Stina Stil

Scrolla ner
/ 2 kommentarer

Gårdagens event!

665A9174Igår blev det lite fest och flärd minsann. Min hårsalong anordnade ett VIP-event där det bjöds på bubbel, erbjudanden och hårfix.665A9237-2Jag hade på mig mitt hairband såklart och vi lyckades chocka en och annan gäst när min frisör Elin mitt under kvällen drog av mig det för att visa ;)665A9139Bodyshop var också på plats och visade upp lite produkter samtidigt som de erbjöd sig att glamma upp oss lite extra under kvällen.665A9212Jag och Elin. En magisk frisör och en superhärlig vän <3665A9126Det är så vansinnigt fint inrett inne i salongen och tjejerna har verkligen fingertoppskänsla när det kommer till att få saker att kännas festliga!665A9276Och här har vi hela gänget på salongen. Så fina, allihop <3665A9365Alla fick med sig en liten goodiebag när vi lämnade salongen för att festa vidare på Intivo’s uteservering. Kvällen blev relativt tidig ändå då jag kom hem innan midnatt. Sammantaget blev det en himla trevlig kväll med många nya bekantskaper. Tack för ett supertrevligt event Attityd Exclusives <3

2 kommentarer
/ 6 kommentarer

Nyförälskelsen som aldrig tar slut.

IMG_5284Min älskade unge.

När jag och Emil fick reda på att vi väntade dig förstod jag att det var något stort som skulle hända. Jag förstod att en kärlek skulle drabba mig likt ingen annan kärlek tidigare gjort. Men jag kunde aldrig föreställa mig hur våldsamt, smärtsamt, innerligt och gränslöst jag skulle älska dig. Jag visste inte att jag ibland skulle bli rädd för mina egna känslor. Rädd för hur naken kärleken till dig skulle göra mig. Att hålla dig i handen är lika sårbart som om jag skulle ha ryckt ut min eget hjärta ur min bröstkorg och varsamt försökt hålla det tryggt och utom fara.

Jag är ständigt och för evigt nyförälskad. I dig. Det pirrar i min mage när jag tänker på dig och när du ler känns det som att allt i världen är som det ska. Jag funderar och tänker på hur jag kan göra ditt liv till det bästa. Hur jag kan underlätta för dig. Bereda väg för dig. Det finns ingenting jag känner mig så ödmjuk inför som att få vara din mamma. Din barndom är mitt stoltaste uppdrag och min viktigaste uppgift. Gode Gud ge mig vishet att kunna vårda mitt livs största gåva på bästa sätt.

I perioder när det har varit tufft för dig har jag känt mig oerhört naiv som blev mamma. Hur kunde jag utsätta mig för denna våldsamma kärlek som ibland gör så ont att jag måste svälja gråten i varje andetag. Min kärlek till dig är min ömma tå. Min Akilleshäl som kan få mig helt ur balans. Om livet skadar dig skadas jag tio gånger extra. Ju äldre du blir desto mer förstår jag att det är omöjligt för mig att skydda dig från allt som gör ont. Tanken på att jag ibland ska stå maktlös bredvid med mitt hjärta skuttandes längs livets krokiga väg smärtar mig. Det smärtar inte för att min kärlek till dig är sorglig, utan för att den är stark. Den gör mig stark. Skicka vilken fara som helst emot mig och jag ska slita den i stycken med mina bara händer. För dig. Alltid.

6 kommentarer
/ 15 kommentarer

När hjärtat vågar trycka på play igen.

IMG_5127-2Igår fick jag ett sådant härligt samtal från min läkare. Det var väldigt länge sedan jag kände mig upplyft efter ett samtal med honom. Jag har världens bästa läkare, men min kropp har som ni vet inte riktigt velat samarbeta på sista tiden. Jag har än så länge inte delat allt som skett med er, men jag kommer nog berätta lite längre fram när jag har mer konkreta svar på allting.

