Kategori Livet som sjukling

Jag har haft en kronisk magsjukdom sedan jag var åtta år gammal. I september 2012, stomiopererades jag akut, här får ni följa min resa.

/ 2 kommentarer

Prata stomi med barnen

Inlägget är i samarbete med Coloplast

Jag är en otroligt stolt ambassadör för Coloplast som gör fantastiska saker för sina användare. Nu senast gav de bort ett gäng mjukiskaniner med stomi alldeles gratis. Syftet men kaninen var att dels agera stöd åt stomiopererade barn, men också för stomiopererade med barn i sin närhet för att underlätta samtal kring ens operation. Nu är kaninerna helt slut och jag är glad att jag hann få mitt ex!

Glädjen var stor när den supermjuka kaninen som Elle kallar Robyn anlände i brevlådan.

För oss har samtalet kring min stomi alltid varit naturligt. När SVT var hemma hos mig för ett gäng år sedan för att filma ett reportage om min operation var Elle tre år. Hon gick frimodigt fram till reporten och sa ”Ursäkta mig, bajsar du med rumpan eller med påse?”. Det var minst sagt roligt att få höra reporten svara ”Ja, jag bajsar med rumpan…”.

Genom att jag får visa Elle hur man byter påse på Kaninen flyter samtalet kring stomin väldigt naturligt och frågor kommer upp. För många barn kan det behövas en leksak eller ett mjukisdjur för att lättare våga fråga. Helt plötsligt handlar det ju om kaninen och inte om personen.

Klart! Så lätt det var. Robyn sover nu med Elle i sängen och för mig som mamma är det väldigt fint att få se Elle med ett gosedjur som liknar mamma <3

Jag hade möte med Coloplast idag som sa att om allt går som det ska, med Corona i åtanke, så kommer förhoppningsvis en andra produktion snart och då säger jag till direkt!

Inlägget är i samarbete med Coloplast

2 kommentarer
/ 4 kommentarer

Hur drabbas jag av Corona?

Jag har fått flera frågor den senaste tiden rörande Corona. Hur mina tankar går, ifall jag är orolig och på vilket sätt jag skulle drabbas om jag fick Corona.

Först och främst ska jag svara på det de flesta undrar över då jag är öppen med att jag är immunsvag på grund av min medicinering. Nej, jag tillhör inte den riskgruppen som drabbas hårdast av Corona. I alla fall inte på den nivån att mitt liv sätts i fara. Mitt team på sjukhuset förklarade för mig att om jag får Corona blir jag mer sjuk och under en längre tid än de flesta andra. Det kan mycket väl hända att jag utvecklar en lunginflammation som skulle behöva behandlas på sjukhus, men då mina lungor är friska och starka skulle jag klara det bra i slutändan ändå. Att ligga på sjukhus är inget främmande för mig och det är därför inget jag fruktar.

Är jag orolig? Jag känner ingen oro över att bli smittad eller att någon i min närhet ska bli det då jag har privilegiet att inte ha någon nära anhörig som tillhör riskgruppen som drabbas värst. Läget hade såklart sett helt annorlunda ut för mig om jag hade ett sjukt barn eller äldre föräldrar, men så ser det inte ut för mig just nu och jag är otroligt tacksam för det då jag vet vad det innebär att bli värst drabbad i krissituationer. Trots att jag inte känner oro för de i min närhet följer vi självklart myndigheternas råd för att minska risken för spridning.

Har jag påverkats av Corona? Ja. Väldigt mycket ekonomiskt. Fem föreläsningar har behövt ställas in och för ett litet företag som mitt är det stora summor vi pratar om. Jag hade även en resa till Danmark inbokad för ytterligare ett jobb med en inspelning som fick avbokas. Men när allt kommer omkring klarar vi oss och de finns dem som verkligen förlorat hela sin inkomst för en lång tid framöver på grund av detta viruset. Jag känner mig därför inte nedslagen utan tacksam att min familj inte drabbats värre av detta än så länge. Förhoppningsvis kommer mina föreläsningar komma igång igen när allt detta lagt sig.

