/ 11 kommentarer

Att lyfta sig själv inför sitt barn

DSCF0918Jag minns min första känsla när jag fick reda på att barnet jag bar i magen var en flicka. Det var en känsla av både eufori men också rädsla. Jag visste vilken typ av värld jag skulle uppfostra henne i och det kändes så orättvist på något sätt.

Jag kämpade själv en hel del med min självbild som tonåring. Jag hade stenkoll på vad jag vägde och under högstadiet tickade kilona sakta nedåt. För min del var det avsaknad av uppmärksamhet och ett behov av att bli sedd på djupet som ledde mig dit. Även om jag tog mig ur det så levde känslan kvar i mig hela min tonårstid. Jag hade en sådan oerhört skev bild av mig själv och såg inte alls det som alla andra såg när jag tittade på mig själv i spegeln. Varför? Detta samhället fullkomligt spyr ut bilder på retuscherade kvinnor som egentligen inte finns. Cindy Crawford sa en gång i en intervju ”Inte ens jag vaknar upp och ser ut som Cindy Crawford” och det säger så mycket.

Det ska vara släta lår, platt mage, en fast putig rumpa, porslinshy och så vidare. Hur i allsin dar ska jag lyckas skydda min tjej från denna hetsen? Hur kan jag på bästa sätt göra henne redo för den värld som hon är påväg ut i. Förutom att fokusera på att berömma henne mer för den hon är än för hur hon ser ut så finns det en viktig del som jag tror att många föräldrar glömmer. Lyft dig själv.

Stå inte framför spegeln inför ditt barn och oja dig över din plufsiga mage. Låt inte ditt barn höra dig sucka när du står på vågen och låt hen inte höra dig säga negativa saker om dig själv. Jag är övertygad om att ett barn som ständigt ser sin mamma eller pappa banta och prata om kalorier vid matbordet får sämre förutsättningar att se sig själva på ett sunt sätt. Om inte min mamma tycker att hon duger, hur kan då jag duga?

Jag brukar lyfta mig själv inför Elle. SJÄLVKLART har jag flera olika komplex men jag försöker att ge dem så lite utrymme som möjligt, speciellt inför min dotter. Häromdagen stod jag och borstade tänderna i trosor och t-shirt och Elle ställer sig bakom mig och klappar mig på rumpan.

-Hihi, mamma vilken lös rumpa du har!

-Ja visst är den fin!

-Ja! Men varför är den lös?

-Det är för att jag ska kunna skaka den så bra!

Sedan drog jag igång en rejäl Beyonce-skakning som fick Elle att kikna av skratt. Jag säger inte detta för att lyfta fram mig själv som ”mom of the year” utan för att jag tror att detta är något viktigt som många glömmer. Du kan lovorda ditt barn från morgon till kväll och poängtera att hen duger preciiiiiiis som hen är, men så länge som du inte visar att desamma gäller dig, tappar helt plötsligt dina ord sin betydelse.

Så klart att en inte känner sig på topp varje dag och känner sig manad att prisa sina gropiga lår inför en fyraåring, men försök att hålla dina komplex borta från ditt barns nyfikna lilla uppsyn. Lär dig att lyfta dig själv inför ditt barn. Jag tror att du kommer bli förvånad över hur mycket det hjälper för självkänslan. Framförallt för ditt barn.

11 kommentarer

  • Jenny

    1 mars, 2016 kl. 21:57

    Så sant! Tror många glömmer att även små koppar har öron och det du säger högt om digsjälv registrerar barnet och kan återkomma flera år senare och påverka det numera vuxna barnet negativt. Jag tycker precis som du att det är både bra och viktigt att prata om sina kroppsdelar som något mer än att de är fina/fula, tex att min mage är ju himla mjuk och skön och det är ju inte fy skam!

  • Jacqueline

    1 mars, 2016 kl. 22:29

    Så bra skrivet!!
    Det är ju rätt självklart egentligen, men sååhåå lätt att glömma bort sig. ”Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör” . Tack för påminnelsen!

    Hoppas du har haft en fin dag med mycket vila❤️
    Massa kramar till dig och din familj!

  • M

    1 mars, 2016 kl. 22:41

    Så klokt! Har en 1,5-årig dotter och en nyfödd son. Brukar tänka på att inte kommentera min dotters utseende och att inte betona hur ”duktig” hon är jämt men ska även tänka på det du skriver om i fortsättningen!

  • Elin

    1 mars, 2016 kl. 22:47

    ❤ Tack!

  • Emelie

    2 mars, 2016 kl. 06:58

    Bra skrivet! Tycker om att läsa din blogg. Krya på dig!!

  • sulveElvira

    2 mars, 2016 kl. 10:43

    Ja, ja, ja! Så bra Stina! <3

  • Therese

    2 mars, 2016 kl. 13:20

    Klokt skrivet, tycker jag. Här finns en kura (10 mail) om hur man kan utmana sig kring dessa saker i sitt föräldraskap. Mycket självklarheter, men bra att påminna sig själv om…

    https://www.dailybitsof.com/courses/norm-utmanande-foraldraskap

  • ellenlundis

    2 mars, 2016 kl. 15:32

  • Anna

    2 mars, 2016 kl. 21:01

    Så fantastiskt sant!!!! Väl skrivet!

  • Sara

    3 mars, 2016 kl. 21:40

    Klok text. Jag försöker också tänka på vad jag säger inför min dotter (4 år), både om mig själv och andra. En sak jag själv klurat en del på är det här med smink. Jag sminkar mig väldigt sällan, främst vid festligheter & då ganska sparsamt. Främst för att jag varken har så mycket ork, intresse eller kunskap för mer. Ibland kan jag få känslan av att jag hycklar när jag sminkar mig. Jag vill ju inpränta i henne att man duger som man är & att utseendet inte är det viktiga. Men vad ger det då för intryck när jag sminkar mig? Eller är det kanske inte ”värre” än att klä upp sig, fixa håret eller måla naglarna? Jag skulle tycka att det var intressant att höra dina tankar kring detta.

  • Johanna Forsberg

    4 mars, 2016 kl. 13:45

    Come on! Såååå bra, vi har samma inställning här hemma. Såklart både jag och min man. Tack för att du är en förebild. Du ger mig hopp!