Kategori Min tro

Här berättar jag om min kristna tro. Tar upp livsfrågor, samt tar gärna emot frågor från dig som vill veta lite mer.

/ 3 kommentarer

Höstmys i ladugården

Igår var det dags för festligheter i ladugården igen. Kanske sista för i år då hösten och kylan är på intåg. Jag pyntade med de blommor som fortfarande växer i min trädgård. Det blev fina och vildvuxna buketter.Enkla röllekor i gamla medicinflaskor tycker jag är rofyllt. Lite som att ett barn plockat dem.Det var grillknytis med musikerna från vår kyrka. Vi har olika team som jobbar ideellt med musiken och lovsången på söndagarna och en arbetsuppgift jag har som församlingskreatör är just ansvaret för gudstjänstmusiken. Jag bjöd därför hem allihopa till oss för en uppstart inför hösten. Vi fick prata praktiskt, komma varandra närmre och äta gott tillsammans.Jag hade pyntat bordet med rönnbär från vårt gigantiska rönnbärsträd på gården. Höstligt och fint.Till kaffet åt vi köpta chokladbollar och hemmagjorda kolasnittar i all enkelhet.Såklart sjöng och spelade vi tillsammans en stund. Att använda musiken är ett fantastiskt sätt att be på. Ett sätt som verkligen tilltalar mig. När jag känner mig tung, glad, tacksam eller besviken sätter jag ofta på en lovsång som hjälper mig att formulera mig. Det är verkligen mitt typ av bönespåk.Efter ett gäng timmar tillsammans åkte alla hem och jag kände tacksamhet över alla fina människor jag får ha i min närhet. Att få tillhöra en kyrka fylld till bredden av människor med olika historier, politiska tillhörigheter och åldrar är otroligt berikande!

3 kommentarer
/ 4 kommentarer

Hat kommer alltid att föda hat

Jag är precis som alla andra helt uppfylld av årets val. Jag är både skakad och illa berörd av resultatet, men mest av allt är jag så ledsen över hatet som alla fullständigt häller över varandra.

Ni kommer aldrig höra mig säga att jag hatar SD. Jag ryser av obehag när jag hör Jimmy tala, och jag är förtvivlad över all den makt hans parti har fått. MEN, jag kommer inte omvända en enda SDare genom att på valvakan stå och peka finger åt dem. Jag kommer inte få dem att förstå mig genom att spotta dem i ansiktet och jag kommer inte att öppna upp för en meningsfull debatt genom att kalla dem för nazistsvin.

Jag tror inte på hat. Jag förstår att hat och ilska existerar och att de känslorna vill ut, framförallt inom de mest utsatta grupperna, men jag tror inte att det är rätt väg att gå. Hat kommer ALLTID att föda mera hat. Hat är ett gift! Det blir tydligare grupperingar för folk rustar upp sig för strid när det kommer till att försvara sig mot glåpord och påhopp. SD kommer att växa och vi alla blir förlorare. Vi måste sluta hata och förstå att det är vanliga människor som röstar på SD. Våra grannar, kollegor eller kanske till och med familjemedlemmar. Ja faktiskt var fjärde person du passerar på gatan.

Tro mig, jag själv är vänsterpartist, feminist och socialist. Jag har inga som helst sympatier för SD och deras politik, men ingen kommer någonsin få mig att hata för det. Nu har vi provat att peka finger åt SD i åtta år. Vi har hatat och ignorerat dem. Resultatet av det fick vi svart på vitt i söndags: det funkar inte.

Skrik ut att du inte håller med, debattera med glöd och frustration, demonstrera och gör din röst hörd, men snälla; vi måste sluta hata!

4 kommentarer
/ 7 kommentarer

Önskerubrik: Varför är jag kristen?

jesusEn glad Jesus som jag beställde av Anna <3

Av alla förslag på vad jag skulle blogga om så var nog min tro det mest efterfrågade. Det är ju dock ett sådant stort ämne som blir svårt att samla i ett inlägg. Men jag kan ju göra ett försök till att greppa det allra viktigaste.

