/ 13 kommentarer

ALLA kan inte ALLTID adoptera!

Jag och Emil är mitt i adoptionsprocessen. Jag tänker på vår adoption hela tiden, varje dag. Eftersom att jag ständigt har det i mina tankar snappar jag upp allt omkring mig som handlar om det. På samma sätt såg jag gravida överallt när jag väntade Elle. Jag hör människors kommentarer och ogenomtänkta uttalanden och har dragit en slutsats som är att folk generellt har en märklig uppfattning kring adoption. Det saknas en ödmjukhet inför det. Det cirkulerar en uppfattning som säger att om allt skulle skita sig kan en alltid adoptera. Alternativ två. B-planen.

Som en mamma mitt i adoptionsprocessen gör det mig frustrerad. På samma sätt som termen ”skaffa barn” frustrerar föräldrar som kämpar för att bli gravida gör dig mig upprörd att hela tiden höra kommentaren ”Det går ju alltid att adoptera om en inte kan få egna barn”. Människor verkar också tycka att det är sååå snällt av oss att adoptera. Va? Som om det vore en uppoffring och en välgörenhetshandling från vår sida?! Ingen skulle väl påstå att det är snällt av någon att bli gravid? Jag vill dela med mig av några tankar till er som vissa blir förvånade när de hör mig säga.

  1. Jag adopterar inte för att det är en god gärning. Om jag i vår utredning skulle påstå att jag gör detta för att hjälpa ett barn i nöd skulle jag aldrig bli godkänd som adoptivförälder. Skänk pengar om du vill göra en god gärning eller åk och volontärjobba. Detta handlar om att bli föräldrar ett helt liv åt ett barn och kräver mycket mer grund att stå på än så. Barnet skulle direkt känna av ditt ”goda-gärning-tänk” och känna en slags tacksamhetsskuld jämtemot sina föräldrar hela livet. Vi adopterar för att vi vill ge Elle ett syskon och för att vi vill ha ett till barn att älska villkorslöst. Precis samma anledningar som gör att vanligt folk väljer att försöka få ett till barn. Sedan känns det fantastiskt att det i vårt fall kommer innebära att få ge ett föräldralöst barn ett hem. Men det är ett privilegium och inget annat.
  2. Alla kan inte alltid adoptera. Denna myten måste verkligen gå i graven för det ger både människor falska förhoppningar och förminskar samtidigt hela processen. Olika länder har olika krav på föräldrarna såsom inkomst, giftermål, trosuppfattning, hälsa, sexuell läggning, storleken på sparkontot m.m. Detta exkluderar många människor från att adoptera.
  3. Det kostar mycket pengar. Den senaste månaden har vi fått punga ut 12.000 på vår adoptionsprocess och det är som sagt bara den senaste månaden. När allt är klart kommer vi ha lagt ut flera hundra tusen kronor. Jag vet många familjer som inte alls har den möjligheten.
  4. Det är en psykiskt påfrestande process. Att gå runt och vänta i flera flera år tar på krafterna. Att samtidigt under dessa år bli utredd och granskad i sömmarna ifall en duger som adoptivförälder eller inte är oerhört påfrestande och något du slipper helt när det kommer till att försöka få biologiska barn. Därefter ska du vänta in att barnhemmet och en ev. förälder ska tycka att du duger. Totalt blottad och sårbar.

Om människor satte sig in i vad det innebar att adoptera tror jag inte att så många som kan få biologiska barn ens skulle orka tänka tanken. Det är för komplicerat, invecklat, dyrt, jobbigt, påfrestande och svårt. Jag förstår att människor som slänger sig med naiva kommentarer kring adoption inte menar något illa utan att det snarare handlar om okunskap. Men jag måste få lätta mitt hjärta då jag är mitt uppe i processen och blir så frustrerad av att höra sådana här kommentarer gång på gång.

Jag känner mig inte som en god människa för att jag ska adoptera och ingenting känns självklart. Jag känner mig enormt ödmjuk inför hela processen och när vi blir godkända och alla papper är färdiga kommer jag känna en lika stor tacksamhet och vördnad som jag gjorde när vi fick beskedet att vi väntade Elle. Att slå mig för bröstet för att jag är en god person som räddar ett stackars litet barn i Sydafrika kommer aldrig hända. Jag önskar att människor fick en ödmjukare och mer sann bild av vad det innebär att adoptera och där hoppas jag att jag får vara med och göra en liten skillnad för några.

13 kommentarer

  • Malena

    26 februari, 2017 kl. 14:56

    Håller helt med. Vi hade som plan under flera års tid att adoptera i framtiden då vi redan innan vi hade barnönskan visste att vi inte inte kunde få biologiska barn. Då var vi väldigt öppna med det och jag fick ofta höra just kommentaren ”men va fint!” eller ”åh va snällt av er”. Det handlade ju överhuvudtaget inte om en välgörenhetsinsats utan vi ville bara bli föräldrar! Tror att få personer skulle gå med på att tömma sparkontona/ta lån, bli utredd om de mest privata sakerna och få vänta i flera år om det var för välgörenhets skull. Det var nog vanligare på 70-talet så steget till adoption var betydligt kortare, och den bilden lever kvar hos många.