I vissa stunder kan jag känna sting av oro inför framtiden när jag tänker på världen i stort och den ekonomiska krisen som ligger runt hörnet på grund av Corona, men det går över snabbt. Inte för att jag är blåst eller dåligt påläst, utan för att jag som person naturligt går mot hoppet. Jag har en enorm tröst i min tro på Gud som ständigt ger mig hopp om livet i stort och ger mig en blick som ser så mycket mer än här och nu.

Ibland fastnar vi i att se hur kriser tar fram egoismen i oss. Vi ser hur mataffärernas hyllor gapar tomma och hur människor tänker mer på sig själva än på oss som ett kollektiv. Jag kan dock inte undgå att se alla gulliga barn som tvättar händerna noga samtidigt som de sjunger imse vimse spindel två gånger för att de inte vill att farmor och farfar ska bli smittade. Jag ser hur grannar som aldrig pratat med varandra helt plötsligt erbjuder sig att handla åt de mest utsatta. Hur familjer sitter ner och planerar att samarbeta för att kunna fortsätta jobba om skolan stänger ner. Hur folk blir kreativa i sina hem för att få tiden i karantän att gå. Eller hur en hel nation samarbetar för att skydda de svaga i samhället.

Självklart ser jag inte allt i rosa skimmer. Jag har under mitt liv råkat ut för väldigt mycket orättvisor och traumatiska upplevelser. Därför säger jag inte detta med en naivitet och ignorans. Självklart ser jag förbättringspotentialen. Jag ser hur dåligt vi prioriterar vårdyrken och jag ser hur oron äter upp människor. Men det känns som att vi förstått något nu. Något som vi borde förstått för länge sedan men som kanske krävde denna krisen för kunna landa i oss ordentligt. Vi behöver varandra!

Hur går era tankar?

4 kommentarer
/ 12 kommentarer

Årets värsta tid

Jag har haft en riktig skitstart på detta året.

Det får mig att fundera lite på min naivitet kring nystarter. Varje nyårsafton är det samma sak: jag är fylld med hopp och förväntan inför det nya året för att det sedan direkt ska gå i kras. Januari, februari och mars är mina sämsta månader på hela året. Jag är sjuk konstant. Sist jag var frisk var på julafton. Detta kvartal kryllar av virus och bakterier och på grund av min medicinering som kör mitt immunförsvar i botten plockar jag upp allt.

Jag har haft influensa med feber och halsont, halsfluss, influensa igen, och nu senast luftrörskatarr. Dessa sjukdomstillstånd varar inte heller över en helg eller en vecka utan jag får dras med varje sak i flera veckor. Det är som att livsgnistan och motivationen sugs ur mig likt vatten vrids ur en trasa. Min blick blir matt och slö. Alla känslor blir stora och jag blir deppig. Jag avskyr när folk frågar hur jag mår för jag orkar inte låtsas men jag orkar heller inte säga som det är.

Att livet blir otroligt jobbigt och att jag slutar göra saker jag älskar beror på att jag inte är mig själv under dessa månader. Jag blir en skugga av mig själv och håller mig undan. Ingenting är roligt och ingenting känns bra. Jag orkar ju ändå ingenting. Jag kan inte följa med och åka skidor med min dotter för jag måste ligga hemma med feber. Jag kan inte göra det där roliga jobbuppdraget för jag måste åka in akut för att snabbt få antibiotika insatt för att inte drabbas av allvarlig lunginflammation. Folk kan inte räkna med mig och jag kan inte räkna med mig själv.

Förutom alla virus och bakterier som flåsar mig i nacken har jag allt mitt andra sjuka. På tisdag måste jag göra den årliga MR-röntgen för att se till att min leversjukdom håller sig i schack vilket alltid får mig att må dåligt. Jag är så orolig för min lever även om jag tror och hoppas att allt är bra. Imorgon måste jag åka in och ta prover för att kolla att mitt järn och min tarmsjukdom inte tar över nu när jag inte kan medicinera lika tätt på grund av alla sjukdomar. Jag är inte min sjukdom. Det är något jag predikar ut när jag föreläser. Men under januari, februari och mars känner jag mig som en enda sjukdom.

Nu har jag bara en månad kvar av den värsta tiden och nu är första gången på länge som jag inte har en pågående infektion i kroppen. Bara lite hosta kvar som en rest av luftrörskatarren. Det blir ljusare och ljusare ute och jag känner hur livet kanske är på väg tillbaka till mig. Folk börjar vistas mer utomhus vilket leder till att spridningen av alla sjukdomar lugnar ner sig.