För att besvara frågan varför jag är kristen måste jag nog börja med min uppväxt. Jag är alltså uppvuxen i en kristen familj och den kristna tron och kyrkan har alltid varit en central och viktig del av livet. Speciellt då min pappa är pastor och hela familjen varit engagerade på ett eller annat sätt i församlingsbygge runt om i Sverige. Kyrkan var som mitt andra hem och ett ställe där jag kände mig ständigt trygg och älskad. Min tro fick verkligen en viktig och stabil grund under min barndom. Att jag fick växa upp med övertygelsen om att jag är älskad för att jag är jag och inte för vad jag presterar är en stor anledning till att jag är den personen jag är idag.

Som liten överförs ju ofta föräldrarnas åsikter och värderingar till barnen vilket jag tycker är helt naturligt. Samma sak gäller ju ett barn vars förälder är till exempel engagerad politiskt. Jag har dock alltid uppmuntrats till att hitta min tro. Detta tog fart som mest i tonåren då jag bestämde mig för att jag inte ville leva på mina föräldrars tro utan jag ville hitta min egen, och det gjorde jag.

Jag tror att i princip alla mina åsikter har ändrats sedan jag var tonåring. För fram till dess hade jag inte börjat ifrågasätta så mycket utan mest tagit för givet att vad andra runt omkring mig tyckte borde väl jag också tycka. Idag kan jag säga att för mig har åsikter hit och dit tappat mer och mer sin betydelse när det gäller min tro. Det är inte det som är det viktigaste, utan det viktigaste är vart vi har vårt hjärta. Hur jag kan leva mitt liv så likt Jesus som möjligt.

Jesus är min största förebild i livet och min kärlek till honom går inte att uttrycka i ord. Jag skiter fullständigt i hur det låter, men så är det. I’m a  true Jesusfreak! När han gick här på jorden för över tvåtusen år sedan kämpade han för jämställdhet, han hjälpte och satsade sin tid på de svaga, tog hand om de sjuka och lyfte fram barnen som de viktigaste vi har. Han bröt med andra ord ALLA normer som fanns på den tiden och till viss del nu med.

Min tro på Gud har hjälpt mig på ett bergfast sätt genom alla mina prövningar som sjuk. Aldrig har Gud känts så nära som när jag haft det som allra tuffast. Ni vet att jag många gånger beskrivit att jag innan min stomioperation vaknade en morgon av en röst i mitt innersta. Rösten sa att det var något stort och jobbigt som låg framför mig men att jag inte skulle vara rädd. Det var dags nu. Ingen förstod varför jag var så ivrig att helt plötsligt åka in akut till sjukhuset. Men sanningen är att hade jag inte lyssnat på den rösten, hade jag åkt 9 mil bort från sjukhuset som vi hade planerat, så hade jag inte suttit här idag. När vi kom in till akuten hade jag inget annat svar att ge till de frågvisa läkarna än att det var något som inte stämde, någonting var väldigt fel. Jag bara visste att jag visste att jag visste. Jag lades in och nästa dag opererades jag akut då min tarm var på väg att brista. Den här rösten har guidat mig så många gånger i livet. Den har räddat mig, tröstat mig, styrkt mig och fått mig att känna mig älskad genom allt.

Det finns massor av saker som jag inte har svar på och jag utvecklas ständigt i min tro. När det stormar i livet och jag känner mig vilsen kommer jag alltid tillbaka till Jesus och hur han levde för andra. Allt annat runt omkring spelar inte så stor roll. Men det han har gjort och ständigt gör för mig är det som gör att jag är kristen. En övertygelse om att den där handen som jag så tydligt känner bär mitt hjärta genom livet faktiskt är verklig. Det finns ingenting och ingen som kan ta det ifrån mig.

Jag vet vem som äger mitt hjärta.