    Nu blir vår väg till barn en annan ändå men jag känner fortfarande att jag blir irriterad när jag hör sådana kommentarer om adoption eller för den delen uttrycket: ”när ska ni skaffa barn då?” som att barn vore en beställningsvara.

    Önskar er all lycka till på vägen dit!

  • R.

    26 februari, 2017 kl. 16:34

    Hear, hear!! ????????
    (Förresten så finns det en väldigt fin grupp på Fb för blivande och varande a-mammor. Maila om du är intresserad och inte med ännu!)


  • Jättebra inlägg! Brukar få argumentera om samma sak rätt ofta själv. Är inte i processen själv, men läser eller hör folks okunskap så ofta. Jag har bekanta som har stor kunskap och spridit vidare till mig. Dessutom blir det svårare och svårare att adoptera också har jag förstått, då fler länder nu har system där föräldrarna kan försörja sina egna barn och således inte behöver adoptera bort sina barn.

    Jag önskar er all lycka och tycker ditt inlägg är jättebra.

  • malin

    27 februari, 2017 kl. 10:27

    mycket viktigt inlägg! jag som många andra blir oerhört frustrerad på hela barn”skaffandet” överlag. just nu får jag hela tiden höra, men när kommer syskon då? nu är det dags att skaffa syskon annars blir hon för gammal! om de bara visste att det inte är så ”lätt att SKAFFA syskon” och det just nu inte är något hellre vi just vill än att få ett litet syskon. önskar du skriver mer kring er adoption, är jätte intressant att få veta hur det fungerar! har ni nu några som helst tidsramar ni fått?

  • Sarah

    28 februari, 2017 kl. 08:19

    Mitt i prick Stina!

  • Hanna

    28 februari, 2017 kl. 15:49

    Mycket bra skrivet och ett så viktigt ämne att skriva.

  • Tora

    28 februari, 2017 kl. 21:07

    Tack för ditt inlägg! Jag kan bara hålla med i det du skriver. Det råder en stor okunskap kring adoption och många har en konstig bild av det. Såsmåningom när ni vet vilken liten skatt ni väntar på kommer ni att få frågor om barnets ”riktiga mamma” och mer eller mindre gränsöverskridande frågor kring barnets ursprung.

    Hur långt har ni kommit i processen? Du får gärna skriva mer om er adoption! Stort varmt lycka till!

    Jag väntar på att få åka och hämta hem min lilla dotter :-)

  • Jennifer

    28 februari, 2017 kl. 21:49

    Trot också att det handlar om okunskap. Du får gärna skriva mer kring adoptionsprocessen, de olika stegen för att komma dit osv. Med kunskap får vi mer förståelse för varandra, och du skriver så bra.

  • Emma

    1 mars, 2017 kl. 13:13

    Vilket bra inlägg! För precis så är det. Jobbigt, osäkert och dyrt. Och det tar en eeeevighet. På söndag har det gått 1000 dagar sedan vi startade vår adoptionsprocess, och vi hoppas få åka och hämta vår son i maj. ”Ja, men jag väntade också på mitt barn” sa en kollega härom dagen. ”I 9 månader”. Jo,tjena – det var ju jämförbart. Som om vi inte har försökt och mått dåligt längre än så. Du har helt rätt i att vi får bedriva en ständig folkbildningskampanj, tyvärr. Och som någon annan kommenterade – vänta bara tills ni vet vem ni väntar på – då får ni ännu mer gränslösa frågor! Man baxnar…
    Stort lycka till!

  • Erika

    1 mars, 2017 kl. 21:28

    Herregud vilket inlägg! Så bra! Du skriver ju precis så som det är. Min man och jag vill ha syskon till vår lilla kille och efter att till slut bestämt oss för att inte gå vidare i ivf-karusellen (vi kan ej längre bli med barn på naturlig väg) så är det en del som frågar om vi inte ska adoptera istället. Det skulle vi jättegärna vilja MEN en adoption är ju också en väldigt lång och slitsam process (precis som ivf) och vi har inte riktigt orken till det nu. Nu. Så du har såå rätt, det är inte BARA att adoptera. Jag önskar er stort lycka till på vägen och tack för en fin blogg. Hittade precis hit via idasidan (som jag också fann nyss) och kan säga att era bloggar tilltalar mig. Tack! Och kram!

  • Hannah

    3 mars, 2017 kl. 23:18

  • Hannah

    3 mars, 2017 kl. 23:23

  • Jocke

    4 mars, 2017 kl. 19:41

    Hej R
    Vad heter gruppen du nämner ? Har försökt hitta något liknande på FB utan resultat.