Ja, kanske är det lite hopp jag känner ändå? Det var så länge sedan och jag har därför glömt hur det känns. Men jag tänker ta vara på denna känslan och ge den näring i mitt bröst. Jag tror nämligen inte att vi är klara med detta kvartalets sjukdomar, och därför behöver jag allt ljus jag kan få för att orka nästa motgång.

12 kommentarer
/ 1 kommentar

Mina stomivårdsrutiner

Inlägget är i samarbete med Coloplast

Precis som jag utlovat i veckan kommer här ett inlägg där jag visar och förklarar mina stomivårdsrutiner. Detta gör jag en gång om dagen och följer jag alla mina olika steg får jag aldrig läckage.

Först tar jag fram min necessär med alla grejer som underlättar enormt när jag bara har en hand att tillgå.

Som jag nämnt tidigare pendlar jag mellan två påsar. Just idag blev det denna, Sensura Midi. Visst vet du att du kan beställa förstansade påsar med just din stomistorlek via din stomiterapeut? Då slipper du att klippa ett hål vid varje byte. Min storlek är 25 mm.

Just denna påsen fäster bättre om den värms upp av kroppsvärme innan applicering. Då jag inte orkar stå och värma den med händerna brukar jag lägga den på bröstet innanför tröjan, då hinner den bli varm under tiden jag tvättar rent och förbereder bytet. Den andra påsen jag använder, Sensura Mio, ska INTE värmas. Det gäller helt enkelt att ta reda på hur just din påse fungerar för att få bästa fäste och på så sätt undvika läckage.

Jag använder alltid kompresser när jag ska tvätta rent runt stomin. Hunden runt stomin är så pass utsatt att det är viktigt för mig med känslig hud att vara varsam.

När jag har tvättat rent med vatten ser jag till att torka huden ordentligt så den är alldeles torr innan jag använder mig av Coloplast våtservetter. Den första för att ta bort gamla klisterrester och den andra för att stryka på en hudbarriär. Jag upplever att påsen fäster bättre och att min hud tål mer när jag använder mig av våtservetterna. Viktigt att tänka på är att låta hudbarriären torka innan påsen appliceras, men det tar bara några sekunder.

Men här kommer det absolut viktigaste steget som är universalt för alla påsar jag hittills har testat (jag har testat många). När nya påsen sitter på är jag noga att stryka och trycka fast påsen ordentligt runt stomin. Om jag slarvar med detta märker jag stor skillnad på hur bra påsen sitter.

Du ska inte nöja dig med ett liv som innefattar läckage! Det finns så mycket praktiska saker att göra åt det. Det är bara att höra av dig om du har frågor <3

Inlägget är i samarbete med Coloplast

1 kommentar
/ 0 kommentarer

Läckage…

Inlägget är i samarbete med Coloplast

Idag tänker jag prata om något som många inte vill prata om offentligt, och det är läckage när du har stomi. Många lider i det tysta och tänker att en vardag med läckage är det normala. Det är det här som blir sorgligt när vi skapar skam kring att prata om de mest naturliga sakerna i livet. Om en person som lider av läckage hade vågat prata om det hade personen i fråga kanske upptäckt att ett liv med stomi inte alls behöver se ut så.

Jag har aldrig läckage. Sedan jag opererade mig för sju år sedan kan jag i princip räkna antalet läckage på mina fingrar och då har det varit på grund av mitt eget slarv. Allt handlar om att lyckas hitta rätt produkter och rätt rutiner. Det kan vara den minsta förändringen som gör hela skillnaden. Därför tänker jag i samarbete med Coloplast ägna kommande veckor åt att prata om just läckage.

Idag vill jag visa er mina produkter som gör att jag klarar min vardag. Lägg märke till att en påse som funkar för mig kanske inte funkar för just dig. Vi är alla unika och jag försöker inte sälja in en speciell påse hos dig, utan vill mest belysa vikten kring att hitta rätt.