7 kommentarer
/ 4 kommentarer

Mitt livs äventyr

IMG_5722 (1)Vad många av er kanske inte vet är att jag var på mitt livs äventyr i Etiopien när jag var tjugotvå år gammal. Det var en missionsresa jag gjorde med min bibelskoleklass och en resa jag sent ska glömma. Vi åkte långt upp i bergen i en livsfarlig buss till en liten by som hette Solemo. Halvvägs fastnade bussen i lera och vi fick alla gå ut och dra upp bussen i ett rep. Vi halkade runt i leran och skrattade och grät om vartannat och förstod inte hur vi skulle ta oss vidare.IMG_5627 (1)Men fram kom vi mirakulöst nog och kunde installera oss på vårt ”hotell”. Vi bodde verkligen i slummen och levde även därefter. Det fanns ingen dusch så vi fyllde tomma vattenflaskor med regnvatten som vi fångat upp med hjälp av en stor tunna och sedan hjälptes vi åt att tvätta håret på varandra på detta vis. Vi sov två och två i smala sängar och alla delade på en toalett…IMG_5573Och när jag säger toalett så menar jag detta sjul… jag skämtar inte ens. Detta var vår gemensamma toalett och väl där inne är det bara ett hål ner i marken. En blir minst sagt ödmjuk efter att ha blivit tvungen att göra sina behov därinne. Jag höll mig i fyra dagar innan jag var tvungen att entra detta bås. Aj.IMG_5664 (1)På grund av dessa förhållanden som vi visste skulle råda hade Emil innan vi åkt ”anlitat” en mat-och-bajs-vakt åt mig. Med andra ord någon som såg till att jag åt och bajsade, haha. Lotten föll på min käre vän Jakob och han gjorde ett utmärkt jobb. Jag var nästintill ensam om att inte bli magsjuk på vår resa och det berodde att jag bara åt pasta utan någonting till och vitt bröd. Tror ni magen var glad? För några veckor sedan fick jag ett sms av Jakob där han skrev att han fortfarande såg sig som min mat-och-bajs-vakt då Emil inte sagt upp kontraktet. Jag var tvungen att informera honom om att det skett lite förändringar sedan sist. Byte av hål bland annat ;) På bilden ovan ser vi inte så muntra ut då jag blivit väldigt sjuk och var tvungen att traska iväg till en läkare i bergen för att få hjälp… DET mina damer och herrar är en helt annan story.IMG_5670 (1)Vi var i Solemo för att berätta om vår tro på Gud som hjälpt oss alla så många gånger i livet, och för att ta hand om människorna som bodde där. Folk hade vandrat i flera dagar för att komma till byn där mötena hölls och på ett möte dök det upp över 100.000 pers, jag skojar inte! Återigen. Ödmjukhet. Vi fick beskåda så mycket misär på så kort tid och framförallt ett minne har etsat sig fast hos mig. Det var en gråtande mamma som la sin döende bebis i mina armar och bönade och bad om hjälp. Det enda jag kunde göra var att krama om barnet och be till Gud under gråt om ett mirakel. Maktlösheten var total.IMG_5639 (1)De här fyra bedårande tjejer ni ser är syskon… De har samma mamma och pappa som båda är mörka med svart krulligt hår. De fick en mörk tjej med krulligt hår, två ljusa tjejer med blondt hår och en mörk tjej med lätt lockigt hår. Snacka om att generna gjort en kullerbytta. De två blonda tjejerna var tyvärr väldigt utsatta av de andra barnen och blev oerhört retade och bortstötta. Det syns så tydligt i deras ögon.
IMG_5657 (1)Jag fick ett speciellt band till den yngsta blonda tjejen. Alla barnen var rädda för oss först då vi var så ljusa i hyn och de tyckte vi såg jätteläskiga ut. Sedan förstod de att vi var snälla och hade pengar och då blev vi helt plötsligt jättepoppis. Längst bak i barnaskaran ser jag denna tjejen gömma sig samtidigt som de andra barnen knuffar omkring henne. Jag går fram till henne och pekar på mitt hår och sedan på hennes för att visa henne att vi var lika. Alla andra dagar vi var där gick hon längst fram och de andra barnen la armen om henne och fnissade pirrigt när hon gick och satte sig i mitt knä. Älskade barn, jag undrar så hur du har det idag.

Ju mer jag tänker på det desto overkligare känns det att jag har gjort denna resa. Nu har jag ändå bara snuddat vid några få saker vi var med om. Jag är så glad och tacksam över att jag fick vara med om ett sådant äventyr. Det har verkligen präglat mig!

4 kommentarer
/ 16 kommentarer

Därför vill jag bli sjuksköterska!

IMG_3594Där ligger jag alldeles nyopererad. Orörlig, trött, utlämnad och sårbar. En ung tjej på 23 år som precis fått hela sin värd omkullvält. Jag var inte kapabel att ta hand om mig själv utan var beroende av sköterskorna och deras omsorg. Jag låg där och märkte att påsen började bli full. Jag behövde hjälp att tömma den i  en bunke bredvid sängen då jag inte kunde gå till toaletten själv. Ni hör ju hur kul det låter. Försiktigt trycker jag på den röda knappen och en stressad sköterska tittar in bakom mitt skynke några minuter senare.

