vore min första gång. Att jag fick bli liten ordentligt. Liten och rädd. Alla vet att jag klarar det och det är säkert svårt att stötta någon som gör en magnetröntgen på samma sätt som en annan snyter sig.

Därför väljer jag att ha det för mig själv och därför förblir jag ensam. Jag tror att många kroniskt sjuka känner igen sig i det och därför delar jag med mig. För du ska veta att även om ingen i din omgivning förstår dig så gör jag det. Jag hoppas att det får dig att känna dig mindre ensam än vad jag har gjort idag.

31 kommentarer
/ 13 kommentarer

Covergirl!

Skärmavbild 2018-02-23 kl. 22.44.50Den här månaden pryder jag omslaget för Umeås populäraste månadsmagasin, Umeåguiden.  Ni Umeåbor får med andra ord stå ut med mig i alla tidningsställ runt hela stan i några veckor framöver. Det är första gången som jag visar påsen på ett omslag men det känns bara bra. Jag räknar alltid med att något troll ska krypa fram ur sin håla och vara elak när jag träder fram på det här sättet för det gör det alltid. Men bring them on säger jag bara. Jag har ingenting att skämmas för.

Det är i alla fall en jättefin intervju av Anders Lindeberg, som även tagit bilderna inuti tidningen. Om du har möjlighet hoppas jag att du kan grabba tag i ett exemplar och förhoppningsvis känna dig inspirerad till att vara stolt över dig själv oavsett vad du och din kropp gått igenom.

Låt oss vägra skämmas tillsammans <3

13 kommentarer
/ 6 kommentarer

Kampen för rätt bemötande

Skärmavbild 2018-02-14 kl. 23.44.59Jag har jobbat med Coloplast under flera år och jag är så stolt över det. Det är ett företag som gör stomivårdsprodukter och som samtidigt har hjärtat på rätt ställe. Jag har föreläst på flera av deras tillställningar, besökt deras huvudkontor i Kungsbacaka, spelat in en film som är en del av en webbutbildning de har för sjukvårdspersonal, varit på två omslag på deras medlemstidning samt att de varit hemma hos mig och spelat in en liten dokumentär om mig och mitt liv. Jag kommer även att gästblogga hos dem under några tillfällen i vår. De är otroligt mån om mig och jag är mån om dem!

Snart kommer dokumentären att släppas i olika avsnitt på deras webb och jag lovar att hålla er uppdaterade! Om ni vill läsa om mig i deras tidning kan ni läsa första intervjun från 2015 här och den senaste från i år här.

6 kommentarer
/ 9 kommentarer

En stilla (och desperat) vädjan!

665A1508-2Här ser ni en fullt frisk unge som ändå måste hålla sig hemma och två föräldrar som sliter sitt hår för att få vardagen med jobb att gå ihop. Allt för att kunskapen kring magsjuka är under all kritik runt om i Sverige.

Vabuari fruktar alla småbarnsfamiljer, men för våran familj blir det extra jobbigt. Ni som följt mig länge vet ju att förutom att jag tar sprutor varje vecka som drar ner mitt immunförsvar är jag även otroligt känslig för magsjuka. Detta beror på att det är tjocktarmen som tar upp största mängden vätska och salter i kroppen och som bekant har jag ingen tjocktarm. När jag blir magsjuk blir min kropp tömd på vätska i rekordfart. Ögonen sjunker in på bara några timmar och jag börjar se suddigt och tappar balansen. Ibland blir det så pass illa att jag får kramp och måste ringa efter ambulans. Jag klarar mig inte utan sjukhus när jag blir smittad. Jag måste läggas in och få dropp för att lyckas återhämta mig. Med andra ord gör vi allt vi kan för att undvika magsjukan. Detta innebär att medans alla andra vabar i februari för att deras barn är sjuka får vi hålla Elle hemma från förskolan i förebyggande syfte när magsjukan härjar.

Nu har vi hamnat i en sådan period då precis alla har magsjuka där vi bor. Det går bara runt runt och vi har nu fått ha Elle hemma från förskolan i två veckors tid. Det är oerhört frustrerande både för oss men även för alla inblandade så klart. Särskilt när jag vet att enda anledningen till att det blir så här är för att föräldrar slarvar eller inte har tillräcklig kunskap om hur det fungerar. Många skickar friska syskon till förskolan som är fulla av bakterier på kläder och händer och de stannar inte hemma med barnen nog länge för de har inte kunskap om hur det funkar med 48-timmarsregeln. Barnet ska vara hemma i MINST 48 timmar efter sista symptomet. Men det folk inte förstår är att ett symptom kan vara magont, trötthet eller brist på aptit. Många kör på 48 timmar efter sista kräkningen men det är bullshit. Det är aldrig det sista symptomet! Ni som haft magsjuka vet att en har magont, aptitlöshet och trötthet en bra tid efter sista kräkningen. När barnet är friskt som en nötkärna, det är DÅ klockan kan börja ticka ner sina 48 timmar.

Jag förstår att alla inte kan anpassa sig efter en infektionskänslig person som jag själv, men alla andra familjer som drabbas i onödan då? Alla blir ju smittade när det slarvas och många har infektionskänsliga barn som far riktigt illa av viruset. Sedan är det ju en obehaglig sjuka för vem som helst.

En stilla vädjan till alla barnfamiljer där ute i Sverige. SNÄLLA stanna en extra dag hemma för säkerhetsskull om du känner dig osäker på ditt barns symptom. Håll friska syskon hemma om du ändå är hemma med ett av barnen. Jag kan inte räkna alla gånger som jag varit med om att friska syskon kommer till förskolan och sjukan bryter ut mitt i samlingen eller under vilan och vips ryker fem barn till dit. Och tillsist, tvätta händerna ofta med tvål och handsprit. Bara handsprit hjälper inte då det inte tar död på viruset.

Allt detta handlar om att visa respekt för sina medmänniskor. Snälla, snälla, snälla!

9 kommentarer