Efter att ha provat massor av olika produkter är dessa mina favoriter som får min vardag att fungera. Det är ingen slump att jag har valt att bli ambassadör åt Coloplast, deras produkter är helt enkelt bäst och det har jag tyckt i sju års tid. Jag kan inte välja vilken av dessa två påsar som är min absoluta favorit då de är bra på olika sätt. Sensura Midi och Sensura Mio heter dem och för dig som är intresserad går det att beställa hem gratisprov av dem här och här. Våtservetterna har två olika uppgifter: den ena tar lätt bort klisterrester från tidigare påse och den andra ger ett skydd till huden då huden runt stomin är ett utsatt ställe. Här beställer du hem prov av den skyddande våtservetten och klicka här för att beställa hem den som tar bort klisterrester. Barriärkrämen använder jag när jag då och då får problem med irriterad hud runt stomin. Den fungerar hur bra som helst.

Om jag håller mig till dessa produkter och byter en gång per dag får jag inte läckage! Jag tror att ni kan förstå hur otroligt viktigt det är för livskvalitén. En hel del sitter också i hur din rutin ser ut vid ett byte. Jag ska dela med mig av min stomirutin framöver, så håll utkik!

Dela gärna med er av era absoluta favoritprodukter i kommentarsfältet. Skulle vara intressant att dela erfarenheter med varandra!

Inlägget är i samarbete med Coloplast

0 kommentarer
/ 0 kommentarer

Allt jag vet om kost och att ha stomi

Inlägget är i samarbete med Coloplast

Det här med mat som stomiopererad är väldigt individuellt. Vad som går mindre bra att äta beror på en rad olika faktorer som inte alltid är lätt att identifiera. En väsentlig anledning är dock att allas stomier är olika stora vilket gör att svårsmält mat passerar olika lätt beroende på stomins storlek. En annan sak är att våra tarmar är olika känsliga för olika maträtter. Det som är gasbildande för ena stomisten är inte det för den andra.

Det jag vill komma fram till är helt enkelt att det som funkar för mig inte behöver funka för dig, och det som inte alls går för mig kanske går alldeles utmärkt för dig. Men här är saker som jag visserligen äter men är extra försiktig med:

Mat som bildar stopp

Långtrådig mat: Till denna kategorin tillhör bland annat sparris, broccoli, svamp, sockerärtor, kål och ananas. Detta är svårsmält och lämnar kvar tunna trådar som kan nysta ihop sig i magen och bilda ett stopp.

Mat med skal: citrusfrukter, popcorn, majs, gurka, paprika, blåbär och en rad andra grönsaker och frukter. Även om du tuggar så bryter tänderna inte ner skalen i tillräckligt stora bitar och magen klarar inte av att smälta dem. I måttliga mängder går det utmärkt, men många bäckar små…

Svårtuggad mat: nötter, morötter, kokos och torkad frukt. Det är lätt att till exempel äta en näve jordnötter utan att tugga så noga och tillslut har du helt plötligt en näve med stora jordnötsbitar i magen som magen inte kan smälta.

Första året som opererad lades jag in på sjukhuset på grund av stopp två gånger. Ena gången hade jag ätit nötter och andra gången hade jag ätit morötter. Idag går det bra att äta båda men jag är noga när jag tuggar.

Mat som är gasbildande

Kolsyrade drycker, bönor, linser, lök, olika typer av kål, mjölk, grovt bröd, friterad mat och mat med sötningsmedel. Att äta gasbildande mat är inte farligt men det kan vara en bov bakom en svälld och öm mage. Som stomiopererad bildar det dessutom luft i stomipåsen som en del störs av.

Då jag tömmer min påse så pass ofta hinner jag inte störas av luft. Däremot brukar jag undvika att äta gasbildande mat sent på kvällen då jag inte vill avbryta djupsömnen genom att behöva gå på toaletten mitt i natten.

Mat som skapar flöde

Flöde går att jämföras med diarre. Flöden hos en stomiopererad är däremot skadliga på ett annat sätt då de lätt leder till svår uttorkning. Här är det inte bara kosten som kan ställa till det. Flöde kan även skapas när jag dricker för mycket vatten på en och samma gång. Detta på grund av att min tarmväg är mycket kortare och den tarmen som suger upp största mängden vätska är just tjocktarmen som jag inte längre har kvar.

Livsmedel som är bra att undvika ifall du får flöde lätt är: kaffe, socker, alkohol, plommon, kiwi, päron, sötningsmedel och avokado.

