Stina Stil

Scrolla ner
/ 6 kommentarer

Nytt hår!

I samarbete med Attityd Exclusives och Hairtalk Extensions

IMG_9053.JPGKolla in mitt 70-talssvall! Med kopprig botten som går över till rosa längder, love it! Idag kan jag verkligen säga att jag har fått nytt hår på riktigt. Bästa Elin på Attityd Exclusives här i Umeå färgade nämligen in ett hairband från hairtalk på mig. Det är så vansinnigt enkelt och resultatet ser väldigt naturligt ut!IMG_907.JPGKolla bara här hur enkelt. Upp med håret på huvudets krona i en tofs, sedan trär du bara över hartalks hairband. Det är ett fairtrademärkt löshår som är fäst i en tunn fiskelineliknande tråd som inte syns i håret. När det är satt på rätt position sitter det riktigt bra dessutom. Jag har gått omkring med detta hela dagen utan att det rört sig det minsta!IMG_903.JPGFöre och efter. Ser ni hur fint det smälter in? Jag har provat att sätta på det på egen hand och det var väldigt enkelt. Det viktigaste var att borsta in överhåret i mitt hairband så att det smälte in fint tillsammans.IMG_909.JPGJag är riktigt nöjd. Det passar mig perfekt nu också när jag är sjukskriven och inte riktigt har kraften att vårda ett fasttejpat löshår som behöver underhållas för att behållas så fint som möjligt. Detta håret kan jag bara ”hänga på” när jag vill känna mig extra fin. Love it!

 

I samarbete med Attityd Exclusives och Hairtalk Extensions.

6 kommentarer
/ 16 kommentarer

De har hittat en cysta

Min läkare ringde mig för några dagar sedan och berättade att de under en röntgen av min tunntarm inte kunde undgå att hitta en cysta stor som min knytnäve på min ena äggstock… tack och lov är det en godartad sort som inte är farlig. Den ställer bara till med besvär. No shit?!

Helt plötsligt faller alla bitarna på plats. Ni vet ju hur ont jag haft. Hela tiden. Jag är ju i ett skov också och därför gör ju såklart tarmen också ont, men den smärtan brukar vara mer molande och komma och gå i takt med att innehåll passerar tarmen. Denna värken har väckt mig varje morgon och jag har varit tvungen att byta sida för att den ska bli bättre. 

Jag känner mig lite kluven. Jag oerhört lättad att den aggressiva smärtan antagligen inte kommer från min tarm som jag är väldigt rädd om, utan att det är något som går att göra något åt. På samma gång känns det jobbigt att behöva göra ytterligare ett ingrepp på min redan sargade mage. I vanliga fall räcker det med en titthålsoperation men då jag har snittats många gånger tidigare i bukväggen är det antagligen för mycket ärrvävnad för att kunna se tillräckligt bra för ett sådant ingrepp. Det lutar därför åt ett snitt. Igen. Vi får dock se hur det blir. Jag ska slussas vidare till en gynläkare som kan fatta de besluten.

Någon av er som haft liknande? Vad jag förstått är det inte allt för ovanligt. Dock brukar en upptäcka dem tidigare när de inte är lika stora och då görs i regel inget åt dem. Min sjukdom har maskerat min cysta så att den inte har blivit upptäckt förens nu och därför antar jag att den hunnit bli så pass stor.

Har någon av er behövt ta bort en ofarlig cysta? Hur gick det?

16 kommentarer
/ 13 kommentarer

Önskerubrik: Att leva med smärta

Caroline önskade rubriken att leva med smärta. Den är högst aktuell för mig just nu då det är detta jag tampas med dagligen. Människor runt omkring skulle aldrig märka det för det är ingenting som syns utanpå mig. Det är en kamp som sker inom mig och där stannar den allt som oftast också.

Jag har magsmärtor hela tiden just nu. Du hör mig i princip aldrig säga aj eller ens prata om att smärtorna finns där. På sin höjd kan du se en rynkad näsa ibland om du är uppmärksam eller en hand som ömt försöker stryka bort det onda. De som känner mig riktigt riktigt väl kan se det i mina ögon. De har inte kraften att vara pigga och alerta utan ser liksom ut att vara öppna för att de måste. När Emil blev kär i mig kallade han mig jämt för glitteröga då han tyckte att min personlighet liksom glittrades fram genom mina ögon. När jag är sjuk och har ont försvinner glittret. Min personlighet orkar inte längre tränga sig fram.