Men åter till det positiva. För att se om du har en aktiv inflammation i tarmarna mäts kalprotektin i avföringen. Det är ett typ av bajsprov helt enkelt. I februari när jag uppsökte min läkare var var mitt kalprotektinvärde påtagligt högt och visade därför på en aktiv inflammation i tunntarmen och att jag därmed var inne i ett skov. Nu däremot ringde min läkare mig för att berätta att mitt kalprotektinvärde har mer än halverats sedan sist! Med andra ord fungerar den ökande dosen av min medicin och sakta men säkert är jag på väg ut ur mitt skov. Vi är oerhört lättade. Jag har en bit kvar innan kroppen har återhämtat sig efter dessa tuffa månader men jag är på väg åt rätt håll!

Jag ska vara ärlig med er och säga att jag i mina jobbigaste och sjukaste stunder de senaste månaderna har tänkt på att hoppa av skolan. Hopplösheten från förr då jag slutade drömma kom tillbaka. Jag började plugga för två och ett halvt år sedan och har bara slutfört två terminer… Är det inte en operation som avbryter mig så är det ett skov, är det inte ett skov som avbryter mig så är det utmattning, är det inte utmattning som avbryter mig så är det biverkningar från starka mediciner. Alltid är det någonting och det har känts som att en utbildning är en lyx som helt enkelt inte är till för mig.

MEN, nu börjar jag sakta men säkert känna mig motiverad igen. Kanske är det min tur nu? På riktigt denna gången? Tänk om jag får slutföra resten av min utbildning i ett enda svep. Ibland tillåter jag mig själv att drömma mig bort till den dagen då jag står där med mitt examensbevis i handen och jag blir alldeles pirrig av tanken. Jag minns så väl när jag fick mitt slutbetyg från gymnasiet. Jag hade kämpat på komvux i ett och ett halvt år efter att jag stomiopererats. Innan operationen var det inte möjligt för mig att slutföra gymnasiet då jag var för sjuk, men nu fick jag revansch och jag grät av glädje i flera dagar efter att jag fått beviset i min hand. Vad ska jag då inte känna när jag avklarat min universitetsutbildning?! Jag har fyra terminer kvar, tänk om jag får ro det här i hamn nu…

För många är det en självklarhet. För mig är det en dröm som stått på paus de senaste månaderna, men samtalet ifrån min läkare igår fick mitt hjärta att våga trycka på play. Igen.

15 kommentarer
/ 12 kommentarer

Du och jag!

På våren har Emil det väldigt intensivt med sitt jobb och reser runt i Norrland en hel del. Plus att han på helgerna oftast åker till vårt hus och jobbar med renoveringen av det. Det leder ju till att det blir en hel del Elle- och mammatid. Jag älskar att vara med henne. Nu sitter hon bredvid mig och sjunger ”så skimrande var aldrig havet” samtidigt som hon lägger pussel. GULLIG! 

Men eftersom att jag inte har något körkort blir det lite krångligt när vi är själva då vi bor på landet. Vi har en bil som står här på gården och riktigt hånar mig. Tänk så enkelt det hade varit om jag hade körkort och bara kunde ta den och köra oss dit vi behövde. Som tur är har vi min familj och fantastiska vänner som ställer upp med skjutsning till förskolan och handlingar. TACK till er. Det hade varit svårt att få ihop livet denna våren utan er!

De senaste månaderna har fått mig att längta ännu mer till körkortet och den frihet det innebär. Därför är jag såå glad att jag ska ta det nu i sommar! Om två veckor börjar jag en intensivkurs och jag är så peppad! Jag kan i stort sätt allt tekniskt med att köra och är trygg med att köra överallt, nu är det bara alla regler och teori som ska fastna.

Ni som har tagit körkort, vad var svårast tyckte ni? Halkbanan? Uppkörning? Teorin?

12 kommentarer
/ 6 kommentarer

Lyssna på oss i en podd!

I vintras flög Bea och Panos hit till oss för att spela in ett avsnitt av Unga Magars sprillans nya podd, Prata Mage-podden. Vi pratar under temat Anhörig och berättar hur det har varit för oss att leva i en relation där den ena är kroniskt sjuk. Jag och Emil pratar om hur vi träffades, vad han tycker har varit jobbigast med min sjukdom, hur allt började, allt kring min operation och mycket mer. Jag hoppas att ni vill lyssna!

Här är en länk till poddavsnittet. Berätta gärna vad ni tyckte efter att ni lyssnat :)

6 kommentarer