De gånger som jag har blivit inlagd på grund av flöde har det dock alltid berott på någon bakterie eller ett virus. Jag kan absolut känna av socker och sötningsmedel, men frukt och grönt i rimliga mängder märker jag aldrig av.

Slutligen: det jag kan säga om kost i förhållande till att ha stomi är att ditt första år som opererad inte visar på hur resten av ditt liv kommer att vara. Allt är mycket känsligare i början och idag kan jag med handen på hjärtat säga att jag äter det mesta även om jag är försiktig med vissa saker. Jag ser inga förbud utan försöker leva mitt liv som jag vill och är då medveten om eventuella konsekvenser.

Glöm inte att du bara är ett klick bort från att helt gratis ladda ner Lilla boken om kost i PDF-format från Coloplasts hemsida. Där finns det ännu mer information och tips. Coloplast har även gjort en kokbok som innehåller en massa goda recept med snäll mat för oss stomister som du också kan ladda ner gratis här!

Inlägget är i samarbete med Coloplast

0 kommentarer
/ 3 kommentarer

Hur mår jag?

Att folk frågar hur jag mår är både värmande och ibland påfrestande. Speciellt i perioder då jag inte mår bra eftersom att det blir ett ständigt övervägande kring hur mycket jag ska lämna ut mig själv och mitt mående när folk undrar. Jag ser alltid mitt mående uppdelat i olika kategorier. Det har blivit en nödvändighet för att få möjlighet att känna mig välmående som kroniskt sjuk. Idag tänkte jag därför fråga mig själv hur jag mår utifrån dessa kategorier för att ni ska förstå lite mer. Det går nämligen utmärkt att må bra i en kategori men samtidigt piss i en annan.

Fysisk hälsa

Rent fysiskt mår jag inte så jättebra. Jag är inne i ett skov och har på grund av det fått blodbrist vilket i sin tur har lett till en rejäl järnbrist. Jag är därför konstant trött och slö. Det jobbigaste är att jag tappar koncentrationen vid samtal och jag tycker att precis allt i livet är utmattande. Varje morgon när jag stiger upp känns det som om någon har väckt mig ur djupsömnen och att klockan är mitt i natten. Det spelar ingen roll om jag har sovit åtta, tio eller tolv timmar.

Jag har ingen matlust och det i kombination med tröttheten leder till att det jag får i mig är saker som är redo att stoppas i munnen direkt utan tillagning eller eftertanke vilket oftast är näringsfattiga grejer. Det i sin tur gör mig trött och slö. Precis som alltid när jag är inne i ett skov tenderar allt att lätt hamna i destruktiva spiraler och det gör mig deppig och kritisk till mig själv.

Familj

Elle är i en jättefin period där hon bara är enkel, glad, gosig, rolig och kärleksfull vilket skänker mig så mycket glädje. Emil och jag har det bättre än på länge på grund av att vi har ett riktigt jobbigt år bakom oss med utmaningar som lärt oss otroligt mycket om oss själva. Vi har även bestämt på riktigt att vi ska köpa en hund nästa år. En stor brun Labrador blir det och vi har redan satt igång processen med att hitta rätt uppfödare och börjat spara. Det känns så spännande och rätt i tiden för vår lilla familj att ta det steget som vi varit och nosat på länge.

Karriär

Mitt egna företag blomstrar som aldrig förr och jag har en massa spännande föreläsningar under hösten och uppdrag framöver. Jag blev med start i juni Coloplasts första officiella ambassadör i Sverige vilket jag är otroligt stolt över. Det är ett kontraktburet och långsiktigt samarbete och vi jobbar hårt med att tillsammans verkligen få göra skillnad för stomiopererade och dess anhöriga.

Min halvtidstjänst som församlingeskreatör är både utmanande, rolig och ger mig stabilitet i livet. Tjänsten kretsar kring att finnas för andra och göra gott vilket i sin tur ger mitt liv ett mervärde. Den har även gett min kreativitet en större plats i mitt liv vilket jag verkligen saknat.

Dessa två sysselsättningar kombinerat ger mig mitt absoluta drömjobb där frihet spelar en tydlig roll.

Socialt

Jag har verkligen blivit välsignat med genuina och varma vänner i vardagen. De känner mig utan och innan med alla mina konstiga egenheter och de älskar mig för den jag är på riktigt. De finns alltid där och stöttar upp när livet är svårt och jag finns alltid där för dem.