Min sjukdom har ofta yttrat sig i trötthet. När jag är uppe och igång anstränger jag mig långt över min förmåga för att jag måste kämpa emot så många saker för att fungera, och där är smärtan en av de tyngsta grejerna som gör mig otroligt slut. Det är som att hålla på med en inre och omedveten dragkamp där jag tillslut måste ge upp för att vila. På ena sidan snöret står smärtan och sliter och på den andra sidan står min inbillning om att jag är frisk. För när smärtan inte tar över är det faktiskt så att jag lever ett liv som inbillningsfrisk. Det är inget tragiskt i det utan det är ett sätt för mig att få leva mitt liv som jag vill då och då.

Jag tror att ni kanske skulle vilja höra mina bästa tips under denna rubriken. Få svar på hur en bäst lever med smärta. Men i ärlighetens namn söker jag de svaren själv. Visst, jag kan leva ett normalt liv titt som tätt, men jag har svårt att hitta balansen mellan att erkänna smärtan och totalt ignorera den. Det kanske låter lyxigt att ha förmågan att kunna ignorera den, men faktum är att det ibland äter upp mig inifrån. Ni vet ju att jag har sakta men säkert börjat öva på att säga till Emil när jag får extra ont i magen bara för att höra mig själv säga de orden. Nu har jag ont i magen. För om jag aldrig säger dem tappar jag förståelsen för mig själv. Smärtan blir inte verklig utan jag lämnas bara kvar med konsekvenserna av den och kopplar ihop dem med min person och det blir helgalet.

Jag använder mig inte ens av en vetevärmare eller duschar varmt när jag får extra ont. Förstår ni hur galet? Jag skulle aldrig komma på tanken att göra något praktiskt åt min smärta, för jag respekterar den inte. Hur ska en kunna respektera någonting som en inte erkänner finns?

Nu skulle jag med andra ord vilja ha era tips istället. Hur gör ni för att ta hand om er själva när er kropp har ont? Tycker ni att det kan vara svårt att erkänna smärta och hur gör ni i så fall för att inte förlora er själva i det?

13 kommentarer
/ 3 kommentarer

Kärleken är hemma!

IMG_6281-2Emil har äntligen kommit hem från New York. Han har haft en magisk vecka men vi har såklart längtat efter honom. Han hade med sig fina presenter till både mig och Elle. En klassisk New York-hoodie som jag har levt i de senaste dagarna och ett par supersnygga Vans. Han känner mig så bra min man. Elle fick ett riktigt fint munspel från Brooklyn och en Vaianadocka. Jag ÄLSKAR presenter. Jag är absolut inte kräsen, utan det handlar mer själva överraskningen i sig.

Annars tänkte jag bara berätta att tävlingen om klockan är avslutad och att vinnaren är kontaktad! Tack alla som ville vara med och tävla. Om ni blev sugen på en klocka från Hexter & Baines så har jag en rabattkod som plåster på såren. Uppge ”stinastil200” i kassan så får ni 200 kr i rabatt på ert köp <3

Hoppas att ni har haft en fin valborg allihopa!

3 kommentarer
/ 0 kommentarer

Tävling!

I samarbete med Hexter & Baines.

IMG_6202-2För ett tag sedan fick jag denna klocka av företaget Hexter & Baines. Jag har samarbetat med dem förut och då såg det ut såhär. Idag är det en meshklocka i roséguld som är sååå fin! Jag är ju en guldtjej, men då roséfärgen är så pass diskret funkar den utmärkt att blanda med mina guldsmycken.
IMG_6249-2Grannens katt blev lite kelsjuk under fotograferingen och hoppade upp på mina axlar, haha. Vi linslusar måste hålla ihop ;)
IMG_6274-2Dagen till ära lottar jag till och med ut en valfri klocka från Hexter & Baines till en av er. Kul va?! Allt ni behöver göra är att gå in och följa min Instagram och tagga två vänner i kommentarsfältet på min senaste bild som ni tror skulle vilja vara med och tävla. Klart! Jag kommer att lotta ut en vinnare som jag avslöjar imorgon kväll. Jag hejar på er :)


I samarbete med Hexter & Baines.

0 kommentarer