-Ja?
-Jo jag tror att jag skulle behöva hjälp med påsen…
– *suck* ja vänta lite bara.

Ungefär här ville jag bara gråta, men det blev värre. In kom en annan sköterska och bakom mitt skynke börjar de prata som om det var gjort av betong.

-Du det är en stomipåse som behöver tömmas här bakom, är du sugen eller? *fniss*
-Nä, är du?
-Äsch jag gör det väl då.

Där ligger alltså jag, en meter ifrån och hör klart och tydligt alltihop. De drar undan skynket och möts av en ung tjej med blanka ögon som säger:

-Jaha, var det du som var mest sugen eller?

Vid detta laget var jag mest vansinnig. Hur kan man bete sig på det sättet? Skaffa ett annat jobb! Tänk om jag hade varit förkrossad över operationen, osäker och olycklig över det som väntade?! Vad hade denna vidriga konversation satt för spår i mig då? Detta triggade mig ännu mer att vilja bli sjuksköterska. Jag hade för det mesta ljuvliga sköterskor omkring mig som betydde så mycket. De baddade omsorgsfullt min panna med blöta handdukar när jag hade ont, de borstade mina tänder, masserade mina axlar, torkade mina tårar och strök min kind. Precis som jag är övertygad om att Jesus hade gjort. De var hans förlängda armar och det vill jag också vara! Visst, det är ett slitsamt yrke med obekväma arbetstider och dålig lön, men jag får möjlighet att vara mitt i det sårbara och göra skillnad. Behandla andra som jag själv vill bli behandlad. Därför vill jag bli sjuksköterska.

16 kommentarer
/ 12 kommentarer

Ny artikel i tidningen Dagen!

hoj2 IMG_4116IMG_4220Foto: Ingela Johannesson

Idag kan ni hitta mig i en jättefin artkel skriven och fotad av Ingela Johannesson för tidningen Dagen. Nu har några av er läst om min historia ett antal gånger i olika tidningar men alla har varit olika skrivna och denna var så fantastiskt fin att jag själv blev rörd av att läsa om min egna berättelse. Hoppas ni ska gilla den lika mycket som jag!

HÄR KOMMER EN FETLÄNK TILL ARTIKELN!

12 kommentarer
/ 6 kommentarer

Ny krönika i IKON1931

Ni kanske minns i februari då jag var höggravid och var med i en ”debatt” om att gifta sig ungt eller inte i en kristen ungdomstidning som heter Ikon1931 (den kan ni läsa om HÄR). Jag fick för en månad sedan frågan om jag ville skriva en krönika om min omtumlande höst, och självklart ville jag det. Om jag kan hjälpa någon annan genom att vara öppen med min berättelse så är jag inte sen på att haka på :)

För er som läser min blogg är detta inget nytt då det är en kortare sammanfattning av DETTA inlägget men kanske kan vara kul att läsa ändå?! :)

Här kan ni läsa min nya krönika för IKON1931

6 kommentarer
/ 7 kommentarer

Ikon1931

För några veckor sedan blev jag och en till tjej intervjuade av grymma tidningen Ikon1931.

Det är en grymt cool kristen ungdomstidning där man kan hitta många intressanta reportage och frågeställningar. I månadens nummer kan man bland annat läsa en intervju med Deportees sångare Peder, där han berättar om sin Gudstro. Och så klart ”Duellen” som artikeln kallas med mig och Josefine där vi diskuterar kring ämnet att gifta sig ungt.

Bilden är väl inget jag är görstolt över. Grisrosa, gravid i 9:e månaden (utan att magen syns), och vätskefylld i ansiktet. En bild tagen i profil som man inte själv får välja ut är väl inget drömsenarie direkt, men vad tusan jag bju, det är ju texten som är det viktigaste.

Och den hittar ni HÄR

7 kommentarer
/ 1 kommentar

Heja Blindside!

Morgonens%20musikg%C3%A4ster:%20Blindside

Sådant här gör mig så stolt. Folk som vågar stå upp och rakryggat prata om sin tro i kalla media-Sverige. Inte bara i en liten pluttintervju i TV4, utan i alla sina låttexter, och de fullkomligt krossar en hel hög med inramade fördomar genom sin musik och frimodighet! Sedan är dem så sjukt duktiga på det de gör! MER SÅNT!

1 kommentar