När jag listar upp mitt mående på det här sättet blir det mycket enklare att se hur otroligt bra jag har det. Ibland tar min fysiska ohälsa över för mycket och då är det skönt att få helikopterperspektiv för en stund och verkligen få se hur otroligt välsignad jag är på många områden. Därför kan jag med gott samvete svara att jag mår bra när jag får frågan, även fast jag är sjuk.

3 kommentarer
/ 0 kommentarer

Allt du undrar om kost och stomier

Inlägget är i samarbete med Coloplast.

Jag förstår att de vanligaste frågorna jag får handlar om kost. Detta var nämligen det första jag hade frågor kring som nyopererad. Mat är en stor del av livet och ingenting som en vill bli snuvad på. Jag minns att jag fick träffa en dietist på sjukhuset som kom och satt sig bredvid min säng och berättade riktlinjer och vilka grejer jag skulle vara försiktig med att äta. Jag uppfattade de viktigaste sakerna men jag var samtidigt så omtöcknad efter allt att det var mycket som inte fastnade. Därför har jag fått lära mig mer och mer under tidens gång.

För alla oss som inte kom ihåg att ställa alla frågor kring kost har Coloplast gjort en liten bok om allt detta som går att ladda ner helt gratis som PDF genom att klicka här. Den heter Lilla Boken Om Kost och är deras nyaste tillskott till Lilla boken-serien.

Den tar upp alla relevanta frågor kring mat. Allt ifrån specifika kostråd till funderingar kring att äta ute. Jag är så otroligt stolt att jobba med detta företag som verkligen har hjärtat på rätt ställe.

I veckan har jag ett till inlägg planerat som kommer att ta upp  mina personliga erfarenheter kring kost. Missa inte det!

Inlägget är i samarbete med Coloplast.

0 kommentarer
/ 2 kommentarer

Så klär jag mig inför bad

Inlägget är i samarbete med Coloplast.

Ni har sett mig stå och posera i baddräkt och bikini några gånger här på bloggen. En anledning till det är att jag ofta får frågor om hur jag väljer att klä mig inför bad på badhus eller stranden. Det kan nämligen vara ett väldigt ångestladdat ämne för stomiopererade då det känns som att det är ett forum där vi inte passar in eller är välkomna. Coloplast tycker precis som jag att det är viktigt att prata om sådana här saker och inlägget är därför i samarbete med dem. Min favorit att bära är baddräkt. Det finns många anledningar till det. Dels tycker jag att det är snyggt och ger en retrovibe som jag ofta eftersöker när jag klär mig, men det är också praktiskt då det håller både byst, rumpa och påse på plats. I baddräkt kan jag åka vattenrutchkana med min dotter och göra bomben från kanten utan att behöva oroa mig för att något trillar ut. Den känslan älskar jag. Som sagt är jag ständigt på jakt efter baddräkter med en retrovibe och då kollar jag både på modellen och mönstret. Denna ovan med ben är en favorit och tidstypisk för femtiotalet. Jag matchar gärna ihop mina badkläder med en kaftan eller en tunn klänning. Perfekt om jag vill känna mig lite mer påklädd när jag ska köp glass.Ibland får jag frågan varför jag döljer min påse vid bad. Var det inte jag som alltid pratar om att vara stolt och inte skämmas? Svaret på den frågan är enkel: jag tycker att baddräkt och bikini med hög midja är mest bekvämt och smickrande för min figur. Det är inte svårare än så. Jag gillar också känslan av att ha påsen tight emot kroppen. I duschen före och efter bad får alla som vill glo på mig och min påse hur mycket de vill. I couldn’t care less!Om jag bara fick välja ett badplagg skulle jag välja denna svarta. Den känns både neutral och snygg. I Grekland matchade jag ofta ihop den med en kaftan i spets och en stor solhatt. Stylish!När det kommer till bikini väljer jag alltid hög midja, av anledningarna jag nämnde ovan. Det är ju så snyggt! Endel underdelar går precis under naveln, men jag vill att de ska gå hela vägen upp och över midjan.När jag blev stomiopererad för snart 7 år sedan var det inte lika enkelt att få tag i bikinis med hög midja. Jag hade letat efter det redan innan min operation då jag alltid har tyckt att det är snyggast. Nu har nästan alla butiker åtminstone ett alternativ vilket är superroligt tycker jag.

Ikväll är det matlag igen och sommarens sista sommarlovsdopp väntar då barnen börjar skolan imorgon. Första klass för vår Elle, vår stora tjej <3

Inlägget är i samarbete med Coloplast.

2 kommentarer
/ 4 kommentarer

Att sluta fred med sin kropp

Inlägget är i samarbete med Coloplast

Jag får ofta frågan hur jag kan vara så självsäker kring att visa upp min stomi. Svaret på den frågan är väldigt enkel samtidigt som den är väldigt komplex:

Stomin är en del av min kropp.

Min stomi är självklar på samma sätt som mina ben och mina händer är det. Den är en del av min kropp som möjliggör att den fungerar. I mitt fall möjliggör den till och med att jag lever. Precis som alla kroppsdelar kan stomin vara en källa till komplex. Den kan vara en del av din kropp som du inte gillar och ständigt kritiserar. Anledningen till att vi gör så mot oss själva är för att en stomi inte tillhör normen. Stomin gör att vi sticker ut och gör vissa människor obekväma.

Jag har i perioder kämpat med komplex för alla möjliga delar av mig själv. Som femtonåring ledde mina komplex mig till en jobbig ätstörning som jag desperat försökte hemlighålla och som höggravid var jag mer nervös inför utvecklingen av bristningar än för själva förlossningen. Vi får ständigt höra att vi inte duger. Inte alltid genom människor som säger det till oss, det hade varit enklare att avfärda, utan genom tysta röster. Den rösten talar inte med ord utan med handlingar som visar att bara en kropp har rätt att synas och prisas. Den kroppen har inte celluliter eller extrakilon, den sitter inte i rullstol och den har framförallt inte en stomi. Om en normbrytande kropp mot förmodan skulle få några minuter i rampljuset så är det ett statement. Ett högljutt skrik om rätten till dens existens. Den får aldrig bara vara. Antingen ska den kämpa och skrika sig hes, eller så kan den sitta tyst på avbytarbänken.

Att jag lyckas se stomin som en del av min kropp handlar inte om att jag slutit fred med bara den, utan det handlar om att jag redan innan jag fick den, slutit fred med hela min kropp. För mig började det vid moderskapet. När jag hade fött min älskade dotter var jag oerhört tacksam. Inte en bristning i världen kunde sänka min lycka eller ändra mitt perspektiv. Livet var för dyrbart för att slösas bort på självhat. Jag är värd så mycket mer än så. Min dotter är värd så mycket mer än så.

Självklart är jag inte fri från komplex, men jag tänker inte låta dem ta plats. Det är ett aktivt val jag får ta varje dag och där är inte min stomi i centrum. Mina komplex drar mig åt en massa andra delar av mig själv innan den kommer till min stomi. Det finns en enkelt förklaring på varför min stomi inte är i skottlinjen: allt kring min stomi fungerar och därför behöver jag inte reflektera över dens existens. Dels handlar det om erfarenhet och kunskaper kring kost och liknande, men den största delen beror på att jag har produkter som funkar för mig och som aldrig sviker. Den här påsen och den här påsen har varit mina favoriter i snart sju år.

När det kommer till påsmodeller kan jag inte nog poängtera hur avgörande det kan vara för din självsäkerhet kring din stomi. Du ska kunna känna dig säker och fri, och där gäller det att inte ge upp utan att prova dig fram till vad som känns bäst för just dig. Oavsett märke eller modell. Bara för att en viss påsmodell passar mig behöver den inte passa dig. Coloplast har därför ett jättebra verktyg på sin hemsida som heter Bodycheck och som hjälper dig att hitta en passande påsmodell för just dig genom att du svarar på några frågor. Gratis prover beställs enkelt hem och om du är nöjd med resultatet kan du beställa dem genom din stomiterapeut som vanligt.

När du sedan vill lära dig att acceptera din stomi, börja med att acceptera dig själv. När du vill lära dig att känna tacksamhet över din stomi, börja med att hitta kärlek till dig själv. Det är först då du inser värdet på det som höll på att gå förlorat.

Ur det föds tacksamheten till det som faktiskt räddade dig.

Inlägget är i samarbete med Coloplast

4 kommentarer